Kalle Norwald om mom-shaming: Därför är mammor mer utsatta än pappor
När vi frågade vad ni läsare tänker på kring mom-shaming var en av frågorna varför mammor blir mer för kritik i sitt föräldraskap än pappor.
Vi tog med frågan till Kalle Norwald, auktoriserad socionom och sexolog och känd som expert i serien Gift vid första ögonkastet och pappa själv. Kalle Norwald har också utbildning i psykoterapi sitter med både enskilda och par i terapisamtal.
– Jag upplever samma sak, att mammor kritiseras mer än pappor. I allt från det mediala rummet till fikarum, till terapisoffan på min mottagning och överhörningar på stan, säger han och fortsätter:
– Min kvalificerade gissning är att det bottnar sig i könsbundna normer att kvinnor i heterosexuella relationer både förväntas och tar större ansvar i föräldraskapet, både medvetet och omedvetet. Ett konkret exempel är när pappor tar ut föräldraledighet, som många gånger sammanfaller med större idrottsevenemang istället för gråa och blöta november. Jag tror inte att det beror på en ovilja alla gånger, men en tradition vi haft väldigt länge som verkar svår att omformulera.
Detta är Motherhoods artikelserie Slutskammat:
Varför bedöms kvinnor och män olika i sitt föräldraskap, tror du?
– Förväntningarna är så olika beroende på könsidentitet på föräldrarna, och när vi inte uppfyller dessa så blir det "problem", och så är det lätt att skamma varandra. Detta ser vi inte bara i föräldraskap utan även på arbetsmarknaden, på olika lärosäten och vardagen.
Psykologen Maria Farm som Motherhood tidigare intervjuat är inne på samma spår:
– Mammor behöver fortfarande göra mer än pappor för att bedömas lika. Pappor förväntas nästan glömma barnets vantar hemma och får cred bara de lämnar lika ofta som mamman på förskolan, vilket inte räcker för att vara en tillräckligt ”bra” mamma, säger hon.
Kalle Norwald säger att han själv inte upplevt att ha blivit skammad på det sätt som han märker att mammor blir.
– Uttryckligen från andra föräldrar eller personer i min närhet så upplever jag inte samma nivå av skammande som jag hör att mina mammakompisar får, eller det jag får berättat för mig i mitt arbete.
Däremot finns känner han "pappaskam" på sättet att han sätter press på sig själv i föräldraskapet, säger han.
– Jag tror den största skammandet kommer från mig själv vid de tillfällena jag agerat på ett sätt jag inte velat, kanske sagt åt orimligt hårt i relation till vad som hänt eller haft en känsla av starkt behov av att vara själv i några minuter. Sen när jag är mer emotionellt stabil så kan jag prata med mig själv om situationen, men även med mitt barn om varför jag agerat som jag gjort.
– Jag försöker föregå med gott exempel med att vara transparent med känslorna, men det är såklart inte så lätt då även jag är ett resultat av det samhälle vi har byggt upp.
Foto: TT, SVT
#slutskammat
Som en manet bränner det till från ingenstans. Kommentarerna från en bekant på Instagram, från svärmor som ”bara menar väl”.
Men lika mycket bränner mammaskammen inombords i känslan av att aldrig få räcka till.
I Motherhoods artikelserie Slutskammat byter vi pekpinnarna mot en varm hand och försöker förstå. När känner vi oss skammade? Varifrån kommer mom-shaming och hur tar vi kål på den? Här slutar mammaskammen.
