Jennie Sandberg: Tre gånger mammaskammen brände extra mycket

”Ta inte det här på fel sätt, men....”

Personen framför dig behöver inte ens slutföra meningen. Du vet redan att den kommer sluta med ett råd du inte bett om.

Och om tipset, kanske rätt illa förklätt till ett gott råd eller levererat som rak och krass feedback, handlar om ditt föräldraskap så har du sannolikt blivit utsatt för mom-shaming.

Det här är Motherhoods artikelserie Slutskammat:

Efter reklamen: Mammaskam – en manet som bränner till

Mammaskammandet kommer i olika former, från olika munnar och på olika platser. Med den gemensamma nämnaren är att det är åsikter du sannolikt inte efterfrågat och innehåller kritik som monterar ner självkänslan på ett kick.

Att bli mamma ritar i regel om livet rejält. Som tur har miljoner kvinnor gått vägen före och vi kan få stöd, tröst och hjälp längs vägen av varandra. När en mamma möter en annan borde det sufflett-skålas med barnvagnarna, lite som när motorcyklister nickar i djupt samförstånd på riksväg 50. Men lite väl ofta är det istället dömande blickar, osköna frågor och fördomar som möter oss. Lite som att simma i en redan hög sjö full med brännmaneter.

I vår artikelserie Slutskammat vill vi ta ett omtag kring fenomenet mom-shaming. För vad gör mammaskammandet med oss? Och varför har vi ett behov av att släppa den här typen av kommentarer?

Handen upp du mamma som aldrig blivit mammaskammad, de allra flesta har nämligen upplevt det. Vi har också en spännande undersökning som visar var, när och på vilket sätt detta beteende dyker upp.

Känner du igen dig?

12 situationer när Motherhoods läsare blivit mammaskammade

Jag vet av egen erfarenhet att skammandet brännande tentakler svider extra hårt på platser och med människor där man vill vara extra trygg. Med det sagt delar jag med mig av mina topp tre mom-shaming-moments:

1. När BVC-sköterskan tog min kompis barn

Okej, det är inte mitt barn. Men hela grejen är så absurd att detta blir första exemplet: Vi sitter i en ring, 7-8 nyförlösta förstagångsmammor på BVC. Sköterskan maler på om vikten av sömn, amning och anknytning. Och närhet. Sen fastnar hennes blick på min kompis, vars son börjar pipa lite – och bestämmer sig för att min vän håller barnet på fel sätt. Hon reser sig upp, hämtar bebisen från en paff mamma, och berättar ingående för gruppen hur ett barn bör bäras och tröstas. Sen håller hon barnet i 40 minuter medan hon fortsätter föreläsningen. Alla mammor satt med sina barn utom en, eftersom hon uppenbarligen inte kunde hålla en bebis korrekt.

2. När kollegan sa att jag valde jobbet framför mina barn

Med fyra barn, varav tre som kom inom loppet av fyra år, har jag provat en hel del jobblösningar genom åren. Det har blivit allt mellan 50 och 150 procent kan man säga. Men aldrig någonsin har jag haft problem att landa prioriteringen i vad som kommer först.

Ps. Det är alltså min familj.

Att då få höra en kollegas syrliga kommentar om att jag betalar ett högt pris för mitt jobb brände ordentligt. "Här står du klockan fyra eftersom du uppenbarligen är en sådan som väljer arbetet före dina barn, och det har du alltid gjort".

Tack. Tack snälla.

3. När en fika blev en dragning om deltidsfällan

Livspusslet med barn och jobb är en viktig fråga och jag håller med om att alla behöver sätta sig in i hur hel- och deltidsarbete påverkar plånboken på kort och lång sikt. Men mitt livspussel är mitt och det är jag och min sambo som lägger bitarna.

Ibland vill ändå bekantas bekanta också vara med! Som när en snudd på helt främmande person berättade vad som är bäst för min privatekonomi och familjesituation. "Man betalar ett enormt högt pris för att ha barnen så kort tid på förskolan, det måste man förstå. Låt mig förklara..."

Sen fick jag höra allt om deltidsfällan. Och hur jag hade trampat rätt ner i den.

Jag lämnade caféet med orörd latte, men fick med mig en servett där personen ritat schablonuträkningar och en pedagogisk pensionstrappa.

Mammaskammen slutar här

Det här är tre exempel på hur utomstående personer tar sig rätten att leverera åsikter kring något väldigt privat: vårt föräldraskap. Ibland är råd och tips levererade i all välmening men landar fel, mellan varven är de exempel på risig härskarteknik eller projicering, alltså att en person vill rentvå sig själv genom att projicera sin svaghet på någon annan.

Oavsett behöver vi bli bättre på att ge svar på tal när vi utsätts för mom-shaming och bli medvetna om när vi själva levererar åsikter som bränns hos mottagaren.

För det finns väl inga som försöker så hårt och så mycket som mammor? Lita på att vi alla gör så gott vi kan och nu får det vara slutskammat!