SVT:s Julkalender Mirakel anmäld till granskningsnämnden
I årets julkalender Mirakel berörs flera svåra ämnen. En av huvudkaraktärerna är föräldralös och bor på ett barnhem i väntan på att bli adopterad. I serien kallas dock detta felaktigt enligt anmälare för ett HVB-hem, vilket innebär ett stödboende för barn och unga som kämpar med missbruk – eller är ensamkommande flyktingar.
”Även om det är en saga så skildras nutid på ett sätt som kan vara skadligt för många barn och ungdomar i vårt land. Sättet man visar att HVB-hem och adoption är och går till är mycket missvisande och framställs på ett negativt sätt och inte alls med tanke på barnets bästa”, skriver en anmälare till granskningsnämnden.
”Helt oacceptabelt av SVT och djupt kränkande för dem som detta berör”, skriver en annan.
Adoption skildras felaktigt
En som reagerar är adoptivföräldern Conny Norén, som kommenterade inslagen i julkalendern såhär:
– För det första hör inte HVB-hem och adoptioner riktigt ihop. HVB-hem är en sak och adoptioner är en annan sak. Både jag och andra personer har reagerat på att det fanns nån form av känsla av att här måste man sträcka upp sig, vara ordentlig och presentabel, annars kommer föräldrarna inte vilja ha en, säger han till SVT Nyheter.
En annan anmälare anser att SVT bör lägga in en varning i början på varje avsnitt, då de upplever att det finns en risk att barn och unga som blivit adopterade eller bott på hem kan bli kränkta.
”Det väcker också svåra existentiella frågor och tankar hos dessa barn som de kan ha svårt att hantera framför sina jämnåriga och tyvärr även framför obetänksamma vuxna. Årets julkalender gör denna situation än mer påtaglig”, skriver anmälaren.
SVT var förberedda på reaktioner
Johanna Gårdare, chef för SVT Barn och ansvarig för julkalendern var beredd på att årets produktion kunde skapa reaktioner, men beklagar om något barn farit illa eller mått dåligt när de kollat på Mirakel.
Samtidigt som hon vill understryka att det bara är fiktion – och att det finns många saker i en julkalender eller produktion i allmänhet som inte överensstämmer med verkligheten.
– Jag är jätteledsen om det är barn som får problem i sin vardag på grund av det här, som mötts av sina kompisars reaktioner och fått svara på konstiga frågor. Jag har förstått att det förekommit. Men rent generellt anser jag att det också är vuxnas ansvar att hjälpa barn och ge dem verktyg, säger Johanna Gårdare till Aftonbladet.
Hon fortsätter:
– För alla barn har olika känsliga saker i sina liv som gör att de möter olika reaktioner och måste hantera situationer som är problematiska och svåra. Vi hjälper inte våra barn genom att linda in dem i bomull och skydda dem från allt svårt. Vi kan inte kontrollera vilka frågor de kommer möta, bara rusta dem med svar. Det är så livet fungerar.