Psykologen: Tomhet vanligt när barnen flyttar hemifrån

Ett sovrum med bokhyllor som ekar tomma. En överbliven laddare på överkastet.

Många föräldrar ser nog med skräckblandad förtjusning på dagen då barnen flyttar hemifrån. Och att starka känslor väcks när livet går in i en ny fas är inte ovanligt, enligt barn- och familjepsykologen Ulrika Hult.

– Känslor av tomhet, ledsnad och oro är faktiskt vanligt hos föräldrar i det här stadiet, det kan kännas som att man helt förlorar något som varit väldigt viktigt för en. Har man identifierat sig väldigt tydligt med föräldrarollen kan det blir extra tungt, säger hon.

När livet inte längre ska kretsa kring hämtningar, Youtubeklipp vid matbordet eller tandläkartider att komma ihåg är det många som känner att man tappar riktningen. Och en sak är gemensam för nästan alla klienters upplevelser av att barnen flyttar: hemmet har blivit tyst och tomt.

Barn- och familjepsykologen Ulrika Hult. — När barnen flyttar ut kan saker som inte är bra i relationen bli mer synliga, berättar barn- och familjepsykologen Ulrika Hult.

Inte sällan får föräldrarna svårt att anpassa sig till nya rutiner.

– Man har kanske jobbat med att skapa en struktur i många år. Det ska skjutsas och handlas och ordnas för barnen. Att det inte längre är såhär reagerar vissa på med att känna sig tomma eller ledsna, säger Ulrika Hult.

Annons

Vårda kärleken till din partner

Har man en kärleksrelation kan även den sättas på prov när barnen flyttar. För många är föräldraskapet som ett gemensamt projekt, man kittas samman av att finnas där och stötta i den rollen.

– Och när det försvinner så kan bitar av relationen som inte alls varit bra tidigare bli nakna för exponering, förklarar psykologen.

Kanske har man glömt lite hur man tar hand om sin relation och det tänket är viktigt att få igång igen. Man kan försöka att tänka tillbaka på hur det var vid tiden då det bara var ni två, ger hon som råd.

– Det kan handla om att närma sig fysiskt, försöka stanna upp och se den andra personen, hitta på saker tillsammans eller bara fråga hur den andra har det och lyssna noga på svaret, säger hon och fortsätter.

– Men alla upplever såklart inte att det blir tufft, vissa blir istället nyförälskade i det här skedet. Man får syn på varandra igen och kan uppskatta att få ägna sig mer åt varandra.

Annons

Hur gör man om man står i ett vägskäl där parrelationen svajar och kan gå båda vägar?

– Vill man fortsätta tillsammans så tror jag på att öppet prata om vad det nya livet kommer innebära i god tid. Helst redan innan barnen eller barnet flyttat.

Har man tonåringar är man som föräldrar eller par oftast redan vana vid att de drar sig undan, menar hon. Antagligen sitter man redan själva i soffan mer än en kväll i veckan.

– Använd den tiden till att börja prata med varandra. Försök ha samtal där inte alla tankar behöver vara färdigtänkta utan var nyfikna på varandra! Prata till exempel om frågor som ”hur blir det sen när det bara är vi?” eller ”vad ska vi har för mål och drömmar när det blir så?”.

En ny chans

Det behöver inte bara kännas som något negativt när barnen flyttar hemifrån. Många känner mer lättnad än sorg för att ungdomen tar det naturliga steget ur boet. Och oavsett vad de första känslorna är tycker Ulrika Hult att man ska försöka se det här som en ny chans att ägna sig åt sig själv. Många av hennes klienter säger att det kommer nya tankar när man inte gör samma saker som innan, eller att deras minne blivit bättre sen de inte längre behöver ha koll på all administration kring barnen.

Annons

– Man kan faktiskt känna ”Vad skönt, nu kan jag tänka mina egna tankar” eller ”Jag behöver inte laga mat, jag kan äta hämtmat i soffan med fötterna på bordet”. Även om det känns konstigt kan man ju också försöka fira lite. Det gick, liksom!

Ett tomt fågelbo. — ”Känslor av tomhet, ledsnad och oro är faktiskt väldigt vanliga.” säger barn- och familjepsykologen Ulrika Hult.

Genom att ta kommandot över de nya möjligheterna mår man ofta bättre själv. Det blir mer tid över till vänner, egentid eller energi för partnern.

– Jag tror det är bra att försöka se detta som en ny möjlighet man får – och tänka igenom vad man faktiskt har för intressen och sociala sammanhang. Generellt är det så med människor och förändring, att när man måste definiera sig själv på nytt så är det bra att söka sig till neutrala mellanområden där man inte måste prestera, säger Ulrika Hult och fortsätter:

Annons

– Det kan handla om aktiviteter som är lite lekfulla, som att fiska eller sjunga i kör. Här är det inte skarpt läge vilket kan vara bra om man har lite svårt att navigera i sin nya tillvaro.

Att ha kommandot kan också vara bra för det utflyttade barnet, menar hon. Ibland känner ungdomen skuld för att föräldern behöver klara sig själv nu – och här är det bra om man kan ta ansvar som vuxen.

– Man kan absolut säga till barnet att det känns jättetomt och att man saknar honom eller henne. Men då behöver man också visa att det är något jag som förälder tar ansvar för, jag träffar och pratar med mina vänner och ser till att fylla min tid med saker jag tycker om.

– Dessutom kan man faktiskt njuta av att ha mer självständiga barn. När man väl träffar dem kan man hitta på något roligt istället för att vardagstjata.

Psykologens tips: Såhär klarar du barnens flytt:

Vänj dig vid tanken, gärna tillsammans med din partner. Om man inte kan föreställa sig en förändring, drabbas man ofta hårdare av den än om man knäppt fast säkerhetsbältet i god tid.
Håll kontakten med barnet men var inte för på. Låt honom eller henne hålla i taktpinnen, då får glädjen mer plats i er kontakt.
Använd det ökade utrymmet ekonomiskt, tidsmässig och tankemässigt! Fundera på hur du helst vill använda dessa återfunna resurser.
Gör något kul med din partner och/eller dina vänner.
Vad bjuder livet på nu? Odla dina intressen!
Ge utrymme till de svåra känslorna, de är en del av livet. Att känna tomhet eller sorg är naturligt och en del av att förändras.

Om känslorna är svåra – acceptera

Har du det riktigt tungt efter barnens flytt? Det bästa är att inte trycka undan känslorna. Kan du acceptera dem blir det ofta lättare.

Annons

– Ha tålamod med dem och acceptera att ”just nu är jag mellan två faser och det är lite svårt för mig”. Var lite nyfiken på din sorg, intressera dig för den och var lite mjuk mot dig själv, säger Ulrika Hult.

Självklart hjälper det att hålla kontakt med det vuxna barnet när han eller hon flyttat ut. Det här behöver ofta både du och barnet själv, som också kan känna en sorg över att barndomen och familjelivet i denna form är över.

Var lyhörd för hur mycket kontakt ditt vuxna barn vill ha. Ibland blir det för mycket, menar psykologen. Känner barnet att man ”aldrig svarar” när mamma eller pappa ringer, leder det ofta till skuldkänslor.

– Håll kontakten men måna om hans eller hennes självständighet. Låter du barnet hålla i taktpinnen får oftast mer glädje plats i kontakten mellan er.