Då upplevde vi mom-shaming: Motherhoods läsare berättar
Innerst inne vet du att du är den bästa mamman till ditt barn, det är ingen tvekan om det. Men när de små, nästintill elaka, kommentarerna kommer är det svårt att låta dem gå förbi. På ett underligt sätt kommer de igenom och når mammahjärtat.
På bussen, fiket eller på barnvagspromenaden. Här berättar våra läsare om när de blivit utsatta för mammaskam.
Det här är Motherhoods artikelserie Slutskammat:
Motherhood-läsare om när de känt mammaskam
”Det är sommar. Jag går ner med min 2-månaders-bebis i bärsele på ICA som ligger ca 150 m hemifrån. En gammal tant, okänd för mig, säger att jag bör sätta på henne en mössa nästa gång och med orden ”låt gå för denna gång”.” /Maria
”En gång när min dotter ligger och skriker i sin vagn på bussen. Jag väljer att ha henne kvar i vagnen då bussen rullar. En okänd kvinna säger till mig att jag bör ta upp mitt barn eftersom hon behöver min trygghet.” /Maria
”Förra veckan när jag och mitt barn satt på ett kafé och fikade. Hen fick en Festis och en chokladboll. Då fick jag höra hur dåligt det är med socker.” /Sabina
”När jag ammade min två månaders ville jag som de andra dricka ett glas vin till maten. Det blev ett jäkla rabalder.” /Karolina
”När jag lämnade min bebis fyra timmar hos sin pappa för att jag själv skulle gå på möhippa. Då fick jag höra kommentarer som: Men var är din bebis? Hur kan du lämna? Det skulle jag aldrig kunna göra.” /Lovisa
”Om mitt barn gråter för att hen är hungrig eller behöver en ny blöja, brukar folk påpeka att mitt barn är missnöjt.” /Sofia
”Jag hade inte fått sova på flera nätter och var SÅ trött. Jag orkade helt enkelt inte vara med mitt barn. Då behövde självklart en kompis påpeka just det, att jag är trött och inte vill leka med mitt barn. Den kommentaren hjälpte mig liksom inte.” /Fatima
”Under en promenad, när min bebis grät och jag i panik försökte hitta en plats att amma på, kom en okänd tant fram. ”Du måste ta upp ditt barn! Du vet inte alls vad du håller på med!” skrek hon.” /Carmen
”Jag och mitt barn var ute och gick. Jag plockade upp min mobil för att kolla vad klockan var och då skulle så klart kvinnan som gick bredvid oss kommentera. ”Vilken jävla mamma!” sa hon.” /Greta
”Min svärmor brukar väldigt ofta komma med små kommentarer om hur jag gör med mina barn – allt från hur ofta jag byter blöja till hur jag klär dem när vi ska gå ut. Jag tror inte att hon förstår hur hennes kommentarer landar hos mig.” /Hanna
”Jag får ibland höra att jag behöver klippa navelsträngen på mitt barn som är fem år. Vadå, det är väl ingen fara att han är mammig? Han är fortfarande liten...” /Lisa
”När jag berättade för några vänner att jag och min man bestämt att vi ska ta hjälp av en barnvakt. Då är det många som frågat om vi inte hinner hämta våra barn.” /Annika
#slutskammat
Som en manet bränner det till från ingenstans. Kommentarerna från en bekant på Instagram, från svärmor som ”bara menar väl”.
Men lika mycket bränner mammaskammen inombords i känslan av att aldrig få räcka till.
I Motherhoods artikelserie Slutskammat byter vi pekpinnarna mot en varm hand och försöker förstå. När känner vi oss skammade? Varifrån kommer mom-shaming och hur tar vi kål på den? Här slutar mammaskammen.
