Pernilla ”Pillan” Thelaus om att vara självstående mamma

Då och då tar Motherhood ett snack med en mamma som inspirerar oss i vardagen – och nyligen kom turen kommit till Pernilla ”Pillan” Thelaus!

Se också: Detta är serien Ett snack med

Efter reklamen: Artikelserien "Ett snack med"

Pillan är fotograf och driver instagramkontot @pillanthelaus där hon bland annat skriver om livet som självstående mamma till lilla Elton Loui Lion, som efter en lyckad insemination kom till jorden för snart 6 månader sedan. Dessutom har Pernilla delat med sig av hur det varit att kämpa sig fri från ätstörningen hon led av.

Hur mår hon idag och hur funkar vardagen med Elton Loui Lion?

Pillan Thelaus om att bli mamma till Elton Loui Lion

Hej Pillan! Hur mår du och vad gör du idag?

– Hej! Jag mår finemang tack! Idag har vi halvårskoll på BVC på agendan. Utöver det blir det hundpromenader och hemmahäng.

Mysigt! Hur har första tiden med Elton Loui Lion varit?

– Tiden har varit så fin så. I början var det lite omställande och jag förstod inte hur jag nånsin skulle få ihop livet. Men det har släppt nu och vi har det väldigt bra. Elton Loui Lion är nog en rätt snäll bebis, sagt utan att jag har något att jämföra med. Så han är rätt enkel att ta hand om och vi har det fint ihop.

Pernilla ”Pillan” Thelaus
-

Familj: En son och en drös med hundar.

Bor: Stockholm

Gör: Fotograf

Tittar på/lyssnar på/läser just nu: Lyssnar ömsom på när mitt barn testar sina röstresurser, ömsom på ljudböcker. Just nu är det Fjärilsrummet av Lucinda Riley som går varm. Annars blir det Brita och Parisas podcast.

Följ: @pillanthelaus

Skönt att det känns så. Vad är han för liten person?

– Han är en väldigt glad liten krabat som inte gillar att sitta stil. Han skrattar mycket och ”pratar” högljutt. Tillfreds med det mesta och nyfiken skulle jag säga!

Hur har det funkat hittills att vara självstående mamma – är det som du föreställde dig?

– Ja, jag tror det är som jag föreställt mig. Eller jag vet inte om jag egentligen föreställt mig så mycket. Det är fantastiskt att vara hans mamma och enda förälder. Jag vet ju inte hur det är att dela ett föräldraskap med någon så jag kan ju inte jämföra, men jag älskar att vara självstående. Det är klart det ibland är lite knepigt och finns absolut stunder då jag tänkt att det rent praktiskt hade varit lättare med två extra händer och kanske en till persons inkomst. Men med lite kreativitet löser jag det mesta. Och så har jag väldigt fin hjälp från mina föräldrar.

Hänger omgivningen med på att det bara är ytterligare ett sätt att vara förälder på, eller märker du att du blir annorlunda behandlad?

– Jag tror inte jag blir annorlunda behandlad av min omgivning, men det är en hel del frågor om hur det går till och så vidare, som jag får svara på. Men det gör jag så gärna! Den tycker jag det är viktigt att få vara med och vidga folks normvyer lite.

– Det jag däremot inte tycker så mycket om är när man till exempel inom vården tar för givet att det finns en pappa med i bilden. Jag har fått frågor om hans pappa både på BB och BVC och på läkarbesök. Jag bytte till och med BVC just för att de inte hade så vidgad syn på sånt som inte faller inom normen. Ibland har det åtminstone frågats om partnern istället, men på många ställen frågas det bara om barnets far. Vilket jag tycker är dumt.

Ja, tråkigt att höra, hur önskar du att det skulle vara istället?

– Det bör inte tas för givet att det finns en annan förälder med i bilden och det bör definitivt inte tas för givet att de är en man.

Nej, så rätt. Men du, det kan ju vara minst sagt intensivt att få ihop vardagen med en bebis! Hur tycker du det funkar?

– Ja, allt tar ju lite extra tid och kräver lite mer planering. Det som jag förr gjorde utan att tänka så mycket är numera ett litet större projekt. Nu tycket jag att det funkar bra, men i början hann jag ju knappt gå på toaletten. Det är klart det är svårt att hinna med allt nu också, men det hör ju till och nånstans är det ju precis det här jag velat ha, ett liv fyllt av liv och rörelse!

