Hej hej vardag analyserar Gift vid första ögonkastet – avsnitt 5
Som vanligt vrider och vänder Motherhoods bloggare Louise Edlund Winblad efter avsnittet. Håll tillgodo!
Det här är en krönika. Eventuella åsikter eller tankar är skribentens egna.
Okej lite paus från varandra var väl bra. Jag tänker att alla paren skulle behöva en natt isär, minst. Hinna ikapp lite. Hinna känna efter.
Kalle Norwald: Därför ska du snälltolka i kärleksrelationen
Efter avsnittet i veckan tänker jag på samtalet Jonas och Louise hade om ”kär i kärleken” och det är väl det hela programmet bygger på. De måste vara kära i kärleken först. Sedan får man se om de riktiga känslorna kommer ikapp, tänker jag. Lite som att träffa nån på krogen och sedan bestämma sig för att bli ihop ganska kort därefter. Då tror man ju på nåt och sedan får man se om det man trodde stämmer. Så det skiljer sig ju inte jättemycket från det vanliga livet. Förutom att de är gifta direkt. Och blir filmade. Och att det som filmas klipps ihop och sänds ut till hela landet. Men förutom det, inte så annorlunda...
Nu kör vi par för par va?
Axel och Märtha
Jag har medvetet valt att inte läsa någon annans tankar om alla par – förutom de som kommenterar på min blogg förstås – eftersom jag vill inte påverkas för mycket i mina egna hobbyanalyser. Men en sak jag tänkt på är hur väldigt många ser Axel som den snälla och Märtha som den taskiga. Varför ser man honom som den snälla? För att han är lugn?
Jag tror verkligen att han är snäll – liksom mjuk och artig och ja, lugn. Men jag är inte helt övertygad om den där ”godheten", som jag uppfattar att många är. Kanske är det för att jag hör varningssignaler när det kommer till ”men jag är ju snäll”-vibbarna (och det ska inte läggas på Axel att jag bär på det!). Men jag säger som jag sagt förut: jag får inte grepp om honom riktigt.
Jag upplever att han inte är helt lyhörd. Men att när man är snäll och fin som han är så kanske det liksom inte blir så tydligt. Han pratar ju till exempel om att de har kemi – vilket i alla fall inte syns i det man får se på TV – och han läste av situationerna fel i början. Sedan uppfattade jag det som att han skämdes mycket för att han inte läst in henne i början – beviset för att han ÄR snäll. Men också – inte så lyhörd.
Jag menar inte detta som något elakt – herregud vi har ju alla saker vi är bättre och sämre på. Jag tror bara att detta är en av de stora anledningarna till att det inte funkade. Han kunde inte läsa av henne. Och också: hon gav det inte en chans. Jag tror den här programidén därför var helt fel för just dem.
Att Märtha ville fortsätta tror jag mest var för att hon inte ville ha bilden av sig själv som någon som hoppar av. Att hon kände att hon ville visa, kanske mest för sig själv, att hon visst var någon som ville utmana sig själv. Fast jag tror inte hon ville fortsätta EGENTLIGEN. Axel fattade rätt beslut för dessa två. Och på det här sättet kanske han fick lite stolthet tillbaka. Även om jag inte tycker att nån av dem hade förlorat nån.
Jag hoppas verkligen inte att de får en massa skit, eller att folk skriver elaka saker om dem. För de har verkligen varit så modiga som varit med och tänk att vi bjöds in att se på kanske nåt av det mest sköra de gjort?
Hans och Bodil
Ja men visst är det lite obalans i och med Hans positiva energi och Bodils lite skeptiska inställning. Han som tycker det ska bli härligt med livet på landet och hon som ser att det absolut kan bli lite skav att behöva dela ytorna med någon. Men jag tror faktiskt det säger mest om hur de uttrycker sig, och kanske förbereder sig för nåt – inte så mycket om hur de är på djupet. Det är olika sätt att ta sig an situationer bara. Och jag tror fortfarande att detta är en SÅ bra match. Hans positiva inställning till precis allt kommer göra att Bodil får känna sig trygg med honom – och hon behöver tryggheten för att slappna av och släppa in. Jag tror de kompletterar varandra. Orosmoln är väl att detta är 4 veckor och det kanske är för kort tid för att Bodil ska tina upp. Men jag är ändå inte orolig, för hon kommer veta vad hon känner ändå.
