Nisse Edwall: 3 gånger det slog mig med full kraft att jag är farsa
Fars dag! Jippie!
Jag är dock rädd att det kommer passera obemärkt förbi hemma hos mig. Jag kommer dock inte påminna någon om det, för i fall det skulle vara så att jag råkar glömma Mors dag har jag liksom en upp. Allt enligt principen: ”Men du då?!”. En replik som räddat mig gånga gånger hittills i mitt äktenskap.
Hur som helst.
Uppmärksammad på grund av att jag är pappa vill jag bli i alla fall och om ingen annan tar tag i det får jag väl göra det själv. Men eftersom jag även lever enligt en annan princip: Lasse Berghagen-principen (även känd som ”En blandning av sött och salt-principen”) kommer det finnas en viss sälta i mitt uppmärksammande av mig själv.
3 gånger det slog mig: ”Just fan, jag är ju pappa”
Här kommer därför tre minnesvärda episoder i mitt tolvåriga liv som pappa då det med full kraft slagit mig: ”Just fan, jag är ju pappa.”
Episod 1:
Första sommarkvällen som pappa i juni 2010 och jag och min fru dricker några glas vin på balkongen när min då halvårsgamla son precis somnat. Vi skojar om att det känns precis som en förfest och att vi ska vidare ner på stan sen. Efter ett tag bryter vi upp och går och lägger oss. När jag vid sextiden morgonen efter vaknar av sonens joller tar jag ut honom på en promenad med barnvagnen för att min fru ska få sova vidare. Väl ute möts jag av att grannarna har efterfest på balkongen bredvid vår. Då slår det mig med full kraft: ”Just fan, jag är ju pappa.”
Episod 2:
Inträffade häromveckan när jag binchkollade på Squid game med samme son (som nu är något äldre än i den förra episoden). Allt var frid och vi tyckte det var väldigt spännande. Det kändes så härligt att sitta och kolla på en bra serie med en kompis som man liksom byggt själv – magiskt! Ända tills det var läggdags och min ”kompis” började ropa från sitt rum att han inte kunde somna eftersom han var rädd att det skulle dyka upp en massa maskklädda beväpnade koreaner som skulle tvinga honom att hoppa på glasrutor. Då slog det mig med full kraft: ”Just fan, jag är ju pappa.”
Episod 3:
April 2015 när jag efter förlossningen av min andra son sitter ensam i ett rum på BB med honom på mitt nakna bröst. Min fru ligger sövd i en operationssal och får moderkakan bortopererad. Det nyfödda barnet – mitt nyfödda barn – börjar picka på mitt bröst så där som nyfödda gör. Han gnyr lite men hittar till slut mitt lillfinger, han börjar snutta på det och tystnar. Samtidigt som han tystnar blir allt tyst. Ingenting hörs förutom smackandet från hans (förvånansvärt starka) mun runt mitt lillfinger. Då slår det mig med full kraft: ”Just fan, jag är ju pappa.”
Grattis på Fars dag Nisse!
Foto: Petter Johansson, privat