Kommentarerna fick Asabea Britton att sluta långtidsamma
Du är den bästa mamman till ditt barn. Punkt. Men när andras kommentarer eller kritiska frågor ifrågasätter det du gör kanske du börjar tvivla. Att vara någons mamma är svårt men att vara stark nog att inte bry sig om vad andra tycker kan vara ännu svårare.
När barnmorskan och Motherhoods bloggare Asabea Britton blev utsatt för dömande kommentarer om sin amning, blev det till slut en av anledningarna till att hon slutade amma.
– En grej jag tänker på när jag får frågan om mammaskam så är det om långtidsamningen. Det är den grej som flest har haft synpunkter på, som har varit högst personlig för mitt föräldraskap, säger Asabea Britton till Motherhood.
Det här är Motherhoods artikelserie Slutskammat:
Asabea valde att amma sin son tills han var tre år, och såhär i efterhand tänker hon att hon fortsatt ammat längre om det inte varit för folks ifrågasättande.
– Någon i min närhet sa: ”Är det inte kanske dags att sluta amma nu?”. Och sen har det varit folk på Instagram, främlingar som inte känner mig, som har haft åsikter om det. I värsta fall har de väl sagt att det är äckligt och att de blir så äcklade av att se det här och frågat varför jag måste amma så länge, ja ifrågasatte det helt enkelt.
Hur kändes det?
– Det tog på mig ganska hårt, det är antagligen därför jag kommer ihåg det.
Asabea Brittom om mom-shaming
I övrigt är mom-shaming inget som Asabea känner av till vardags, säger hon. Men just kommentarerna kring amningen har påverkat henne mycket.
– Det där var väldigt känsligt för det rörde mitt barn. Det var som att det var kritik och direkt mot honom. Det som jag upplevde som mysig, fint och naturligt besudlades som något äckligt och fel, och det sårade mig väldigt mycket.
Ja, hur påverkades du?
– Hmm, vissa gånger kunde jag ta det med ro och låta det rinna av mig men om jag ska var helt ärlig med mig själv tror jag att det är en av anledningarna till att jag slutade amma honom när jag gjorde. Jag hade svårt att stå emot den här normen som det är kring amningen, att man känner sig udda och så, säger hon och fortsätter:
– Om jag hade varit lite mindre öppen med min amning och lite mindre offentlig med det, så hade jag nog säkert ammat längre. Det är många som ammar i det tysta, i hemmet, utan att säga det till någon. Då hade jag kanske ammat vidare. Så det påverkade oss, absolut.
Vad skulle du vilja säga till mammor som upplever mammaskam eller mom-shaming?
– Dels måste man förstå att det inte finns ett sätt att vara en bra förälder, det finns många olika sätt. Alla familjer och fram för allt alla barn är olika. Att man får förstå och tro på det, också i hur man pratar med andra. Din erfarenhet är din erfarenhet.
– Jag tycker också att det har varit värdefullt att ha vissa mammaförebilder i min närhet som jag litar på och ser upp till. Från dem tar jag till mig råd och så, jag vet att det är med all välmening. Jag behöver inte ta råd från random personer som inte känner mig. Var selektiv i de du lyssnar på, det tycker jag är ett bra tips.
Foto: Wilma Orr
