20 år sedan terrorattacken – barnen om papporna de aldrig fick träffa
Uppskattningsvis låg närmare 100 barn i sina mammors magar tisdagen den 11 september då deras pappor miste livet i terrorattackerna.
Nu, 20 år senare, berättar några av dessa för People om deras liv, kamp, vinster och känslan av att inte kunna minnas sin pappa. Dessutom släpps dokumentären Rebuilding Hope: The Children of 9/11 på Discovery+ den 7 september.
"Att förlora min pappa förändrade mitt liv från dag ett”
På morgonen den 11 september var Gabi Jacobs Dicks pappa på ett möte i Tower One i the World Trade Center. Allt som hittades av honom var en portfölj. Sex dagar senare föddes hans son.
– Jag har inga minnen av min pappa, det finns inget konkret och jag kan inte sörja honom som min mamma gör. Mina känslor handlar mer om en längtan snarare än saknad. Jag har frågor och idéer men jag ställer inte ”tänk-om-frågor” eftersom det inte finns något svar, säger Gabi Jacobs Dick, 19 år till People.
Gabi såg nyligen videor av sin pappa och fick för första gången höra sin pappas röst.
– Att vara 19 år och höra min pappas röst för första gången tryckte på känslomässiga knappar som jag inte visste att jag hade. Hela mitt liv har det varit upp till min fantasi att förvandla honom till en person, det fanns bara bilder att utgå ifrån. Att få se honom på film gjorde honom till en riktig person, han är mitt framför mig. Det var sorgligt, men det gjorde mig inte ledsen. Jag hedrar honom genom att leva, vara lycklig och leva ett fantastiskt liv, berättar Gabi Jacobs Dick, till People.
"Jag är det sista han lämnade efter sig"
– Det var svårt att växa upp och inte förstå var han var. Jag är stark på grund av det som hände mig, om jag kan överleva det kan jag övervinna allt, säger Alexa Smagalas till tidningen.
Alexa Smagalas pappa arbetade som brandman och dog i Tower Two.
– Jag tror att han förstod att han inte skulle kunna ta sig ut ur byggnaden, men att han gick in ändå. De tog sig till den 40:e våningen, sedan föll tornet. Människor som får reda på vad som hände går typ på tå, men alla går igenom förluster – min sorg skedde bara annorlunda, berättar Alexa Smagalas för People.
”9/11 definierar inte vad jag kan bli och vara”
Terrorattackerna den 11 september 2001 lämnade ett land i chock och med ett oavslutat kapitel än i dag. Barnen som föddes strax därefter kom att representera nytt liv.
– Det är ganska häftigt om folk ser oss som tecken på hopp, vi är bara oss själva, säger Ronald Milam Jr., 19 år till People.
Ronalds pappa var major i armén och dog när American Airlines Flight 77 kraschade in i Pentagon.
– 9/11 är en del av mig och något som hände mig och min familj, men det definierar inte vad jag kan bli och vara. Jag är min pappas arv, men jag känner att jag också är min egen person. Han byggde sitt arv och nu tror jag att det är dags för mig att bygga mitt eget, säger Ronald Milam Jr. Som idag studerar biologi vid University of Texas.
”Vi berättar vår historia för att folk ska förstå vad som hände för 20 år sedan”
Jamie Gartenberg Pila som förlorande sin biologiska pappa den 11 september 2001, säger till People att hon tror att det är viktigt att prata öppet om det som hänt.
– Jag var inte ens född när det hände och jag tror att min och kommande generationer kan förstå varandra mer om människor som jag delar våra upplevelser. Att förlora min biologiska pappa i ung ålder lärde mig att göra allt jag kan, att hjälp människor, alltid göra det som är rätt och vara modig”, säger Jamie Gartenberg Pila.
Dokumentärregissören Ellen Goosenberg Kent bakom Rebuilding Hope: The Children of 9/11 som följt barnen under en längre tid:
– Barnen mår bra! Deras optimism är smittsam, liksom deras ansvarskänsla för att bidra till en bättre framtid, säger Ellen Goosenberg Kent, till People.
Foto: TT