Filippa fick en stroke som 16-åring – berodde på medfött hjärtfel

Efter reklamen: TV: Så stöttar du någon i sorg

Det är sensommar, solen skiner och det är härligt väder när vi träffar Filippa Athler hemma i hennes föräldrars villa i Vetlanda.

Hon ser frisk och glad ut med ett leende på läpparna och glädjestrålande ögon.

– Jag känner mig faktiskt bättre nu än jag gjorde före hjärnblödningen. Jag klarade mig tack och lov helt utan några men och hjärtfelet som orsakade blödningen har opererats, berättar hon.

Dessutom har hon, trots att oddsen var emot henne, lyckats ta studenten med sina klasskompisar på samhällsprogrammet. Nu i höst ska hon studera tekniskt basår på Högskolan i Jönköping och i framtiden väntar troligen juridikstudier.

– Det känns helt fantastiskt. När jag började i tvåan på samhällsprogrammet hösten 2019 trodde jag aldrig att det skulle gå, berättar hon.

Filippa Athler är nämligen tjejen som bara var 16 år gammal när hon fick en mindre stroke, en så kallad tia. Hon var egentligen alldeles för ung för att få det och såväl hennes föräldrar som sjukvårdspersonalen hade i början svårt att tro att det var det som hade orsakat hennes symptom.

Själv hade hon aldrig hört talas om en tia tidigare.

– I början var jag ganska lugn. Det var först senare när jag fick veta att jag hade ett allvarligt hjärtfel som jag blev chockad och rädd, berättar hon när vi sitter runt bordet hemma hos henne och hennes mamma Anna och pappa Simon i deras vardagsrum.

Synen förändrades och världen blev konstig

Kontrasten mellan den glada och pigga, nu 19-åriga, Filippa och bilden på tonårstjejen som ligger nersövd på barnintensiven vid Skånes universitetssjukhus i Lund är slående.

Det skiljer bara drygt ett år mellan bilden från sjukhuset och bilderna som tas när vi träffar Filippa och hennes föräldrar, men skillnaden är som mellan natt och dag.

– Jag har till och med sluppit den svåra astma som jag hade tidigare, berättar hon.

Det var strax efter skolavslutningen sommaren 2019 som det ofattbara hände. Filippa var hemma i villan i Vetlanda och skulle passa sina fem yngre syskon medan hennes mamma körde iväg ett kort ärende.

– Jag skulle förnya mitt anställningskontrakt på förskolan där jag arbetar och skulle bara vara borta en kort stund, berättar mamma Anna.

Som väl var hade hon inte hunnit gå när Filippa kände att det hände något konstigt med henne.

– Jag skulle precis sätta mig i en stol på trädäcket där jag hade överblick på mina småsyskon i trädgården när det liksom klickade till. Det var en surrealistisk känsla, synen förändrades och världen blev konstig.

Överraskad, men inte i det läget direkt rädd, ställde sig Filippa förvånat upp.

– Jag kände ett tryck över höger sida av bröstet och jag minns att jag tittade ner och såg att jag höll min vänsterarm där. Men jag kunde inte kontrollera den utan fick slå ner den. Hela vänsterhanden levde sitt eget liv.

Just i det ögonblicket hade Filippas pappa, Simon, som var på sitt jobb, ringt upp sin hustru.

– Det var egentligen en felringning. Jag skulle ha slagit ett annat nummer, men ringde i stället Anna. Det gjorde att jag pratade med henne när allt hände, berättar Simon.

Medan Anna pratade med sin man såg hon att Filippa betedde sig underligt. Men hon trodde först att Filippa skojade med henne.

– För mig var det en jättekonstig känsla. Det gjorde inte ont, men det kändes som jag stod inne i en jättebubbla och tittade ut. Sedan gick det över lika snabbt och jag kände mig bara jättetrött, berättar Filippa.

Vänster ansiktshalva hängde

När Anna förstod att hennes dotter inte skojade misstänkte hon att det kunde vara något allvarligt, men hon trodde först att hennes dotter kanske fått ett getingstick och drabbats av en allergisk reaktion.

– Vi ringde sjukvårdsupplysningen, men när jag beskrev mina symptom sa de till mig att omedelbart lägga på och ringa 112, berättar Filippa.

Under tiden som hon pratade med larmoperatören fick Filippa se sig själv i en spegel i vardagsrummet. Till sin förskräckelse såg hon att vänster ansiktshalva hängde.

– Larmoperatören skickade omedelbart en ambulans, berättar Anna. Sedan ringde jag Simon så att han kunde följa med till sjukhuset medan jag var hemma och tog hand om våra andra barn.

Ambulansen förde Filippa till barnakuten vid Ryhov i Jönköping dit även Simon anlände strax efteråt för att stötta och hjälpa sin dotter.

– När vi kommer till akuten gjorde jag misstaget att gå själv in till mottagningen. Det ledde till att jag inte blev prioriterad utan jag och pappa fick sitta och vänta i två timmar. Under väntetiden kände jag mig sämre och sämre.

Till slut fick hon komma in på undersökning och det gjordes en datortomografi, CT röntgen.

– Halv tolv på kvällen kom det in en läkare på mitt rum och berättade att allt tydde på att jag fått en tia, men att jag var för ung för att få en hjärnblödning.

