Psykologen svarar: Jag är avundsjuk på mitt barn – vad ska jag göra?
Får man vara avundsjuk på sitt eget barn? Även om känslan känns tabu blir den svår att förneka när den tar allt större plats i livet hos en läsare som skrev till Motherhood. Mamman skriver:
Jag vet inte vad jag ska göra och skulle behöva hjälp. Det senaste året har jag känt mig så avundsjuk på min 19-åriga dotter som är påväg ut i livet. Hon är ung, vacker och får chans att göra roliga saker som jag själv aldrig hade möjlighet till. Hon drömmer om att resa och plugga. Känslorna av missunnsamhet mot henne känns verkligen fel och förbjudna men jag vet inte vad jag ska göra längre?
Se också: 5 saker terapeuter gör för att hantera morgonstressen
Avundsjuk på ditt eget barn – psykologen svarar
Hur ska den här mamman tänka? Vi kontaktade psykologen Reyhaneh Ahangaran som hjälper oss svara på några frågeställningar kring temat.
Hej Reyhaneh. Vad ska jag göra om jag känner mig avundsjuk på mitt barn?
– Fundera på vad det är som gör att du är avundsjuk. Handlar det om en sorg över att du inte hade samma möjligheter, eller du kanske missade möjligheter som gavs dig? Eller är det något som du är missnöjd med i ditt liv nu som gör att det känns jobbigt? Fundera igenom det och prata sedan med någon. Beroende på vad det är som dyker upp hos dig kan det räcka med att prata med en god vän, men om det kommer upp jobbiga saker för dig kan några samtal hos en terapeut lösa många knutar. Det är viktigt att tänka på att du med största sannolikhet egentligen inte missunnar ditt barn något utan att det är något annat som väcks hos dig, säger Reyhaneh Ahangaran.
Kan jag göra något konkret i mitt eget liv om jag känner såhär?
– Det beror ju lite på vad du kommer fram till. Kanske kan du tänka att avundsjukan är en signal om att du skulle vilja ändra på något i ditt liv, och vad kan det vara? Behöver du göra en förändring?
Det känns som en så förbjuden känsla. Hur ska jag tänka kring det?
– Jag förstår att det känns förbjudet, det är ju en känsla som man inte pratar särskilt mycket om – man ska ju unna sina barn allt utan förbehåll! Men jag tänker att det egentligen inte handlar om ditt barn utan om något annat som du sörjer eller är obekväm med. Tänk utifrån det istället och se om det kan hjälpa din känsla av avundsjuka?
Vad ska man göra om jag märker att jag tar ut det på barnet, till exempel i form av missunnsamma kommentarer eller att jag har svårt att visa att jag är glad för barnets skull?
– Då får man först be om ursäkt för att man har sagt tråkiga kommentarer, och säga det på något sätt som blir bra. Det behöver inte innefatta att du säger att du varit avundsjuk, tvärtom tänker jag att du inte ska berätta om den känslan för ditt barn! Säg att det blev fel och att du självklart är glad för ditt barns skull. Och om du vet med dig att du har sagt missunnsamma kommentarer vid flera tillfällen, eller att det känns så jobbigt att du inte kan visa att du är glad för ditt barns skull behöver du bolla det med någon annan. Som sagt, det kan räcka med att prata med en vän om det känns bekvämt men annars tycker jag att du ska prata med någon professionell. Annars finns det en risk att det börjar skava för mycket i relationen mellan dig och ditt barn och det vill vi verkligen undvika.
Ska jag prata med barnet om det?
– Nej, jag tycker inte att du ska prata med barnet alls om dina känslor av avundsjuka. Det blir konstigt för ett barn att höra och kan lämna barnet med både ilska, oro och skuldkänslor. Har du sagt kommentarer som du sedan ber om ursäkt om kan du istället försöka förklara det med att du var orolig, trött eller att det var något annat som gjorde att det blev fel. Men det är inte ditt barns fel att du känner avundsjuka och ditt barn har inget ansvar i att ta hand om det åt dig.
Ska jag prata med någon annan om det? Hur då?
– Jag tycker som sagt att du först ska fundera på vad det är som gör dig avundsjuk, om det handlar om något annat. Oavsett om du tänker att det handlar om något annat eller inte kan det vara viktigt att få lufta dina tankar och känslor med någon. Kanske får du också bättre koll på vad det är som pågår när du uttalar dina förbjudna tankar högt för en annan person? Jag tycker absolut att det är värt att testa det, mycket hellre det än att det blir jobbigt i relationen mellan dig och ditt barn.
Foto: TT