Psykologen: Så slutar vi (omedvetet) skamma mammor
"Oj är du redan på jobbet med en så liten bebis hemma?".
En undersökning Novus gjort på uppdrag av Motherhood visar att var tionde mamma kommit på sig själv med att skamma en annan mamma.
Enligt psykologen Maria Farm är det helt mänskligt – och sker ibland omedvetet. Här är hennes allra bästa verktyg om man medvetet eller omedvetet skammat en mamma – och det är antagligen inte det du tror.
När jag själv blev mammaskammad fick det mig också att tänka mycket på vad jag själv sa och tyckte innan jag själv fick barn, och vad jag fortfarande kan tänka eller råka säga fastän jag har bestämt mig för att aldrig mer säga vissa saker. Så lätt att göra fel.
Så skriver en mamma som svarat på Motherhoods novusundersökning om mammaskam. Och visst är det så lätt att råka säga något utan att tänka på hur det låter?
Det här är Motherhoods artikelserie Slutskammat:
Undersökningen visar att en av tio mammor kommit på sig själv med att säga något kritiskt till en annan mamma om hennes föräldraskap.
Därför händer det att vi skammar
Enligt psykologen Maria Farm är det faktiskt en mänsklig mekanism att ibland häva ur sig något som har en underliggande ton av kritik.
För det första kan mammor ofta identifiera sig med andra mammor. Att vilja ge ett tips eller dela med sig av sin egen erfarenhet gör man ibland i all välmening – utan att tänka på att det kan tas emot som kritik från den andra personen. Så därför kan man helt enkelt börja med att lyssna noga innan man delar med sig. Har mamman bett om ett specifik råd?
– Drivkraften kanske är att att vilja hjälpa och underlätta men kan uppfattas som kritik och skammande. Man kan istället fråga om ”samtycke”. Till exempel ”Vill du att jag ska berätta hur vi löste det där?” Eller: ”Det verkar vara lite tufft just nu? Vill du veta vad jag upplevde hjälpte mig?” säger Maria Farm till Motherhood.
För det andra kan vi människor också skamma andra som ett sätt att bli av med lite av våra egna skam- och skuldkänslor. I samtiden finns, som psykologen förklarat, skyhöga krav på mammor vilket får många att känna sig otillräcklig i sitt föräldraskap.
Bär man på en sådan oro som spiller ut över andra är det bäst att börja i sina egna problem, tycker hon.
– Om ens omdömen av andra bygger på att man själv är rädd att inte räcka till eller känner sig otillräcklig i sin mammaroll, är min erfarenhet att det enda som biter är mer empati med sig själv.
Oftast är empatin inget som man kan resonera sig till utan man behöver på riktigt få kontakt med sina känslor, förklarar hon.
– Det brukar behövas att du på djupet går in på dig själv, ser dina behov och faktisk på riktigt börjar hysa empati för dig själv.
2 tankeövningar för att bli snällare mot dig själv
Ibland behöver man hjälp av en terapeut för att bli av med sina otillräcklighetskänslor och ibland går det på andra sätt. Oavsett vilket är det först när man på riktigt känner medkänsla med dig själv som man kan lugna sig, sin oro och sina rädslor litegrann.
Och om man lyckas bli öppnare och snällare mot sig själv, kan man också vara mer förstående mot andra i deras mammaroller, förklarar psykologen.
1. Cykelapproachen
Hur ska man börja då? Maria Farm tipsar om en approach som man kan använda både när man tänker på sitt eget och andras föräldraskap:
– Man kan tänka på hur lär man ett barn att cykla. Är det genom att första gången som barnet trillar, rycka cykeln ifrån barnet och säga att det inte är någon ide att man testar igen? Nej, såklart inte. Så vad gör vi istället? Vi hjälper barnet upp igen, tröstar om det blir skrubbsår och springer bredvid tills hen lär sig.
Både du och andra lär sig att cykla i sitt mammaskap hela tiden. Så alltså dags att vara snäll och öppen.
2. Manusapproachen
En annan strategi du kan testa om du misstänker att du dömer dig själv (och kanske andra) väldigt hårt, handlar om att byta röst.
– När man dömer sig själv hårt är det lätt att man använder den där väldigt stränga rösten i sig själv, helt utan att den legitimerad, säger Maria Farm.
Hon förklarar att du till exempel kanske tänker:
- ”Å HUR kan jag vara så dum som glömmer ta med X:s vantar till förskolan när det är såhär kallt?”
Eller: - ”TYPISKT mig – hur är det möjligt att jag försov mig och kommer för sent till lämningen nu. Riktigt sämst”.
Men vad skulle hända om du istället kan prata lite mer neutralt med dig själv?
– Du behöver inte ens ta till en snäll röst. Det kan kännas lite överdrivet. Bara man börjar i mer neutral ton kan det hända grejer. Man kan se det lite som ett filmmanus utan känslor och adjektiv, säger hon.
Då låter din röst mer såhär:
- Person A har glömt persons B vantar innan förskolan. Innan de kom iväg var det femton saker person A behövde fixa på morgonen – och kom därför inte ihåg vantarna denna dag. På förskolan fanns lånevantar.
Eller:
- Person A försov sig. Det var en natt då A:s barn varit vakna och A hade inte fått sin sömn. Person A är därför 10 minuter sen till lämningen.
#slutskammat
Som en manet bränner det till från ingenstans. Kommentarerna från en bekant på Instagram, från svärmor som ”bara menar väl”.
Men lika mycket bränner mammaskammen inombords i känslan av att aldrig få räcka till.
I Motherhoods artikelserie Slutskammat byter vi pekpinnarna mot en varm hand och försöker förstå. När känner vi oss skammade? Varifrån kommer mom-shaming och hur tar vi kål på den? Här slutar mammaskammen.
Foto: TT
