Suzana, 37, blev mamma som 15-åring – så ser hon på händelsen idag
Att som 15-åring bli mamma var jobbigt och något som Suzana Wiman i början tyckte var svårt att anpassa sig till. Hennes egen mamma stöttade och hjälpte till så gott hon kunde, vilket till slut gjorde att Suzana kände sig mer säker i sin föräldraroll.
I dag har Suzana hunnit bli 37 år och är ensamstående till tre barn. Hennes vardag består av en massa logistik och pusslande, men hon är noga med pauser.
– Jag jobbar väldigt mycket, men de lediga stunderna jag har är jag med mina barn och mitt lilla barnbarn, säger hon.
Se också: Penny Parnevik om karriären, småbarnslivet och att vara ung mamma
Suzana Wiman, 37, blev mamma när hon var 15 år
Suzana är en trebarnsmamma med många järn i elden. Hennes barn, föräldrar och systrar beskriver henne som spontan, omtänksam och stark. Hon har ständigt något på gång, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på den stora familjen hon har runt sig.
Familjelivet började tidigt för Suzana. Hon var 15 år när hon födde sitt första barn – något som för henne kanske kom som en räddning.
– Jag var en liten bråkstake när jag var i tonåren. Jag testade mina vingar väldigt tidigt och tyckte att jag var så vuxen trots att jag inte var myndig. Jag började intressera mig för fester och umgicks med människor som var betydligt äldre än vad jag var.
Suzana Wiman
-
Ålder: 37.
Familj: Ensamstående med tre barn i åldrarna 15, 17 och 21 samt ett barnbarn.
Bor: I Hyltebruk.
Gör: Fast andställd som undersköterska inom hemtjänst samt timanställd på tre andra jobb.
Suzana berättar att hon under den här tiden hade svårt att hitta sin plats i den skola hon gick i. Hon kände att hon inte passade in och hade svårt att koncentrera sig på skolarbetet, vilket gjorde att hon hellre umgicks med vänner.
Under sommaren när hon skulle fylla 15 år upptäckte hon något som gjorde att hela hennes livskompass skulle få ordentligt fäste.
– Jag mådde inte dåligt på något vis, mer än att jag från ingenstans kunde spy upp mat och må illa. Men min mens pågick som vanligt och jag tänkte inte på att jag kunde vara gravid.
Efter ett tag var det en person i hennes närhet som uppmärksammade hennes symtom och rekommenderade Suzana att göra ett graviditetstest. Hon plussade och det kunde fastställas att hon var gravid i tolfte graviditetsveckan.
– Jag blev överlycklig! Nästan så det var svårt att sätta ord på det, säger hon med ett leende.
Många utomstående hade dock svårt att förstå henne och det fanns de som ifrågasatte hennes beslut. Suzana menar att hon inte tog åt sig alla kommentarer som kom, istället fick hon en känsla av att hon minsann skulle visa att hon klarade av att bli mamma.
Men nu i efterhand kan Suzana se att hon nog var för ung för att förstå vad hon hade framför sig.
– Jag gick bara runt och drömde om att jag skulle bli mamma, men när förlossningen närmade sig började jag känna en slags panik. Ungen skulle ju ut!
I februari 2001 födde Suzana en dotter och hon ser på den stunden med värme.
– Ut kom en vacker lite söt tjej och jag var förälskad samma sekund som jag såg henne.
”När vi kom hem från förlossningen började jag må dåligt”
Tiden efter en förlossning kan för många förstagångsföräldrar vara väldigt omtumlande. Ja, nästintill jobbig. Det är många saker som man behöver lära sig och nya rutiner att sätta.
Suzana, som dessutom var väldigt ung, var inget undantag och hon menar att hon nog inte förstod hur pass stor livsförändring ett barn skulle innebära.
– Det var många människor runt mig som försökte prata med mig, men jag tror att jag avvisade allt som de sa. Jag upplevde som att de sa sakerna på ett så negativt sätt, säger hon och fortsätter:
– När vi kom hem från förlossningen började jag må dåligt. Ja, jag tror att det handlade om jag fick en slags inre stress när jag insåg vad jag varit med om och hade framför mig.
Hennes mamma hade funnits vid hennes sida från början och vid den här tidpunkten var stödet ännu viktigare.
– Tack vare min mammas hjälp blev jag mer och mer säker på mig själv. Till slut var det som att jag inte hade gjort något annat ät att sköta om en bebis.
Småbarnstiden beskriver Suzana som kämpig eftersom hon fortfarande gick i skolan.
– När min mammaledighet var slut var det dags för gymnasiet, men eftersom jag låg efter med grundskolan fick jag istället försöka läsa upp mina betyg.
Suzana valde Handelsprogrammet och gick det drygt ett halvt år innan hon hoppade av och valde att praktisera på en restaurang.
Att Suzana är ambitiös och har en vilja av stål är ingen underdrift. Idag kombinerar hon sin yrkeserfarenhet på flera sätt, just nu har hon anställning hos fyra olika slags arbetsgivare.
Att vara ung mamma har präglat henne
Det har gått snart 22 år sedan Suzana fick titeln mamma och det är mycket som har hänt under dessa år. Hon har fått ytterligare två barn och även haft lyckat att få bli mormor.
Att hon blev mamma som så ung ser hon på med blandande känslor. Det var jobbigt att bli mamma så pass ung och att försöka hitta sin plats i rollen som förälder. Men samtidigt menar hon att det finns många positiva saker, bland annat tror hon att åldern gjorde så hon hade energi till att leka och hitta på roliga saker med sin dotter.
– Att ha barn hindrade inte mig från att vara med mina vänner. Jag och dottern var alltid aktiva på dagarna.
Dessutom ser Suzana det som en fördel när hon för två år sedan fick stötta sin egen dotter, som drygt 19-åring, väntade barn.
Hur har du präglats av att vara en ung mamma?
– När jag ser tillbaka på det idag och allt jag gått igenom, har det påverkat mig till den jag är idag. Jag har inte svårt för att hålla flera bollar i luften, känner sällan stress eller att något är omöjligt.
– Dessutom känner jag att jag är i den bästa fasen i livet just nu. Mina barn är så pass stora så vi kan stötta varandra när det behövs. Jag har nog ett yngre tänk än vad jag kanske hade haft om jag hade fått barn senare i livet, avslutar Suzana.
Foto: Privat