Vad fint! Hur ser dina och Elton Loui Lions rutiner ut just nu?

– Nu har jag ett barn som trivsamt nog för tillfället sover rätt bra, så våra dagar kan börja med att han vaknar mellan klockan 7-9. Om han vaknar vid sju får han en flaska mat och sen somnar han om några timmar. Sen varvar vi matningar med hundpromenader och sen har dagarna oftast gått utan att vi gjort något mer. Men han äter generellt sett var tredje timme, sover små snuttar under dagen och framförallt när vi är ute och rullar vagn. Sen somnar han någon gång mellan klockan 22-23.

Hur kom du fram till namnet Elton Loui Lion?

– Elton Loui tycker jag bara är fint och Lion är taget för att mina bröder är födda i lejonets stjärntecken. Och det blev ju även min son.

Så ärligt, fint och starkt!

Influencern Hanna Happy: ”Vi ställde in oss på att tvillingar skulle bli supertufft”

Du har skrivit mycket och fint på Instagram om din historia med ätstörning. Till exempel skrev du om att inte ta välmående för givet: En sjukdom gör en inte till en sämre människa. Ens värde sitter inte i en diagnos eller i avsaknaden av den. Jag har genom åren fyllt min kappsäck med erfarenheter, verktyg och metoder att hantera tillvaron, lärt mig leva på nya och andra sätt. Men att må är en färskvara och hur man mår är aldrig konstant. Hur mår idag?

– Tack. Idag mår jag bra! Skulle vilja påstå att jag är på en bra plats i livet där jag ser ljust på tillvaron och är nyfiken på framtiden. Kanske finns det bättre platser än nuets, det återstår att upptäcka. Det finns garanterat sämre och dom undviker jag gärna. Jag kommer alltid bära med mig vad jag gått igenom men identifierar mig inte längre med det som varit eller sjukdomen jag lidit av. Jag är glad för hur jag ser på livet idag men ogillar att hyllas för min ”resa”.

– Man är som sagt inte en bättre människa bara för att man inte har en diagnos, man är inte mer värdefull för att man gått från en destruktiv tillvaro till ett mer fritt ljust liv.

Finns din historia kring sjukdomen med dig mycket i vardagen?

– Inte mycket men det finns stunder då dess effekter fortfarande påverkar mig. Just nu är den främst närvarande när det kommer till framtidstankarna. Jag har haft tanken på att jag vill utbilda mig men jag har väldigt svårt att komma in på det jag vill. Min sjukdom hindrade mig från att gå i gymnasiet så jag fick aldrig något slutbetyg. Jag har förvisso pluggat upp en del men när jag söker en utbildning hamnar i en speciell kvot där typ noll personer kommer in. Vilket ibland gör mig ledsen. Men ibland kan det bli en drivkraft också eftersom det gör att jag måste vara kreativ och hitta andra vägar fram. Utöver det är min historia med mig i form av att jag fortfarande får mycket frågor om min ”resa” från olika håll. Ibland är det andra sjuka som hör av sig, ibland anhöriga, och så vidare.

Vad fint. Hoppas verkligen att du får göra det du vill! Tillbaka till mammalivet – vad tycker du är det bästa och jobbigaste med att vara mamma?

– Det är svårt att peka ut en sak som är det bästa, för det finns så mycket som är helt otroligt. Men jobbigast är kanske ändå att ens redan rätt höga nivåer av oro numera är extra höga. Oron för att något ska hända mitt barn är alltid närvarande och även oron för att något ska hända mig har stigit. Det är ju fantastiskt att ha ansvar för en annan liten människa, men det är ju inte utan att man blir nojig och rädd också.

Ja hög igenkänning på det! Har föräldraskapet förändrat dig på något vis?

– Kanske! Tror jag tar in världen mer, kan man säga så? Är mer öppen och social och faktiskt mer lugn. Det är kanske lite konstigt att bli mer lugn trots oro och rädslor och stress. Men det är ett lugn i grunden på något sätt. Skitsaker som tidigare tagit upp plats i livet eller som jag haft ångest över har fallit bort för att det nu egentligen bara finns en sak som är viktig, mitt barn.

Vad ser du fram emot i vår och sommar?

– Att slippa alla dessa lager av kläder och att kunna rulla vagn utan att stöta på snöklumpar så och slippra fram på ishalka. Och att bara hänga ute i det gröna!