10 mammor berättar: Så pratar jag med mina barn om sex

Barnmorskan Katarina Svensson Flood fick nog av vittnesmål om hur porr utan skymten av samtycke och där män är aggressiva, blivit ungas informationskälla till hur man har sex. I ett inlägg på Facebook som snabbt blev viralt delade hon sin frustration och känsla av maktlöshet för det hon möter i sitt jobb. Och hur vuxna behöver ta ett större ansvar i samtalet om sex.

Men hur pratar man med sitt barn om sex? Vi bad tio mammor att dela med sig av hur de tagit sexsnacket hemma:

Malin:

”Jag har tre tonårskillar och jag pratar med dem. Jag säger att de ska vara rädda om både tjejen och sig själva. Att det är stor skillnad på porr och kärlek. Jämför med slagsmål i actionfilm och slagsmål på gatan. Att han ska skydda henne mot sjukdomar och att hon ej blir gravid också att han ska skydda sig själv mot sjukdomar och att inte bli gravid. Att det är inte vad de sett i porrfilm som tjejer vill ha det är film.

Man ska vara snäll och visa hänsyn. Samtycke är en självklarhet från båda hållen och båda kan ångra sig precis när som helst.”

Ingrid:

”Det viktigaste budskapet är väl att sex är något positivt man mår bra av, något önskvärt. Om inte så är fallet ,ska man vara tydlig och säga ifrån direkt. Aldrig tillåta/ gå med på obehagligt/skadligt sex för den andres skull!”

Monika:

”Det går att prata om detta rakt upp och ner. Ungdomar vet precis vad det handlar om. Om man pratar i generella termer behöver det inte bli privat alls. På samma sätt som jag kan prata om det med min man och mina vänner.

Det är ju inte heller ett nytt fenomen. Min barnmorska för 20 år sedan berättade att hon tog emot tjejer som inte kunde hålla avföringen pga påtvingad analsex.”

Frida:

”Jag har två tonåringar och en son som är 11 så ämnet är högaktuellt i min familj. Vilket man ju inte vill att det ska behöva vara. Men tyvärr så samhället ser ut.Jag och mannen brukar diskutera framför barnen. För om de själva inte är så bekväma med att prata om det så hör de det i alla fall.

Med vår yngsta son har vi haft en öppen dialog sedan han var 8. Och han har också varit väldigt öppen med att det finns i hans vardag och att kompisar sagt att han ska surfa i ett privat fönster om han söker på porr.

Med de äldre är det lite svårare då känslan är att det upplevs som pinsamt. Men bättre att ha en monolog i så fall än en dialog. Att budskapet kommer fram. För porren finns ju överallt och är så lättillgänglig i dag. Skolan har förstås ett stort ansvar i att vara kunniga och utbilda barn och ungdomar. Men det största ansvaret vilar på oss föräldrar. Att vi ser och förstår att detta är den verklighet våra ungdomar lever i. Att vi finns som motvikt. Och att vi pratar om det.”

Malin:

”När min 10-årings lärare skickade hem att det framgått att barnen varit i kontakt med porr så skulle de ta upp det i skolan. Superbra men samma kväll kände jag att jag behövde prata med mina barn.

Till middagen sa jag att jag ville prata om porr. Min 15-åring sa ’neej mamma inte vid matbordet’. Jag sa att jag ville att de skulle veta och förstå att det finns mängder av porr och att det mesta som visas är inte alls likt hur sex är i verkligheten. Sex är något fint. Kanske det finaste man kan göra med någon. Du behöver veta att den du ska ha sex med helt och hållet vill göra det du vill. Ingen kan övertala dig att gå med på saker som du inte vill.

’Men det är ju inte farligt att titta’, sa 16-åringen. Jag svarade att många tittar på porr och alla tar inte skada men det är otroligt viktigt att förstå att verklighetens sex inte alls behöver vara på det viset. Och att en del som tittar på porr tar skada och vill ha värre och värre upplevelser båda i film och verklighet. Jag berättade att de som begår grova sexuella övergrepp ofta tittar på stora mängder porr.

Jag har precis öppnat upp för fler samtal så detta kommer fortsätta. Jag vill skapa ett klimat hemma där de ska våga berätta, ställa frågor eller lyssna åtminstone där sex och porr är en del av naturliga samtalsämnen.”

Linda:

”Jag är lärare och har undervisat på högstadiet i ca fem år nu. Jag har vid varje chans och möjlighet jag får tagit upp såna här ämnen med mina elever. Tyvärr är, som vi vet, sex och samlevnadsundervisingen i skolan oftast bristfällig. Detta för att det inte faller sig naturligt för lärare att prata om sådana här ämnen.

Att prata om just porr är ett känsligt ämne som man behöver beröra på så bra sätt så möjligt. Många ungdomar kollar väldigt mycket på porr, viktigt att inte skambelägga dom för att dom kollar på det. Att försöka förklara för en ung människa att porren inte är verkligheten är svårt.

Jag funderar mycket kring detta och efter varje gång jag har haft det här ämnet så försöker jag tänka kring hur jag bemött elever och vilka infallsvinklar jag har.

Forskningen kring porrens inverkan på oss skulle jag vilja påstå inte har kommit så långt än. Däremot tror jag som med allt annat med filmer, sociala medier så skapar det föreställningar hos oss om hur saker och ting ska vara.

Jag vet att jag fick en anonym fråga av en elev sist ’njuter ens tjejer av sex? På porrfilmer verkar det som att dom bara gråter och har ont.’

