Hej hej vardag om första avsnitten av Gift vid första ögonkastet 2023
Det här är en krönika. Eventuella åsikter eller tankar är skribentens egna.
Okej halvvägs har vi kommit och det märks ju på många sätt! Men man glömmer ju att det verkligen inte gått så lång tid. Det där är ju så olika också. Tid. Om man träffar någon och landar direkt så är ju all tid välfylld och intensiv, den bli liksom MER. Om man är långt ifrån varandra så är den här korta tiden verkligen kort. Man kanske inte ens haft riktiga samtal än.
Man pratar ofta om att ”kär i kärleken” är dåligt, men i början av en relation så ÄR det ju mycket det som man är. Eftersom man fyller i luckorna själv så handlar ju allt om vad man fyller luckorna med. Och fylls de med bra saker man tycker sig se så blir man ju kär, i kärleken. Som kanske sedan visar sig vara helt rätt! För luckorna fylls ju inte på helt utan tanke och känsla, de utgår ju från en massa saker man bär med sig och lärt sig genom åren.
Som alltid i början av relationer är ju allt så skört. Det räcker med att någon säger något ”fel” så kan hela stämningen förändras. Och när hela stämningen förändras kan det faktiskt innebära att allt är kört. Men å andra sidan kan ju precis alla ”fel” passera utan att man ens reagerar sådär i början och senare dyka upp som ett: jaha var det DETTA som var DU?!
Hej hej vardag om GVFÖ: Imponerad över att deltagarna kan sätta ord på saker
Jag tycker att många av deltagarna i år verkar känna sig själva så bra. De kan sätta ord på saker på ett sätt som jag många gånger blir imponerad av. Kanske är det för att det är omvänt mot vad jag är van vid, att många av männen är bra på att sätta ord på vad som händer, medan kvinnorna är lite svårare att förstå.
Min erfarenhet i livet är att kvinnor stött och blött och analyserat som satan och därför ofta är rätt långt före männen de träffar när det kommer till mycket av känsloliv och självkännedom. Men ja, här är det nog inte alls så jag uppfattar det. Hittills i alla fall! Det kan ju handla om formuleringar, tid och klippning av materialet också, om vi ska vara ärliga.
Nej men vad säger ni? Ska vi zooma in på dem parvis? Ja det gör vi!
August och Carro
När avsnittet börjar tänker jag: Carro är ju inte intresserad av August. Punkt slut. Allt han gör blir ett bevis på hur han ÄR. Och det är ju så man funkar i början när man ska försöka förstå vem en annan människa är. Så när han gör saker hon inte uppskattar så BLIR han den personen för henne.
Det är verkligen stopp i kommunikationen här. Det är intressant med raka personer, som Carro är här – hon är ju rak med vad hon känner – att de kanske inte alltid är så bra på att lyssna in. Jag tror det är att man låser sig i att man bara säger vad man tycker – och tror det räcker. Men man behöver ju också lyssna in vad andra känner. Men hon är så irriterad på honom och det låser sig. Jag tror inte de skulle kunna mötas här utan hjälp utifrån.
Och DÅ kommer Kalle – hurra!! Hon stänger sig, som hon själv säger. Och de sämre sidorna kommer fram så hon har ju verkligen självinsikt. Det de landar i med Kalle är ju SÅ bra för Carro, att hon får lite distans till irritationen och få landa i att det är en del av ett mönster. Men sedan är det ju så att attraktionen är inte finns där för henne. August säger ju att den har funnits då och då, men jag tror att det är när hon försökt känna den, inte att hon faktiskt känt den. Och det där kan ju skapa stress. När man försöker vara öppen och den andra tolkar det som att det är löst. Kan attraktionen komma? Jag vet inte. Jag tror inte att han är helt hundra på henne heller men han är mycket längre fram än hon och jag tror attraktionen finns för hans del.
Agust är så klar med sig själv på nåt sätt, liksom trygg med den han är. Hon är ju inte det. Kanske är dagar isär bra? Att stressas in i att KÄNNA är sååå dåligt. Hon måste få hinna landa.
Men jag är fortsatt väldigt tveksam.
Ida och Arvid
Kan krocken kontroll-rörigt bli utmanande för dessa två? Man får ju en känsla av att han anser att ordning är det korrekta, att hennes avsaknad av decilitermått och rivjärn är nåt som hon hade åtgärdat, som en självklarhet att det liksom BEHÖVER finnas. Jag som är team rörig vet ju att det är väldigt skönt med en man av ordning. Och att det finns utmaningar – som att man förminskar sig själv lite, liksom blir BARNET som nån måste hålla ordning på. Fast det i grund och botten inte alls är så, utan bara att man har olika syn på vad som är rätt och fel när det kommer till stök. Men jag VET ju också att det kan landa rätt bra när man lär sig att uppskatta de olikheterna med varandra. Inte bara ”stå ut med det dåliga” utan faktiskt uppskatta dem.
Arvid känns målmedveten ut i fingerspetsarna och det gör ju att man känner lite hopp ändå med hans vilja att förändras! Men kommer han lätt känna sig kvävd? Han vill förändras, men vill han styra den förändringen helt själv...? Krav kommer ju att komma, det BEHÖVS i en relation. Men klarar han det? Han ser allt så ”matematiskt” liksom. ”Vi ska passa ihop, det har man sett i siffrorna.”
De kommunicerar ju bra, det är ju en så bra sak med det här programmet, att de MÅSTE kommunicera. Jag tror att Arvids raka sätt är väldigt bra för Ida, för jag tror inte hon är typen som klarar av den svåra tystnaden... Kanske blir han lite extra spännande med dessa ”svåra” sidor, att hon liksom inte tröttnar på den där fyrkantigheten för att det finns det där lite svåråtkomliga.
