”Sluta titta snett på oss som hämtar sent på förskolan”
Klockan har inte ens hunnit bli fyra på eftermiddagen. Ändå är ditt barn bland de sista kvar på förskolan. Hur är det ens möjligt? Och varför är det är en sådan hets kring att hämta tidigt? En hets vi delvis skapar själva, men som också byggs på av föräldrar runt omkring oss. Tänk om det faktiskt är så att ditt barn skulle ha det bättre om hen fick stanna en extra halvtimma på förskolan? Så att du, när du väl hämtar, är någorlunda klar med dina måsten för dagen.
Det här är Motherhoods artikelserie Slutskammat:
För visst har vi alla varit föräldern som känner sig skammad för att vi hämtar "sent" och visst har vi alla kämpat för att vara föräldern som får känna sig extra bra när man hämtar "tidigt".
Trebarnsmamman Maria har två barn i förskoleålder. Hennes söner är ofta bland de sista kvar på förskolan. Ändå hämtar hon sällan efter 16.30.
— Jag förstår faktiskt inte varför så många stressar kring detta. Barnen har de ju hur bra som helst på förskolan. Ofta bättre än tillsammans med en frånvarande förälder som försöker parera jobb, barn och matlagning. Sluta titta snett på oss som hämtar senare. Vi gör också så gott vi kan för våra barn.
En undersökning som Novus gjort på uppdrag av Motherhood visar att långa dagar på förskolan är en av de saker mammor oftast upplever mom-shaming för.
Maria fortsätter:
— Jag har svårt att förstå hur man hinner med heltidsjobb och samtidigt hämta barnen varje dag klockan tre. Den ekvationen går inte ihop för mig.
Förskolläraren om hämtningstider
Motherhood pratade även med pedagogen och förskolerektorn Sussi Ernstsson om barnets perspektiv på långa dagar på förskolan/skolan.
Skulle du säga att barnen påverkas av om de blir hämtade tidigt eller sent på förskolan?
— En halvtimme hit eller dit är inte avgörande för barnet. Jag upplever inte att barnen som är sist kvar lägger någon värdering i det. Inte heller vi pedagoger. Det ligger nog mer hos föräldern själv.
Hur ska man tänka kring hämtningstider?
— Det är viktigt att familjen utgår från sina behov och förutsättningar. Det är lätt att vi jämför oss med andra, för så funkar ju vi människor. Men allas behov ser olika ut beroende på till exempel arbetssituationen eller om man är ensamstående.
Foto: TT
