"Hjälp, vi ska skilja oss – hur gör vi det bäst för barnen?"

Efter reklamen: Motherhoods expertpanel – din guide genom mammalivet

Nästan hälften av alla äktenskap slutar med skilsmässa. Ändå finns ett stort stigma kring separationer när det är barn inblandade. Så vad är bäst för barnen undrar mamman i veckans läsarfråga. Motherhoods experter Kajsa Kaiser, barnläkare och Hanna Fischer, leg. psykolog och psykoterapeut på Moment psykologi ger svar på frågan utifrån sina expertiser och infallsvinklar.

Psykologen: Det viktigaste är hur ni föräldrar samarbetar

Tack för din fråga! Det beror förstås på ditt barns ålder och personlighet. Ju yngre barnet är desto mer konkret bör man vara kring vad separationen innebär för barnet. Det som är absolut viktigast är hur ni föräldrar samarbetar efter en separation. Det går inte att nog understryka betydelsen av föräldrarnas relation när det kommer till barns sociala och känslomässiga utveckling. Oftast är det konflikter mellan föräldrar snarare än själva separationen som kan skapa stress hos barn. I ett pågående forskningsprojekt på Karolinska institutet studerar man växelvis boende för barn i olika åldrar. Man undersöker samband mellan boendeformen och barns välbefinnande, utveckling och sociala liv liksom föräldrars erfarenheter. Hittills har slutsatsen varit att barn som bor växelvis mår bra, jämfört med barn som bor mest eller enbart med en förälder. Det bekräftar vikten av att en god relation och tillgång till båda föräldrarna efter en separation.

Erfarenheten visar att barn även mår bra av föräldrar som håller barnet utanför sina egna konflikter, som talar väl om varandra och tillåter barnet att ha sina egna känslor för respektive förälder så att barnen inte hamnar i lojalitetskonflikt. Barn behöver även föräldrar som efter separation inte söker upplysningar om den andre föräldern eller använder barnet som sändebud eller spion. Barn behöver föräldrar som berättar för dem att separationen inte är deras fel samt inte skuldbelägger den andra föräldern. Barn behöver föräldrar som visar att de är tillgängliga, men inte tvingar barnen att lyssna om de inte vill höra. Barnet mår även bra av föräldrar som lägger den sårade kärleksrelationen bakom sig och i stället fokuserar på sin föräldraroll. Utöver detta reagerar ju barn utifrån sin unika personlighet, temperament, ålder och utvecklingsfas. Ju yngre barn desto mer konkret behöver man beskriva hur det nya livet efter separationen kommer att se ut. Man brukar även rekommendera tätare byten mellan hemmen för små barn.

Oftast är det konflikter mellan föräldrar snarare än själva separationen som kan skapa stress hos barn

Hanna Fischer, psykolog

Barnläkaren: Det vara klokt att gå i familjerådgivning

Det är med skilsmässa som med mycket vad gäller barn och barnuppfostran; det viktigaste för hur barnen och deras möjligheter till ett eget fungerande liv och relationer i framtiden är i regel hur de vuxna hanterar det som händer.

Man har visat att barn till skilda föräldrar inte mår sämre eller får det sämre i livet än barn till sammanboende föräldrar om föräldrarna inte har fortsatta aktiva ohanterade konflikter.

Olika barn och olika åldrar har olika behov, men det är viktigt att vara tydlig med att det inte är barnets fel, att det är de vuxna som avslutar sin vuxna kärleksrelation, men att föräldrarollen inte är samma sak. Att man visar att man respekterar den andre och visar att man vet att den som mamma eller pappa kan vara en bra och kärleksfull förälder, ”han är en bra pappa till dig fast att han inte är en bra man för mig, det är olika saker”. Den biten är svår för barn att ta till sig. Barn är lojala mot sina föräldrar och de uppfattar ju att de är en del av båda sina föräldrar, så man måste akta sig så att inte barnen känner det som att man ogillar den delen av dem som motsvarar deras andra förälder. Biten med identiteter och roller är svår, däremot kan barn också hålla isär vissa saker bättre än man tror. De behöver till exempel inte att alla vuxna gör och säger samma saker, de kan hålla isär att mamma gör och tycker så och pappa gör och tycker så. Den pedagogen säger si och den andra pedagogen så. Överhuvudtaget tror jag man kommer långt på att tänka att man inte ska underskatta barn, att de ofta förstår, tänker och oroar sig mer än du tror. Prata med dem på riktigt.

Det finns mycket stöd att få. Är båda med på det kan det vara klokt att gå i familjerådgivning som är samtalsterapi subventionerad av kommunen trots att man redan skiljt sig. Funkar inte samarbetet kan man ansöka om samarbetssamtal hos Familjerätten. Kommunen ordnar på många ställen samtalsgrupper för barn med skilda föräldrar.

Man inte ska underskatta barn. De förstår, tänker och oroar sig mer än du tror. Prata med dem på riktigt.

Kajsa Kaiser, barnläkare

Foto: Motherhood/TT