Veckans läsarfråga: Hur tacklar jag barnens lögner?

Efter reklamen: Motherhoods expertpanel – din guide genom mammalivet

Handen på hjärtat, ALLA - även vuxna - ljuger ibland, även om det kanske handlar om en liten oskyldig vit lögn. Problematiskt blir det dock när lögnerna återkommer och när förtroendet mellan barnet och föräldern skadas. I veckans läsarfråga undra en orolig förälder hur hon ska tackla sina barn lögner och opålitliga beteende. Motherhoods experter: Maria Dufva, tonårsexpert, och Hanna Fischer, psykolog, rycker ut.

Tonårsexperten: Håll isär vem ditt barn ÄR och vad ditt barn GÖR

Jag skulle vilja påstå att vi alla ljuger då och då oavsett vilken ålder vi är i. Men vi lär oss under uppväxten att lögner också kan försätta oss i riktigt jobbiga situationer. Jag skulle råda dig att ta reda på varför ditt barn ljuger samt verkligen inventera om vad hen ljuger. Det finns många anledningar till varför. En kan vara att barn inte vill oroa sina föräldrar. En annan är det som kallas "social önskvärdhet", alltså att ditt barn svarar så som barnet tror att du vill att hen ska svara. En sak att fundera över är om du själv använder lögner då och då eller om syskon kanske ljuger och om barnet känner till det? Det bästa är om de vuxna i barnets liv har samsyn när det kommer till att hantera jobbiga situationer och samtal. Barn lär sig snabbt hur olika vuxna hanterar situationer.

Jag skulle råda dig att ha ett lugnt och sansat samtal med ditt barn där du gör klart att du inte blir arg eller besviken och att du älskar ditt barn oavsett. Det är lögnerna du ogillar. Håll isär vem ditt barn ÄR och vad ditt barn GÖR. Förklara att det kommer bli ohållbart om hen fortsätter med lögner. Men samtidigt; var tydlig med att alla ljuger då och då. Typ ”nu måste jag lägga på för nu ser jag att mamma ringer på andra linjen” Det kan betyda att en bara vill avsluta och lägga på, men använder en vit lögn för att inte såra.

Psykologen: Min erfarenhet är ju fler förbud desto fler lögner

Nu vet jag inte vilken ålder ditt barn har men hos yngre barn och ända fram till skolåldern har barn ofta svårt att skilja på verklighet och fantasi. Det som uppfattas som lögner i dessa åldrar kan alltså ha med omognad att göra. Du som förälder kan försiktigt hjälpa ditt lilla barn att skilja på verklighet och fantasi genom att vänligt fråga om det är något som verkligen hänt eller om det är en spännande historia som barnet skapat och föreställt sig inne i huvudet? Man bör inte gå på för hårt eftersom det kan få motsatt effekt.

Berättar barnet något för dig självmant kan man ofta vara säker på att det som sägs är sant, men om du pressar fram information är risken större att sanningen friseras...

Hanna Fischer, psykolog

Om större barn fortsätter att ljuga så beror det oftast på att impopulära sanningar inte accepteras i familjen. Min erfarenhet som barnpsykolog är att ju fler förbud, ju fler lögner i en familj. I en miljö med stränga regler kan barnet känna att det måste välja mellan två dåliga saker; att berätta om vad det gjort fel och bli straffad för det eller ljuga och få möta omgivningens besvikelse och ilska. Barn vill i grunden ogärna göra föräldrar ledsna och besvikna.

Berättar barnet något för dig självmant kan man ofta vara säker på att det som sägs är sant, men om du pressar fram information är risken större att sanningen friseras till en mer välkammad variant. Ju äldre barnet blir desto mer kommer det att vilja hålla vissa saker för sig själv. Det kan vara smärtsamt som förälder att tappa insynen, men gå inte i fällan att tvinga fram information i förhörsliknande situationer. Uppmuntra istället ditt barn att våga berätta vad som helst och finns tillgänglig för när ett ”pratfönster” slås upp. Om barnet då erkänner ett regelbrott är det viktigt att inte släcka ut detta beteende genom att skälla utan snarare uttrycka förståelse för att det måste varit svårt att berätta det och visa tacksamhet över att ni kan ha en öppen kommunikation. Det betyder inte att du behöver stötta det som barnet gjort, men gör du så ökar du sannolikheten för att ditt barn kommer till dig då hen verkligen behöver din hjälp - även när hen hamnat i en riktig knipa. För visst vill vi att våra barn ska ringa oss om de blivit för berusade för att ta sig hem på egen hand från festen, eller om de blivit kontaktade av en skum person på nätet trots att vi sagt att de inte får använda tik-tok?

Man kanske kan se det som att båda parter behöver förtjäna förtroendet att ha en öppen kommunikation.

Foto: TT/Motherhood