Barn som hamnar i oro, krångel och ångest? Så övar ni bort rädslorna

Märker du att ditt barn försöker undvika något som känns jobbigt? Att gå på kalas, att prestera framför andra eller leka i parken där det finns spindlar.

Eller blir det krångligt för att ditt barn vill ha stenkoll, eller frågar dig tusen kontrollfrågor? Om att ljusen är släckta hemma, om ni kommer ses som vanligt ikväll eller om ni verkligen packat ner spypåsen som alltid ska vara med.

Kanske blir det jobbigt för ditt barn varje gång ni ska äta matsäck och barnet inte har möjlighet att tvätta händerna innan – till den grad att barnet undviker att äta mat om den inte får tvätta sig först.

Efter reklamen: Se 5 fraser som hjälper ditt barn att prata om känslor

Situationerna då det blir sådär krångligt för vårt barn kan nog många föräldrar känna igen. Och de har ofta en sak gemensamt: ångest eller oro.

Men hur ska man göra om man misstänker att ens barn egentligen går och bär på en oro, som i förlängningen skapar jobbiga känslor, krångel och beteenden som inte är bra för barnet på lång sikt?

– Det är inte alltid det lättaste, men som förälder får man ibland spela lite detektiv i de här situationerna. Att ha ångest är i sig totalt ofarligt, men lägger barnet sig till med beteenden som gör vardagen svår eller krånglig kan det vara något man faktiskt behöver jobba på. Och då såklart lägga sig på den nivå som funkar för ens barn ålder, säger Katarina Molin som jobbar som legitimerad psykolog på KBT-Psykologerna.

Oroliga barn – checklistan när du ska hjälpa

Om du upplever att det ofta blir jobbigt för ditt barn att hantera vanliga inslag i vardagen kan det vara bra att börja med att identifiera vilka beteenden hos ditt barn det handlar om.

– Att göra det som känns skönt i stunden, som att tacka nej till att sova över hos en kompis eller tvätta händerna flera gånger om dagen, gör att ångesten hos ditt barn vidmakthålls, snarare än försvinner, säger Klara Lindström som är legitimerad psykolog på samma mottagning.

Hon rekommenderar att följa en modell utvecklad inom kognitiv beteendeterapi Börja med att tänka på stegen i modellen på egen hand, där efter kan du visa den för ditt barn och prata igenom de olika stegen:

Såhär funkar stegen:

1. Vad hände?

Identifiera i vilka situationer det blir krångligt för ditt barn, eller i vilka situationer du tror att ditt barn agerar utifrån oro.

En ledtråd är att beteendet ofta brukar hamna inom någon av följande kategorier:

• Undvikandebeteenden (till exempel stannar hemma, tittar bort, går iväg)
• Säkerhetsbeteenden (till exempel tar med förälder till kompisen, ställer kontrollfrågor till en vuxen, bär runt på en påse av rädsla att kräkas på bussen)

Ett exempel: Varje gång vi ska åka buss/bil och bil frågar mitt barn om vi har med plastpåsen, ifall hen skulle bli illamående. Senast frågade barnet redan dagen innan vi skulle iväg. Vanan har börjat sätta sig, snart kanske barnet inte vill lämna huset utan att tänka på spypåsen.

(Självklart kan du som förälder komma ihåg att ha en påse med till ditt barn om hen ofta är illamående, men barnet behöver få släppa oron, ångesten och ansvaret för det för att kontrollbeteenden inte ska börja bli något barnet lägger all sin energi på).

2. Vad tänkte barnet?

Ställ frågor som Vad var du rädd för skulle hända? Vad var du orolig för? Vad tänkte du kunde hända om du skulle kräkas på bussen?

3. Vad kände barnet? Vad hände i kroppen?

Nu vill vi ta reda på vilka känslor som uppstår hos barnet precis innan hon eller han tar till det här beteendet.

Fråga till exempel: Hur kändes det i kroppen när du tänkte på vad som skulle hända, om du kräktes på bussen?

Fråga barnet hur stark känslan av oro var, till exempel på en skala mellan 1-10, tipsar Klara Lindström och förklarar:

– Det här kan vara det klurigaste steget. Det är inte alltid lätt för ditt barn att komma på, eller vilja berätta, om hur det kändes. Försök ställa frågor. Fråga till exempel hur det kändes i kroppen. Validera när ditt barn berättar en känsla. Till exempel Jag förstår, det låter ju som det blev jättejobbigt för dig att känna så jobbiga känslor.

4. Vad gjorde barnet och vad gjorde jag?

Prata med ditt barn om hur det blev en gång nyligen när det här inträffade. Hur var det när ni skulle åka iväg? Vad gjorde barnet?

Försök upprepa tillsammans med barnet vad som hände. Säg exempelvis till barnet: Du frågade mig om påsen var med och jag gick till hallen och såg efter så att påsen låg i fickan. Sen försäkrade jag dig en gång till om att den låg där.

I nästa steg ska ni fundera på hur ni ändrar det här beteendet!

Hur ska de jobbiga situationerna bli lättare?

Ja, hur ska du och barnet agera annorlunda nästa gång, för att det som blir så krångligt och jobbigt ska sluta, och för att ångesten ska försvinna?

Enligt KBT-psykologin är det bästa att försöka utmana rädslan eller oron. Om man, både som barn och vuxen, fortsätter med sina säkerhetsbeteenden eller undvikandebeteenden är risken att rädslan/oron växer sig starkare. Dessutom går man miste om aktiviteter i livet som man kanske egentligen hade mått bra av att kunna göra, förklarar Katarina Molin och Klara Lindström.

Både du och ditt barn kan alltså behöva tänka på vad ni ska göra annorlunda.

– Mitt råd är att göra en "träningsstege" där ni skriver upp olika situationer som barnet ska öva på i syfte att närma sig sitt mål. Om det övergripande målet handlar om att barnet ska minska sin oro för att kräkas så kan man exempelvis öva på att gå hemifrån utan att ha spypåsen i fickan ett visst antal gånger, för att sedan öva på att åka en längre biltur utan spypåsen”, säger Klara Lindström.

Ta små steg mot målet om det känns stort. Till exempel kan ni börja med att använda några dagar av ett skollov eller en helg, där ni går ut utan påsen, tipsar hon.

– Även här får man såklart anpassa sig efter barnets ålder. Och var alltid noga med att förklara för barnet att du inte kommer tvinga hen att göra något. Du finns där och ni testar och försöker tillsammans. Man kan också hjälpa barnet med en liten belöning när hen klarat varje steg.