Hur hanterar jag ett brustet tonårshjärta utan att bli avfärdad med: "Du fattar ingenting"?

Efter reklamen: Motherhoods expertpanel – din guide genom mammalivet

Obesvarad kärlek. Om det finns en allmängiltig och universell smärta som känns likadan för oss alla är det den att få sitt hjärta krossat. Förmodligen upplevs den ännu starkare hos tonåringen som ännu inte hittat redskapen att hantera tunga känslor av förlust och ensamhet. Frågan besvaras av Motherhoods experter: psykologen Hanna Fischer och tonårsexperten Maria Dufva.

Tonårsexperten: Barn som får utrymme att känna och visa känslor har lättare att förstå sig själv och hantera sitt mående

Många föräldrar hamnar i att trösta och släta över tunga och jobbiga moment i barns och ungas liv just för att vi vet att det kommer gå över. Det kan verkligen hjälpa barnet att höra att det kommer bli bra igen, att tiden läker alla sår och att barnet kommer bli lycklig igen - men hjälper det just i den ledsna stunden? Barn behöver bli lyssnade till, behöver få älta och visa sina känslor. Jag vill tipsa om att läsa tillsammans: ”Livsviktiga snack” är ett otroligt bra samtalsunderlag och så är även alla böckerna av Reyhaneh Ahangaran. Barn som lär sig att sätta ord på sina känslor och som får utrymme att känna och visa känslor har lättare att förstå sig själv och hantera sitt mående. Jag vill även tipsa om lämplig musik och filmer och att inte hasta över denna viktiga stund i livet: detta är första gången men förmodligen inte sista gången ditt barns hjärta brister och nu är ett ypperligt tillfälle att prata om dessa känslor. Och ett sista tips: Lyssna mer än du pratar. Många barn väljer att prata om detta med sina husdjur eller gosedjur just för att de bara lyssnar och inte kommer med massa tips, råd och gör nåt som barnet inte vill.

Det är första men förmodligen inte sista gången ditt barns hjärta brister och nu är ett ypperligt tillfälle att prata om dessa känslor.

Maria Dufva, tonårsexpert

Psykologen: Visa att det är okej att prata om jobbiga saker

Det är såklart en svår balansgång och med all respekt för att du känner ditt barns reaktioner bäst så vill jag ändå rekommendera att lyssna mer än att prata. Håll tillbaka oönskade råd och lyssna gärna genom att ställa öppna frågor. En öppen fråga är en sådan som inte har givna svarsalternativ så som ”ja”, ”nej”. En öppen fråga kan inledas med "hur blir det för dig...?", "vad tänker du om..?”. Följ upp dina öppna frågor med att bekräfta barnets känsloreaktion: ”Jag kan verkligen förstå att det känns så med tanke på det som hände”. Det kanske låter som en passiv aktivitet; att bara lyssna och ta in. Men att lyssna handlar mycket om att vara aktiv i samtalet och ställa frågor. Att någon visar verkligt intresse på ett icke-dömande sätt för ens upplevelse brukar öka sannolikheten för att man berättar vidare. Det är även viktigt att stanna kvar i samtalet, att försöka hantera eventuella egna negativa känslor för att visa att det är OKEJ att prata om jobbiga saker. Kom ihåg att barn inte hunnit vara med om så många kriser och därför inte heller har erfarenhet av att det till slut blir bra och det går att gå vidare i livet. För många känns det som att ”det är bara jag som känner så här och det kommer alltid att vara så...”.

Även om det är jobbigt att se sitt barn ledset bör du tillåta hen att vara ledsen, men samtidigt erbjuda att göra roliga saker som får hen att må bra och tänka på annat. Även om syftet är att trösta och lindra reagerar många barn negativt på ord som ” tiden läker alla sår”, ”du kommer märka att det blir bättre”, ”hen var ändå inte bra för dig” mm. Hos många barn får trösten ofta motsatt effekt och känslan av att ”ingen förstår” förstärks istället. Öppna frågor, att under en period stå ut med att ditt barn är ledset liksom att påminna dig om att vi människor i grunden är motståndskraftiga är vad jag vill råda dig att göra. Har det däremot gått flera månader och ditt barn fortfarande är väldigt ledset, kan det vara bra att ta kontakt med en kurator eller psykolog, till exempel på ungdomsmottagningen eller på vårdcentral. Lycka till!

Håll tillbaka på oönskade råd och lyssna gärna genom att ställa öppna frågor.

Hanna Fischer, psykolog

Foto: Motherhood/TT