Jag skulle kunna skriva hur länge som helst om detta. Men så viktigt ämne som borde få större utrymme i skolan tycker jag.”

Mina:

”Jag har alltid pratat om/kring relationer och även sexuella frågor med barnen, från att de var små. Svarat en aningen mer än det de frågat om kanske eller pratat vidare om något man ser på tv ihop eller läser om i tidningen. Inte främst om sex utan snarare filosofiskt kanske, för det är ju främst en relations- och inställningsgrej till andra människor och upplevelsen av att upptäcka sex som jag vill ska nå fram.

Det hänger ihop med allt ifrån att de tittade på första häftiga kicka/slåss/göra spännande saker-serierna som fick dem att vilja imitera/leka likadant som tre-fyra-femåringar att öppna samtalet om hur andra uppfattar en och när rätt tillfälle är att leka vissa lekar och hur man upptäcker att andra vill vara med eller inte vill och sätta ord på det. Att lära sig skillnad mellan fiktion och att förstå att man inte är ensam i rummet.

Så sex börjar inte med sex. Det handlar om ett förhållande med andra människor först.

När det samtalet är påbörjat med det lilla barnet så är det lite lättare att prata på samma sätt kring det man ser på film ihop som rör sex litegrann.

Ju äldre de har blivit desto mer komplicerade sammanhang kan jag ta upp. Nu skulle jag till exempel kunna prata om de här larmen som kommit, hur det kan ha blivit såhär för människor som egentligen borde älska varandra och vilja vara försiktiga. Jag skulle höra vad de tror om anledningen till varför det kan bli såhär.

Nu går jag inte in så värst mycket på mitt perspektiv med om vad jag tycker om sex och försöker vara lyhörd för om barnen skulle tycka att det var för mycket, men jag tror att de åtminstone kommer att vara rustade att prata om sex med den de har sex med sen tänker jag. Utan skämskudde och med förmåga att se andras känslor.

Eftersom jag har söner så är det väldigt viktigt att skilja på vad som sägs om vad "killar" gör som grupp och mekanismen bortom kön hur och varför det blir så.

Att få blicken på sig själv som potentiell förövare är inte bra (hämmande att ens vilja ha sex ibland, för att det blandats ihop med skuldgrejen) och samtidigt få förståelsen att alla kan vara potentiella förövare, även om det inte var "meningen" - hur balanserar man där, mellan "jag vill" och "vill den andra samma som jag"”

Heléne:

”Ansvaret ligger på oss vuxna och vad vi förmedlar till barnen - inte bara som tonåringar utan också som små.

Fortsätter vi föräldrar att kittla barnet som skrikskrattar ”sluta”, för att vi har en tanke om att hen vill egentligen....? Eller slutar vi direkt, för att fortsätta på barnets initiativ när hen säger ”fortsätt!” en sekund senare? Redan där lär vi (eller inte, beroende på alternativ) barnen om samtycke och vikten av respekt för den egna och andras kroppsliga gränser. Det vi gör till ett tonårsproblem startar ofta långt tidigare.”

Anonym:

”Jag har en 10,5 åring kille hemma där vi pratar mycket om internet, sociala medier och youtube. Vi har även pratat om porr, fast jag använder uttrycket ”nakna vuxna där killen gör saker mot tjejen”. Jag har varit supertydlig med att det INTE är sex, utan att det snarare är våld och något killen gör MOT tjejen än MED. Och att om min son ser något likande vill jag att vi pratar om det.

Jag har också beskrivit internet som ett bibliotek där, precis som vanliga bibliotek är inte allt till för barn. Vi har även vuxenspärr på vårt hemmanätverk och vill vara i samma rum som sonen om han är inne på Youtube så vi vet ungefär vad han tittar på. Det finns ju en massa annat olämpligt på nätet utöver porr, så vi pratar även om våld, mobbing, pranks, djurplågeri och annat.”

Anonym:

”Jag har en dotter och en son som är 11 och 13 år. Under min uppväxt var det tabu att prata om sex hemma, det var inte något som var naturligt att utforska och jag lärde mig snarare att det var något dåligt. Sen var jag själv med om ett våldtäktsförsök som tack och lov avbröts för att det kom en person som var ute och rastade hunden. Men det kommer flashbacks från det ofta och har tagit mig väldigt lång tid för mig att bearbeta bort. Jag har känt så mycket skuld och tänkt att det var mitt fel.

Så nu pratar jag jättemycket med mina barn om samtycke, att du ska älska din kropp och att det viktigaste är att ha en bra självkänsla. Jag försöker påminna dem hela tiden om att man inte behöver lägga upp massa bilder på sig själv på sociala medier och få likes för att tycka om sig själv. Att man ska veta att man är bra, fin och trivs med sig själv som man är ändå.

Och redan tidigt pratade jag med dem om att sex handlar om att man kommer överens och att båda känner sig okej. Det är inget som man gör under press eller grupptryck utan ska vara skönt för båda och aldrig aldrig framtvingat.

För mig är det nästan ett mantra att prata om de här sakerna. De säger ”Men mamma du har sagt det här 100 gånger”. Eller så bara lyssnar de och säger inte så mycket, men jag tror att det går in. Jag vill att de ska känna att de kan komma till mig med alla sina frågor eller berätta om det har hänt något, och jag märker att de vågar det också. Min dotter frågade häromdagen hur gammal man är när man får en pojkvän till exempel. Så det handlar om att man behöver ha en bra och öppen relation med sina barn tror jag.”