Jonas och Louise
Jag känner fortfarande inte att man känner Jonas. Eller alltså, det är klart man inte gör, vi har sett honom typ 20 minuter... Men vissa får man ju snabbare ett grepp om än andra.
Men om vi tar det här med att han lämnar relationer för att inte bli lämnad först så tror jag det här programmet är SÅ bra för honom just därför. Man blir ju liksom ett par direkt. Han behöver väl den där tryggheten? Det är väl därför han blir ”kär i kärleken”? Jag tror inte ”kär i kärleken” är problemet, än så länge i alla fall. Jag tror de pratade om olika saker mer. Hon vill inte vara i en relation så gärna att hon stannar i den utan kärlek, men det är ju inte samma sak, tänker jag i alla fall.
Det känns som att Jonas är dejtar-killen. Han vet hur man har roliga dejter och har trevligt och härligt ihop, han ställer frågor och är intresserad. Han VILL. Men sedan tror jag inte riktigt han vet hur man ska vara. Det där med att bara vara. Jag tror inte han vet hur. Och han tror kanske att han måste styra skeppet och därmed veta hur de ska vara när de sedan bara ska vara.
Louise kan ju vara mer iakttagande och avvaktande utan att det stressar henne. Men hon kanske då också ser saker som blir större än de behöver vara? Jag tror verkligen att de kan vara jättebra för varandra! Om de får förtroende för varandras känslor och vågar slappna av och åka med. Men visst finns risk för obalans. Louise kanske börjar se orosmoln och Jonas får ansvaret att jaga bort dem. Om inte dessa små orosmoln får hamna för mycket i fokus så tror jag ändå de kan landa bra i varandra.
Jonas och Martin
De känns som ett par som dejtat ett tag men inte vågar satsa. Martin stretar emot som tusan, vill inte vika en tum från vem han är eller vad han vill göra eller hur han vill leva. I första avsnittet hade jag en känsla av att han såg detta program som en kul grej att checka av att man gjort, mer än att han ville hitta nån att leva med resten av livet. Sedan ändrade jag mig ett tag. Men i början av detta avsnitt så kom den tillbaka, men så fick jag lite mer hopp ... som sedan försvann i slutscenen.
Jonas väntar på att Martin ska bestämma (på ett eller annat sätt) om de ska vara ihop eller ej. Lite så känns det. Han tycker och tänker en massa om mycket – om när man får pussas och inte, när man ska gå upp på morgonen och hur man ska göra olika saker. Men i känslorna är han inte alls så bestämd. Det märks att han behöver trygghet och bekräftelse och Martins sätt att envist behöva markera hur han är ger inte direkt bekräftelse. Tänk att bara en sådan sak som att skicka lite sms under dagen kunde ge Jonas en varm känsla och lite mer trygghet. Det är liksom inte jättemycket begärt. Känner absolut igen mig i Jonas där och det är så viktigt att få känna sig trygg för att man ska palla ge av sig själv!
Sedan kändes allt hoppfullt igen efter parterapin. De förstod de lite mer av varandras behov och visade lite nya sidor och energi. Och så slutade det med att Martin sket i det för han ville hellre gå på efterfest. Martin, kom igen! Jag blev besviken. Det är ju inte nåt ovanligt att känna rädsla för att behöva förändra sig för någon annan. Men ska man vara i relation så kan man inte bara göra exakt precis vad man själv vill. Ska man vara i relation med någon så måste man ju anpassa sig.
Ska vi dra detta ännu ett hobbyanalyserande steg längre så undrar jag om Martin testar Jonas såhär mycket för att på ett omedvetet sätt skjuta honom ifrån sig. Kan vara så! Kan också vara att Martin inte är redo för äktenskap... Å Jonas, tycker så synd om honom nu. Han är SÅ modig som gör detta, som vågar tro och satsa. Han var inte värd att gå hem ensam och dessutom vakna ensam. Nu måste Martin öppna upp, våga anpassa sig och våga vara sårbar om detta ska kunna bli nåt.
Kan du inte få nog av Gift vid första ögonkastet? Här finns fler analyser och senaste nytt om programmet.
Här läser du Hej hej vardags blogg – in och kommentera vad du tyckte om avsnittet!
Foto: SVT, Motherhood