Sofia ”PT-Fia” Ståhl om föräldraskap och livet med dottern Edith
Då och då tar vi ett snack med en härlig mamma som bjussar på sina tankar om mammalivet och hur hon ser på föräldraskapet. Den här gången träffar vi Sofia ”PT-Fia” Ståhl. Häng med!
Hälsoprofil, författare, poddare och föreläsare. Att det är mycket som händer kring Sofia går inte att ta miste på. Förutom att det är mycket på jobbet är det även många saker hon behöver bolla privat. Varannan vecka-livet med dottern Edith, distansförhållandet med pojkvännen Tareq Taylor och samtidigt hitta en bra balans som gör att vardagen fungerar på bästa sätt. För Motherhood berättar hon om hur det är att ha dottern på halvtid och varför hon inte känner att hon passar in i föräldraskapet.
Se också: Det här är artikelserien Ett snack med
Sofia ”PT-Fia” Ståhl om varannan-vecka livet med dottern Edith
Hallå Sofia! Hur är läget med dig idag?
– Hej! Idag mår jag bra. Jag har haft några dagar av emotionellt arbete, så jag känner mig som pånyttfödd och har fått perspektiv på vissa saker i livet.
Åh, vad skönt!
– Ja! Jag har en härlig ”ahaa, det är så här… vad skönt”-känsla i kroppen och jag känner mig närmare mig själv på ett sätt. Men jag ska inte sticka under stol med att jag är lite trött också.
Sofia ”PT-Fia” Ståhl
-
Ålder: 34.
Familj: Pojkvännen Tareq Taylor och dotter Edith, 4.
Bor: Stockholm.
Gör: Hälsoprofil, föreläsare, författare, poddare.
Aktuell med: Ny bok som kommer innan årsskiftet, två kalendrar för Akademibokhandeln samt en ny studio som hon bygger tillsammans med Tareq i Malmö.
Följ: @ptfia, bloggen ptfia.femina.se och i podden Ofiltrerat.
Berätta, hur ser din vardag ut just nu?
– Min vardag är väldigt uppdelad. Jag har min bas i Stockholm, min pojkvän Tareq i Malmö och så min dotter Edith på halvtid. Det blir en hel del pusslande eftersom jag dessutom har en hel del jobbuppdrag som kräver att jag är i väg. Livspusslet är mer aktuellt än någonsin så att säga.
Wow, förstår det!
– Ja, jag är tacksam över den flexibilitet som mitt jobb ger mig. Det underlättar att jag kan jobba från olika platser.
Du lever varannan vecka-liv med din dotter Edith. Hur är det?
– Hm, jag har lärt mig att leva med det. Jag känner i hjärtat att det var rätt beslut att jag och hennes pappa gick isär. Det har varit extremt jobbigt i perioder och något jag behövt acceptera. Under första halvåret kände jag att tiden när jag inte hade Edith var helt meningslös. Då kunde jag spendera de helger jag var utan henne med att sörja och ligga på soffan. Nu tänker jag att hon också behöver tid med sin pappa, att den tiden hon får med honom är minst lika viktig. Det känns skönt att ha kommit fram till det.
Vad brukar du göra de dagar när du inte har henne?
– Tiden som jag och Edith är ifrån varandra försöker jag investera i annat. Det kan vara allt från att träna, jobba undan, träffa kompisar… Ja, fylla på min egen kraft helt enkelt.
Det låter smart. Skulle du säga att det finns något bra med att ha barn på halvtid?
– Så länge man vet att barnet har det bra där hen befinner sig, kan man också med gott samvete vila i det och försöka göra allt meningsfullt – utan att det blir två olika liv. Det kan i stället bli en känsla av att man har möjlighet att ha det fina av båda världar. All saknad och sorg finns ju där, men nu kan jag förhålla mig till det. Jag kan faktiskt försöka balansera de här olika delarna på ett bra sätt, för att livet ser ut så här just nu.
Vad skulle du vilja säga till den som ska vänja sig vid det?
– Det kommer att bli annorlunda med tiden. Du kommer att lära dig att leva med situationen, men du kommer antagligen aldrig tycka om det. Försök hitta ett sätt, det blir inte bättre för någon om du slutar leva den tiden du inte har barnet. Se den tiden som läkning och att du samlar kraft.
Vad fint. Något mer?
– Ja, jag skulle också vilja säga att man behöver vara sin egen person utanför sitt föräldraskap. Därför kan det vara bra att hitta något som fyller på just det. Att vara ensamstående är också krävande på ett sätt och när barnet är hos den andra föräldern kan det bli en välbehövlig paus, speciellt om man har flera barn.
”Jag identifierar inte mig som en mamma”
Du har varit mamma i fyra år. Hur skulle du beskriva föräldraskapet?
– Som att jag aldrig känt att jag passar in i föräldraskapet. Jag upplever att mammarollen är extremt snäv och att många hittar en naturlig identitet i den, som jag inte hittat. Jag lägger ingen i värdering i det, det är bara ett krasst konstaterande.
Hur tänker du?
– Jag identifierar inte mig som ”en mamma”. Jag är inte ”en mamma i min identitet”, men jag är Ediths mamma. Det är stor skillnad. Jag är inte riktigt en del av föräldrasammanhanget ”som man ska” och är väldigt mycket samma – trots att jag fått ett barn.
Har du alltid tänkt så?
– Nej, det var jobbigt och svårt i början innan jag förstod att jag får vara förälder utifrån den jag är som person. Det känns som att man ska lägga allt åt sidan som kvinna när man blir mamma.
Mm, tror att många kan känna igen sig i det du säger.
– Ja… sen är det också såklart en käftsmäll när det gäller kärleken man känner för den där lilla människan. Man känner inte sitt barn när det kommer till en, men man utvecklas som person och får känna en kärlek som bara växer.
Hur tyckte du bebistiden var?
– Den var svår i början. Jag kände direkt att det var mitt barn och det var meningen att det skulle vara just hon, men jag var inte så förtjust i den första bebistiden. Men också för att jag jobbade och drev företag samtidigt, det är något jag inte rekommenderar.
Vad skulle du säga är det bästa med att vara någons förälder?
– Det bästa är relationen. Det har varit hon och jag sedan hon skulle fylla två – i och med att jag och hennes pappa skilde oss då - och det är verkligen speciellt att vara ensam med sitt barn.
Finns det något du tycker är svårt?
– Tålamodet. Det prövas verkligen, hehe.
Det känner nog många föräldrar igen sig i. Vad brukar du göra när det känns extra kämpigt?
– Jag brukar gå undan och säga ”nu behöver jag en paus.” Om vi har bråkat brukar jag försöka undvika att prata om det när vi är mitt uppe i känslorna, det är bättre att vi lugnar ner oss och sen resonerar.
Fint. Hur skulle du beskriva dig som mamma?
– Inkännande, jag stämmer alltid av måendet. Och så ger jag mycket närhet, hon får kramas, sitta i knäet och gosa i soffan hur mycket hon vill! Har fått höra att jag är vägledande, det var fint!
Foto: Privat
Vill du läsa fler intervjuer i vår artikelserie Ett snack med – klicka här!