40-åriga Michele blev gravid – då kom läkarens oväntade besked
Efter en lång resa för att bli gravid så kommer nästa chock: barnet i magen har Downs syndrom, och Michele är nära att förlora honom vid förlossningen.
”Jag har aldrig varit så fysiskt, mentalt och emotionellt utmattad, men samtidigt har jag aldrig känt mig starkare eller mer hel”, säger Michele.
Michele Elizaga hade alltid tänkt att hon skulle gifta sig och få barn med en man hon ville leva resten av livet med, men när hon hade passerat 40 och fortfarande var singel och oskuld så började hon fundera på andra alternativ.
Det var efter ett samtal med en vän som hon insåg att hon skulle kunna skaffa barn på egen hand och bli mamma utan en man vid sin sida – något hon inte hade övervägt innan. ”Du kan bli mamma, du behöver ingen make. Och du skulle inte behöva vara ensam”, sa vännen, något som fick Michele att gråta av chock.
”Oavsett hur främmande det kändes så kunde jag inte ignorera hur hennes ord resonerade med de djupaste delarna av mitt hjärta”, berättar Michele för Love what matters.
Hade bara en chans att bli gravid
Michele funderade vidare de kommande dagarna över om hon var beredd att göra uppoffringarna det skulle innebära att få barn på egen hand, huruvida hon hade råd överhuvudtaget och vad andra skulle tycka om henne. Men till slut landade hon i att det var vägen hon skulle ta.
Då kom första motgången – hos fertilitetsläkaren fick hon veta att det var väldigt liten chans att hon skulle bli gravid på första försöket, samtidigt som hon bara hade råd att göra inseminationen en gång.
Michele ville ha en spermadonator som såg ut som henne, för att barnet skulle vara så likt henne som möjligt, men hade svårt att hitta någon med filippinskt ursprung, som hon har. Till slut föll valet på en hälsosam donator som hade tjänat i militären och var en stolt familjefar, men nu ville hjälpa andra att få barn.
Efter att ha genomgått processen med hormonbehandlingar och inseminering, så får Michele mirakelbeskedet – hon är faktiskt gravid. Då kommer nästa steg för henne: att berätta för föräldrarna som bor kvar på Filippinerna.
”De hade ingen aning om vad jag försökte göra. Jag berättade inte för dem för att jag inte var säker på att de skulle tycka om det, och jag ville inte heller att de skulle bli besvikna”, förklarar hon.
Hon förklarar att hon inte har haft sex med någon men att hon nu är gravid. Efter att ha kommit över chocken blev föräldrarna glada för henne, och Michele kunde fortsätta berätta för sina syskon och sina vänner.
Läkarens oväntade besked – bebisen har Downs syndrom
Men när Michele besöker läkare för att få veta om det är en pojke eller flicka i magen, så får hon ett besked hon inte hade väntat sig – bebisen i hennes mage har Downs syndrom.
”När jag kunde pausa mina tårar till slut så satte vi oss ner och hon höll resultaten framför sig, som visade en chans på 90 procent att bebisen hade Downs syndrom, och också att jag skulle få en pojke. Med ännu mer chock så torkade jag bort mina tårar, 'Är det en pojke?'”, berättar Michele.
Många foster med Downs syndrom klarar sig inte igenom den första trimestern, men de gjorde Micheles bebis.
Tvingas till akut kejsarsnitt
Graviditeten fortlöper som den ska, men på grund av sin ålder och bebisens tillstånd så ska Michele inte gå över tiden, utan förlossningen sätts igång i vecka 39. Hon hoppas då kunna föda naturligt, men hamnar till slut på ett akut kejsarsnitt.
”Jag hade epidural så jag använde allt min kraft för att krysta utan att egentligen känna någonting, men helt plötsligt skyndas jag till en operationssal medan jag håller min bästa vän i handen och frågar henne om jag kommer förlora min bebis. Jag fick senare veta att Matthews hjärtslag saktade ner medan jag krystade så de behövde göra det svåra och snabba beslutet att få ut honom med akut kejsarsnitt”, berättar hon.
Matthew skyndades till akutvård för syrebrist, och tillbringade sin första tid på neonatalavdelningen.
”Matthew är nu fyra och en halv månad och har varit hemma längre än han var på sjukhuset. Men jag har också varit tvungen att gå tillbaka och jobba heltid efter att ha varit hemma med honom i bara en månad. Jag har aldrig varit så fysiskt, mentalt och emotionellt utmattad, men samtidigt har jag aldrig känt mig starkare eller mer hel”