6 saker du borde sluta säga till dina barn
Föräldrar vill sina barns bästa men ibland säger vi fel saker. Oftast utan att vara medvetna om hur fel det kan bli och vilken inverkan det har på barnet.
Det kan vara saker som vi själva fått höra under vår uppväxt som vi omedvetet har med oss i vårt sätt att bemöta barn. Här är 6 exempel på vanliga fraser, vi har alla sagt dem, men som vi verkligen borde undvika. Och tips på saker att säga i stället.
1. "Det var väl inte så farligt?"
Genom att alltid säga "det var väl inte så farligt" när barnet slår sig, blir upprört, tappat något eller är ledsen förminskar du barnets känslor. För dig kanske det är en struntsak men för barnet är det kanske överväldigande.
Därmed inte sagt att barn ibland överreagerar. Försök i stället att sötta dig in i barnets perspektiv och säg: "Jag ser att du är väldigt ledsen/ frustrerad/upprörd. Ska vi prata om vad vi kan göra för att det ska kännas bättre?"
2. "Varför gör du ALLTID xx, eller ALDRIG xx?"
Varför gör du aldrig läxorna i tid, varför tvättar du aldrig händerna när jag ber dig om det. Eller varför ska du alltid säga emot? Att kategorisera sitt barn på det visat signalerar att du slutat vara nyfiken på ditt barns nyanserade personlighet. Dessutom stämmer det inte. Ingen, vare sig barn eller vuxna, gör alltid eller aldrig exakt samma saker.
Försök i stället vara nyfiken på varför ditt barn ägnar sig åt ett visst beteende vid en viss tidpunkt.
3. "Du som är en så stor, du borde veta bättre"
Barn behöver få vara stora OCH små. Även en tioåring kan behöva sova i sin mammas eller pappas säng efter en mardröm. Att då säga att hen är för stor för ett visst beteende är att förminska barnets känslor. Prata i stället med barnet om hur ni kan göra för att få hen mer trygg i istt eget rum, till exempel.
4. "Du gör mig ledsen när du gör så där"
Det är klart att vi blir ledsna eller besvikna när barnet inte lyssnar eller respekterar dig, men gör då inte saken värre genom att blanda in dina egna känslor. De får stå för dig och ska inte läggas över på barnet.
5. "Jag gör det i stället"
Knyta skorna, diska efter maten eller städa sitt städa sitt rum. Låt barnet få lösa uppgiften i sin takt utan att du tar över med orden "Jag gör det, så går det snabbare". Vad du kanske inte tänker på är att du då underminerar ditt barn. Dra ner på tempot och ge ditt barn den tid hen behöver. Har ni bråttom iväg till skolan kan du eventuellt bryta in och säga "Jag ser att du håller på att lösa det här, men just idag har vi bråttom så jag hjälper dig, okej?".
6. "Du är xxx " (olika adjektiv som beskriver barnet)
"Du är en slarver, du är morgontrött, du är petig" eller till och med positiva beskrivningar som smart, ihärdig, duktig ... Att kategorisera sitt barn på det viset begränsar och sätter press. Det kan också bli en självuppfyllande profetia för ett barn som till exempel alltid för höra att "Du är så långsam", att hen identifierar sig med beskrivningen och därför fortsätter beteendet.
Källa/Inspiration: Huffpost.com
Foto: TT
