Därför finns mammaskam – 3 experter om mom-shaming
En kommentar från bekanten på stan, en kritisk kommentar på Instagram eller den överväldigande känslan av att inte räcka till. Vad är egentligen mammaskam och varför har just mammor fått så omöjliga måttstockar?
Här reder psykologen Maria Farm, jämställdhetsexperten Nina Åkestam Wikner och psykologiforskare Terese Glatz ut hur vi hamnade i en tid där mammor skammas för sitt föräldraskap.
Varför har en majoritet av svenska mammor utsatts för mom-shaming – och vad ligger egentligen i ordet mammaskam?
Det här är Motherhoods artikelserie Slutskammat:
Det vanligaste vi tänker när vi hör ordet om mom-shaming är kanske just småpikar, kommentarer och kritik fördolda i "tips" som mammor får här och där.
En undersökning som Novus gjort på uppdrag av Motherhood visar att mammor till exempel skammas på internet och sociala medier, men också i sin närmsta familj, på BVC och av sina bekanta.
De kritiska frågorna eller ”välmenande tipsen” från omgivningen handlar oftast om hur man som mamma uppfostrar sina barn, visar undersökningen. På topp fem mest förekommande ämnen för mammaskam finns också att barnet går sent på förskolan, att man jobbar heltid som mamma och att man unnar sig återhämtning och egentid utan barnet.
Så hur föds och göds mammaskammen? Vi lät tre experter förklara.
Psykologen: Därför fäller vi skammande kommentarer
Ett första sätt att se på fenomenet är, enligt psykologen Maria Farm, att mammaskam föder mammaskam. Känner en person sig tyngd eller oroad för hur hen själv gör i sitt föräldraskap kan den ångesten läcka ut på andra, förklarar hon.
– Det har delvis att göra med en rädsla att själv få samma sak på mig. Lite "katten på råttan, råttan på repet", säger hon till Motherhood.
Mom-shaming skickas från alla möjliga håll mot mammor men ibland är det mellan mammor själva som man kritiserar och pikar varandra, förklarar psykologen.
Så varför är inte mammor bara stöttande och hjälpande mot varandra? En förklaring kan vara att mammor redan från början ofta känner otillräcklighetskänslor och stora krav på sig.
– Det finns höga krav på föräldrar i vårt samhälle och det är lätt att införliva dem med sig själv. Fortfarande är det betydligt högre krav på mammor än på pappor och min erfarenhet är att man gör de här kraven till sina egna och till sin identitet som mamma, säger Maria Farm och fortsätter:
– Till exempel behöver mammor fortfarande göra mer än pappor för att bedömas lika. Pappor förväntas nästan glömma barnets vantar hemma och får cred bara de lämnar lika ofta som mamman på förskolan, vilket inte räcker för att vara en tillräckligt ”bra” mamma.
Att just mammor skammar andra mammor är därför ett resultat av att samhället fortfarande skuldbelägger kvinnor mer i mammarollen, tror hon.
– Kanske har jag som mamma till exempel satt karriären på vänt för att vara den mamma jag vill vara och som jag förväntas vara av samhället.
Om någon påpekar fel jag gör i mitt föräldraskap blir det då "farligt" för mig och hotar min identitet som mamma. En vanlig mekanism hos människor är då i sin tur, kanske redan innan någon ens hunnit kritisera mig, att jag lägger över samma kritik på andra för att bli av med den egna jobbiga känslan.
– Plötsligt blir det då viktigt för mig att påpeka vad en annan mamma gjort eller inte gjort.
Sociala medier möjliggör mammaskam – psykologiforskaren förklarar
Motherhoods novusundersökning visar som sagt också att mom-shaming föds och göds på sociala medier.
Så hur hänger till exempel Facebook och Instagram ihop med mammaskam?
Terese Glatz som är docent i psykologi vid Örebro universitet och forskare inom sociala medier, säger att vi på sociala medier både blir matade av andras ”perfekta föräldraskap” och får ta emot kritik för vårt föräldraskap. Båda kan definieras som mammaskam, förklarar hon.
– På sociala medier kan mammaskam till exempel vara av slaget att en grupp, kanske ofta mammor själva, skriver kommentarer på andra mammors inlägg som där man omedvetet eller medvetet gör att den andra mamman ser sämre ut, säger Terese Glatz.
I sin forskning har hon tittat på hur föräldrar jämför och konstruerar sitt föräldraskap på nätet, i sociala medier och på internet generellt – och vilka konsekvenser det har för mammor och pappor. I undersökningar har hon och andra forskare till exempel sett att föräldrar idag till stor del uppfyller sitt behov av att få stöd och information på sociala medier. Mammor eftersöker dessutom information här i större utsträckning än pappor.
– Vissa grupper och forum på till exempel Facebook är ju därför faktiskt till för att vi vill ha feedback och input som föräldrar. Men det som kan hända då är att ett sådant kommentarsfält också lämnar öppet för den här kommentaren som snarare är skammande än stöttande, säger hon och fortsätter:
– Eftersom syftet i de här grupperna är att ge varandra feddback, kan det dessutom bli svårare att reagera mot negativa kommentarer.
