Experten: Så vanligt är det att känna osäkerhet för sin anknytning
En graviditet kan väcka många känslor. För vissa exploderar kärleken på embryonivå, för andra tar det längre tid att känna för sin bebis.
– Att vänta barn är omvälvande och det är okej att känna olika typer av motsägelsefulla känslor. Försök att acceptera dem och hur det är just för dig, menar Renée Grundström.
Här förklarar hon hur anknytning funkar och varför det är den sista saken i världen mammor ska bli skammade för.
I Motherhoods artikelserie Slutskammat har flera mammor berättat hur de känner sig kritiserade och skammade för att inte passa in i olika mamma- och gravidnormer.
En av dem är bloggaren och författaren Sandra Beijer som berättar om känslorna kring graviditeten: Att känna sorg när stickan visade positivt och hur det känns som att en främling tagit plats i hennes kropp.
Och är det något kvinnor inte ska bli bedömda och kritiserade för är det sin anknytning, menar Renée Grundström, leg. psykoterapeut. Att bli förälder är livsomvälvande och känslor av att inte räcka till eller göra rätt är vanliga, förklarar hon.
Därför måste vi närma oss de känslor – eller brist på känslor – bara utifrån de vi själva är.
– Det skrivs och pratas mycket om att knyta an och vissa mammor jag möter känner prestationskrav och osäkerhet kring att inte knyta an på ”rätt” sätt. När de faktiska känslorna ligger långt ifrån de upplevda förväntningarna är det lätt att känna att man inte räcker till, säger Renée Grundström till Motherhood.
Som mamma eller blivande mamma är det viktigt att utgå från sig själva snarare än från förväntningarna på hur det ska kännas. Passar dina känslor som gravid eller nybliven mamma inte in på det du såg framför dig – eller bilder av mammakapet som samhället producerar?
– Försök hitta en acceptans för att alla känner olika och närmar sig sina barn på olika sätt. Det ena sättet behöver nödvändigtvis inte vara bättre än det andra. Känslor finns där av en orsak även om de inte alltid går att förstå. De kan vara svåra att utforska eller acceptera om skammen ligger i vägen, säger Renée Grundström.
Så funkar anknytning
Barn knyter initialt an till den person som de har tätast kontakt med, omsorgspersonen, som i de flesta fall är en av barnets föräldrar. Det är också anknytningspersonen barnet söker för sina behov av mat, tröst och trygghet. Anknytningen formas i relationen till dig som omsorgsperson och i hur du speglar och möter ditt barns behov.
Det behöver inte alls vara något fel i att uppleva att det är svårt att älska bebisen i magen, det betyder inte att du inte kommer älska ditt barn när det väl är ute.
– Du lär successivt känna just ditt barns uttryck för sina behov av närhet, mat, sömn och tröst, när du som förälder gång på gång lugnar, bekräftar, skyddar och tröstar bebisen när hen behöver det, förklarar Renée Grundström.
Barnet kan då känna en trygghet i att få sina behov mötta av föräldrarna.
– Vi kan som föräldrar ha olika förutsättningar att göra det, men ingen förälder förmår att alltid möta barnets behov. Vi är människor och kan ha dåliga dagar, säger Renée Grundström.
Vanligt att känna oro för anknytningen
Vi vill alla vara de bästa föräldrarna till våra barn och erbjuda dem trygghet. Press, egen eller andras, kring hur det ”ska” vara kan då bidra till att många känner en oro för att göra fel.
– Tillgängligheten av information kring föräldraskap och anknytningsprocesser kan vara på gott och ont, kanske mest på gott. Men ibland kan informationen bli ett hinder om man i omsorgen om sitt barn läser på för mycket och att det då istället uppstår en ökad osäkerhet kring om man gör rätt eller inte, säger Renée Grundström och fortsätter:
– Om man gör sitt bästa, finns där och speglar sitt barn så ofta man kan så ger det bra förutsättningar. Dessutom finns det hela tiden chanser att reparera en bristande anknytning.
En del mammor känner sprudlande kärlek och kontakt med bebisen redan vid pluset på stickan. För andra dröjer det ett tag efter förlossningen tills kärlekskänslorna hittar sin plats.
– Det är viktigt att ha acceptans för alla typer av känslor. Det behöver inte alls vara något fel i att uppleva att det är svårt att älska bebisen i magen, det betyder inte att du inte kommer älska ditt barn när det väl är ute. Det är vanligt att ha ambivalenta känslor under en graviditet, att vara rädd för hur livet kommer att bli och sörja det liv som aldrig kommer tillbaka. Att vänta barn är omvälvande och det är okej att känna olika typer av motsägelsefulla känslor. Försök att acceptera dem och hur det är just för dig, menar Renée Grundström.
Börja i små steg om det känns svårt att knyta an
För en del kommer närhet inte naturligt, men det går att öva upp. Och märker du att det blir svårt finns hjälp att få.
– Om det känns svårt att knyta an är det bra att tillbringa tid med barnet, utforska varför bebisen skriker när hen är ledsen och testa vad som fungerar. Glöm inte att också ta hand om dig själv. Är ni två föräldrar kan den andre ta det större ansvaret en period.
Du känner det du känner och ibland behöver du kanske acceptera att det är svårt med närheten till bebisen just nu, förklarar hon.
– Om du upplever att det inte blir lättare kan det vara bra att söka hjälp. Fråga på BVC då det kan se olika ut i olika regioner, men flera har mottagningar där du kan få hjälp i samspelet med ditt barn. Ibland är rädslan att göra fel överdriven och då kan det vara var skönt att höra av någon annan att känslorna är normala och att det man gör är okej.
Ta det lugnt, känslorna förändras ständigt
Genom reklam, Hollywoodfilmer och influencers matas vi med en bild av den ultimata lyckan efter förlossningen. I verkligheten kan det ibland vara svårt för en förlossningstrött mamma att direkt ta till sig sitt barn.
– Om förlossningen varit svår och mamman är mycket trött kan hon behöva sova och få stöd för att orka ta sig an sitt barn. Att den andre föräldern eller någon annan vakar över barnet den första natten och låter mamman sova mellan amning om man ammar kan vara en bra start. Ge det tid, första perioden kan vara kaosartad med all omställning och förändring som det innebär att plötsligt ha en individ att ta hand om 24/7, säger Renée Grundström.
Känslorna förändras hela tiden, därför kan det vara skönt att tänka ”just nu” när det känns jobbigt, tipsar hon.
– Ta det lugnt, känslorna är i ständig rörelse och förändras. Förutsatt att man uteslutit förlossningsdepression eller liknande tänker jag att nyblivna föräldrar ofta kan behöva få tillit till den egna föräldraförmågan som oftast finns där och att man känner olika i olika faser. Det är som det är och känns som det känns, helt enkelt.
Källa: 1177.se