Jag tyckte Ida var så överdrivet positiv först. Inte så konstigt med situationen och kameror och hela svenska folket som publik, men jag kände att det var MYCKET. Nu ser jag det istället som att hon verkligen anstränger sig, hon är ambitiös i det här och det är inte så lätt som jag tolkade henne först tror jag.
Jag tycker hon är tapper och förstående när han uttrycker önskan om egentid. Är ”spänd” säger hon, men kan hon erkänna sig rädd? Eller ledsen? Jag hoppas hon kan få vara det någongång, liksom lite svag och trött och ängslig. För det kan hon behöva.
Arvid kan ju vara rätt stel och sval (och samtidigt varm och mjuk!) och Ida tar det så bra. Men är det en strategi för att mota bort oro och hot?
Jag skrattar lite när jag ser dem ibland för de ÄR så olika på många sätt! Men ändå lika...? Oj vad detta är intressant alltså, är så GLAD att de är så modiga som vågar visa upp sig såhär, för det är så fint att få följa med på resan.
Hur som helst så verkar ju ALLA i hans liv känna att hon har rätt energi för honom. De ser alla relationer som inte har fungerat och de ser detta som nåt annat. Och har det innan inte funkat så är det ju helt rätt med nåt nytt! Men det nya är ju också obeprövat, så det lär ju komma upp hinder man inte tidigare stött på...
Jag funderar också på vad som skulle få henne att börja svaja? Kanske om tempot går ner...? Vem blir hon?
Jag tror på dem fortfarande – de känns liksom så bra ihop, men jag har också det lilla varningstecknet att lågt tempo kommer leda till att det bara stannar av helt ... och inte startar upp igen.
Alexander och Lina
Sett att folk tycker detta inte är ok, att han blir hennes ”vårdare”. Men om hon har ett hjärtproblem behöver det väl inte betyda att hon ska vara sjuk alltid och hela tiden? Jag tycker att det var ett normalt och fint beteende av honom här. Men tycker det är tidigt att kalla honom vårdare.
Han är bekräftande och fin. Hon behöver ju trygghet och han ger det. Då kommer kanske hon slappna av och bekräfta tillbaka. För det kommer att behövas.
Under tiden jag tittar så känner jag att det finns en risk för obalans. Att han ger för mycket och inte får tillbaka. Eller att han inte vågar ställa krav för att hon ”är skör”. Men har han inte rätt sidor där tycker ni? Jag tycker han känns så grundad på nåt sätt. Att han är sig själv liksom.
Rätt person på rätt plats känner man ju, eller hur? Med honom i alla fall! Henne vet man så lite om, hon sluter sig ju en del och är rätt hemlig fortfarande. Jag hoppas hon är varm och kan ge honom trygghet. Hon är ju nervös, hon känner liksom inte så avslappnad, men visst är hon kär också?
Så mysig familj han har! Åh! Humorn! Kärleken! Det kändes så bra med dem tillsammans där, alltså tryggheten som hon behöver finns där! Men en sak som slår mig: har hon humorn? Familjen skojar med varandra med sån värme och kärlek, är hon där?
Nu ser jag slutet på avsnittet och ÅH NEJ känner hon sig tveksam? Varför?! Är det den klassiska att han är sådär tillgänglig och då upplever hon att det är för lätt...? Typiskt att de ska gräla efter nåt sånt också. Jag tycker att det känns som att hon letar fel nu. Jag tror hon stöter bort honom nu.
Och nu finns det stor risk att allt skiter sig eftersom han inte blivit så bekräftad hittills så är det liksom lättare för honom att glida undan nu och hon knuffar bort.
Det här blir intressant att följa... Det finns ju så mycket potential! Men han kan inte behöva ta hur mycket som helst.
Stina och Fredrik
Jag känner fortfarande en liten distans mellan dem. Han vill vara ”bra” men kan ändå inte låta bli att småpika lite? Lyssnar han in? Hon berättar saker och han tar emot, men reagerar han?
Hon känns ju också rätt sval. Men kanske håller det hans intresse? Plus att han är ju varm till sättet men håller ändå distans också och då blir det ju svalt från honom också.
Båda är ju lite kontrollerande. Ska liksom ha saker på sitt sätt. Blir de liksom lite på sin vakt av varandra, sådär som man är i början när man vill kolla av den andras sidor och vill peta in den andra i olika fack. Retas de eller pikar de? Jag KAN inte bestämma mig vad jag känner för dem?? Jag får inte grepp?
Kanske är det att de har trevligt och bra men inte så... kul? Men de VILL ju i alla fall! Och är ju båda SÅ redo för relation. Bara de får känna sig trygga så kanske det kan landa? De har på nåt sätt önskan om att få detta att funka så mycket mer än jag först trodde. De VILL. Men jag tycker det känns lite skört, för jag tror att de kanske är lite lättstötta/sköra och att de sluter sig om de upplever risk att bli sårad. Så hur de ska få varandra att känna sig trygga blir den stora utmaningen.
”Alla får mina varmaste tacksamhetstankar”
Ja som sagt, att de delar med sig av detta och sig själva. SÅ modigt! Det är så intressant också att reflektera över vad det är som känns avgörande för olika personer. Att fundera på vad man själv bär på och hur man kommunicerar själv. Eller inte kommunicerar...
Alla åtta medverkade och psykologerna får mina varmaste tacksamhetstankar för att de bjuder in oss! Ser fram emot att se nästa halva av säsongen och är SÅ spänd på att veta hur det ska gå!
Här läser du Hej hej vardags blogg – in och kommentera vad du tyckte om Gift vid första ögonkastet 2023!
Foto: Skärmdumpar från programmet/SVT