Även om Terese Glatz tror att distansen bakom skärmen gör det enklare för personer att lämna skammande kommentarer är hon också snabb med att påpeka att sociala medier har en oerhört viktig roll för föräldrar.
Till exempel Facebook och Instagram är forum där föräldrar också stöttar varandra på ett konstruktivt sätt. Det kan också vara en plats där man till exempel snabbt kan få hjälp av andra föräldrar och bolla något innan man hunnit prata med en expert på BVC, 1177 eller liknande.
– Men man kan se att det finns ett behov av att försöka komma ifrån skammandet. Ett exempel är grupper på till exempel Facebook som heter saker i stil med Mammaprat – högt i tak. Namnet i sig manar på mer tolerans och mindre skammande och finns till för att föräldrar ska få hjälp och stöd utan att andra dömer. Men det vittnar kanske om att mammor känt sig bedömda i andra forum på sociala medier.
Jämställdhetsdebattören: Mammaskammen finns i strukturen
Både Maria Farm och Terese Glatz har hittills varit inne på det: Mammaskam är inte bara syrliga kommentarer mellan fyra ögon eller från en person till en annan via skärmen. Höga krav på mammor finns överallt, i kulturen och i samhället.
Nina Åkestam Wikner, doktor i ekonomi, författare, feministisk debattör och kommissionär i Kommissionen för jämställda livsinkomster, tror på samma linje: att mammor alltid känt sig skuldbelagda i sitt föräldraskap.
– Man kan se det som att, valfritt eller inte, har ju kvinnor alltid haft ansvaret och skuldbelagts för fostran och omsorg. Oavsett om det handlade om bortskämda barn i antikens tid eller curlade barn idag har mammorna fått skulden för det som ”går fel”, säger hon till Motherhood.
Att mammor därför alltid, både förr och nu, känt sig otillräckliga är tyvärr inget konstigt, menar hon.
Det är inte en enskild person eller grupp som står och skambelägger mammor eller pressar upp deras krav, utan höga mammakrav finns istället i ett antal olika strukturer. Strukturerna kan i sin tur ofta placeras under det stora paraplyet av ojämställdhet i samhället, tror Nina Åkestam Wikner.
Några strukturer som ligger till grund för skammande av mammor är enligt henne:
1. Omsorgsansvaret och bilden av moderskapet
Oavsett om vi befunnit oss i en historisk period där kvinnor jobbar på åkern, är hemmafruar eller lönearbetar har de samtidigt haft huvudansvaret för omsorg av familjen, hemmet och familjens sociala relationer. I en tid då kvinnor gör detta jobb och samtidigt förväntas lönearbeta är det dömt att misslyckas – du är dömd att känna dig misslyckad som mamma.
2. Ideal har alltid funnits – och består alltid av ”det svåra”
Tiden förändrats men mammaideal har alltid funnits. Historiskt skulle mammor ha många barn, starka barn eller smarta barn. Idag är det något annat.
Och det omöjliga i ekvationen? Idealet ska i sig vara svårt att nå upp till. Ett exempel: När det blivit lättare för kvinnor att göra karriär är det inte längre ett prestigefyllt jobb du ska ha. Istället är några ideal som Nina Åkestam Wikner ser blivit trendiga på 2020-talet, att mammor ska vara närvarande i hemmet, ha lyckliga barn som förstår sina känslor, hämta tidigt på förskolan och vara balanserade mellan hem och karriär.
3. Kapitalism
Det finns alltid någon som vinner ekonomiskt på att du känner dig otillräcklig som mamma, menar Nina Åkestam Wikner. Tjänster och prylar ska hjälpa dig att vara mer effektiv för att få tid till ovan nämnda omsorg, göra dig vackrare, göra barnen mer kittade eller göra er fritid mer spännande. En nöjd mammakonsument tjänar man mindre pengar på än en mammakonsument som känner sig otillräcklig.
4. En del av självförverkligande
I en samtid där de allra flesta har sina grundläggande behov uppfyllda blir föräldraskapet lätt en del av vårt självförverkligande. De flesta i Sverige har år 2021 mat för dagen och tak över huvudet, så härnäst står föräldraskapet som en slags helig graal, förklarar Nina Åkestam Wikner. Även i självförverkligande ligger mekanismen att inte känna sig nöjd eller tillräcklig, för då finns inget kvar att sträva efter.
#slutskammat
Som en manet bränner det till från ingenstans. Kommentarerna från en bekant på Instagram, från svärmor som ”bara menar väl”.
Men lika mycket bränner mammaskammen inombords i känslan av att aldrig få räcka till.
I Motherhoods artikelserie Slutskammat byter vi pekpinnarna mot en varm hand och försöker förstå. När känner vi oss skammade? Varifrån kommer mom-shaming och hur tar vi kål på den? Här slutar mammaskammen.
Foto: TT