Hjärntrött och orkade inte med skolan

Filippa skickades hem med en remiss till Eksjö lasarett där hon skulle gå igenom ytterligare undersökningar, men det kunde ske först efter midsommarhelgen 2019.

– Dagarna efter att jag hade fått tian var jag hur trött som helst. Jag firade midsommar med min pojkvän Ruben, men orkade inte göra mycket mer än att titta på tv.

På tisdagsmorgonen den 25 juni körde Simon sin dotter till Eksjö lasarett där hon bland annat gick igenom en magnetröntgen. Dagen efter, när de firade ett av hennes syskons födelsedag, ringde det på hennes mobiltelefon från ett dolt nummer och hon svarade med viss tvekan.

– Det var en läkare från Eksjö som talade om för mig att de hittat två förändringar på min hjärna. När han frågade om han skulle ringa någon av mina föräldrar gav jag honom min pappas telefonnummer

De fortsatta undersökningarna visade att Filippa verkligen drabbats av en tia som orsakats av att hon hade ett hål i hjärtat. Hon ordinerades blodförtunnande medicin som hon skulle behöva ta resten av sitt liv.

– Jag har aldrig känt något av hjärtfelet tidigare, men nu i efterhand har jag fått veta att den svåra astma jag tidigare hade berodde på det.

Samtidigt berättade läkaren att hålet i hennes hjärta skulle lappas ihop med en titthålsoperation.

– Hösten 2019 var hemsk. Jag var hjärntrött efter den mindre stroken som jag fått och orkade knappt med skolarbetet. Jag hade det tufft med att hänga med.

Sakta, men säkert mådde hon bättre och hon kunde börja träna styrketräning på gymmet i Vetlanda igen. Det var där hon fick nästa varningssignal om att allt inte stod rätt till med hennes hjärta.

– Det var ingen som sagt till mig att det skulle vara farligt att träna. Men när jag skulle göra ett marklyft kände jag plötsligt att känseln försvann i vänsterarmen. Jag satte mig ner och ringde pappa.

Han körde henne till Eksjö där hon lades in på medicinavdelningen och fick gå igenom nya undersökningar.

– Jag mådde bra igen, men läkarna misstänkte att det hänt något med mitt hjärta och jag ordinerades starkare blodförtunnande mediciner.

Orolig väntan för föräldrarna

Den tredje maj 2020 skulle titthålsoperationen, som såväl Filippa som hennes föräldrar hoppades mycket på, genomföras i Lund. Men en rutinundersökning med CT-röntgen som gjordes några dagar före operationen visade att det inte skulle bli så enkelt.

Än en gång fick Filippa ett telefonsamtal från en dold uppringare.

– När jag svarade fick jag beskedet att de hade upptäckt ett mycket större hjärtfel. Jag blev chockad och minns bara bitar av det samtalet.

– Ja, du var mycket ledsen när du ringde mig och berättade vad du hade fått veta, säger hennes pappa.

Den 12 juni förra året fick Filippa till slut tid för operation vid Skånes universitetssjukhus i Lund.

– Jag var nervös, men samtidigt inte hysteriskt rädd. Kvällen före operationen fick jag träffa hjärtkirurgen, narkosläkaren och en psykolog som berättade vad jag kulle gå igenom.

Filippa fick veta att hennes medfödda hjärtfel bland annat innebar att även två vener som gick in i hennes hjärta var felkopplade. Det var det som gjorde att bara 30 procent av hennes blod syresattes.

– De skulle operera de venerna så att de gick till rätt hjärtkammare och i stället för att täta hålet i hennes hjärta använda sig av det. De fick till och med vidga det något, berättar Simon som var med sin dotter på sjukhuset under operationen.

Själva operationen tog drygt sex timmar och under 45 minuter var hennes hjärta helt avstängt och hon hölls vid liv med en hjärt-lungmaskin.

Det var en nervös väntan för hennes föräldrar. Simon fick rådet att gå en runda i Lund och försöka tänka på annat och hemma i Vetlanda väntade Anna oroligt vid telefonen.

– Klockan halv tre ringde hjärtkirurgen och berättade att allt gått bra och så snart han lagt på skrev jag ett sms till Anna.

Filippa återhämtade sig sedan snabbt och efter en vecka kunde hon lämna sjukhuset i Lund.

– Jag fick komma hem lagom till midsommarhelgen. När jag kom till vårt hus möttes jag av mamma och mina syskon. Min lillasyster Frances hades gjort en skylt med texten ”Välkommen hem Filippa”.

Den första tiden efter operationen var Filippa medtagen och mycket trött. Hon var dessutom mycket infektionskänslig och tog antibiotika.

– Mitt i allt detta fick jag covid-19, berättar Anna. Men jag stängde in mig i sovrummet och allt gick som väl är bra.

I dag är Filippa helt återställd från den mindre hjärnblödningen hon drabbades av och det medfödda hjärtfelet. Hjärtoperationen har haft det goda med sig att hon är helt frisk från astman hon tidigare led av och hon är inte längre beroende av några mediciner.

– Jag tycker att jag är lite svagare i vänster hand än tidigare, men det är det enda jag känner av efter tian, säger hon.

Efter reklamen: TV: Se när barnläkaren Sandra Tedner svarar på frågor om barnsjukdomar