Melinda Jacobs: ”Den kraft som kommer ur hat och kärlek är enorm”
För drygt tre år sedan fick familjehemsmamman Melinda Jacobs från Vadstena det mest fruktansvärda beskedet. Hennes familjehemsdotter Esmeralda, kallad Lilla Hjärtat, hade hittats död efter att hon tvingats flytta hem till sina biologiska föräldrar.
Det var i och med den här händelsen som hela svenska folket fick lära känna flerbarnsmamman – som idag kämpar för fosterhemsplacerade barns rättigheter.
– Det har alltid funnits i mig – att göra skillnad för dem som behöver det. Framför allt våra barn som är så otroligt utsatta när det inte finns ett vuxet nätverk runt dem som fungerar, säger Melinda till Motherhood.
Melinda Jacobs om dokumentären Mammahjärtat
När Motherhood träffar Melinda har det precis släppts en dokumentär om henne. I Mammahjärtat får tittarna en inblick i hennes liv som fembarnsmamma, men också i det arbetet hon gör för utsatta barn. Melinda menar att dokumentären skildrar henne och familjens liv på ett rättvist sätt.
– Det är en bra balans mellan glädje och sorg, och jag tycker att tittarna får en inblick i hur det är att vara familjehem, att man är som vilken familj som helst. Det tycker jag är fint.
Melinda Jacobs
-
Ålder: 38 år.
Familj: Fästmannen Martin ”E-Type” Erikson, barnen Vanessa, 17, Savanna, 15, Vendela, 10, Viking, 3, och ett fosterbarn.
Bor: Vadstena.
Gör: Driver Lilla Hjärtat vänförening, föreläser, författare och podden Familjärt med influencerduon Pappapappadotter.
Aktuell med: Dokumentären Mammahjärtat på SVT samt håller på att skriva en barnbok.
Melinda berättar att hon fått förfrågningar tidigare, men som av olika orsaker inte känts rätt. Dock var det något med den här dokumentären som gjorde att hon tackade ja.
– Dokumentären är ett steg för att visa, belysa och öka kunskapen för hur familjehemsvården fungerar i Sverige. Får vi inte nya familjehem ställs vi inför andra problem och situationer. Idag finns det inte tillräckligt med hem till våra utsatta barn, säger hon och fortsätter:
– Syftet är att inspirera andra till att vilja bli familjehem. Det är något jag brinner och jobbar för. Det var därför det kändes så viktigt och meningsfullt att få göra den här dokumentären.
Eftersom det inte förs något register på hur många familjehem det finns i Sverige idag, har man ingen aning om hur många som faktiskt tar sig an rollen som familjehemsförälder. Det enda man vet är att det finns ungefär 25 000 barn i samhällets vård.
Melinda berättar om att hon nyligen föreläst i en större kommun och bara där stod det 30–40 i kö för att få komma till ett familjehem.
– Ett barn som har farit illa ska inte behöva stå i kö och vänta, det är inte värdigt. Vi har mycket jobb framför oss, konstaterar hon.
”Omhändertagande har alltid funnits i mig”
För Melinda började resan som familjehemsmamma tidigt i livet. Redan i förskoleklass bestämde hon sig hur hennes framtida familj skulle se ut.
– Jag hade en klasskamrat som kom från en familj där de fanns fosterplacerade och adopterade barn. Jag var ofta hos dem och tyckte om deras sätt att ha bildat familj på. Det var de som inspirerade mig och jag bestämde redan då att jag ville ha barn på det sättet.
I en tidigare intervju med Motherhood har Melinda berättat att hon växte upp med sin pappa.
Tror du att din egen uppväxt präglat dig till att ta beslut om att bli familjehemsmamma?
– Hmm, på något sätt tror jag det är medfött för sedan jag var liten har jag alltid tyckt att allt med barn är så himla roligt. Jag lekte med dockor väldigt tidigt och tog hand om dem som om det var på riktigt. Omhändertagande har alltid funnits i mig.
– Men visst kan det säkert finnas någon psykologisk förklaring i och med att jag är skilsmässobarn och har växt upp i en splittrad familj.
Som 18-åring ringde Melinda socialtjänsten för att anmäla sig till att bli kontaktfamilj. Till en början var hon kontaktfamilj och tog emot barn under helgerna. Men till slut gick en dröm i uppfyllelse och hon blev familjehem på heltid.
I dokumentären får man se när hennes äldsta barn kommer och hälsar på.
– Jag fick mitt första familjehemsbarn när jag var 21 år, barnet var 16 år. Om det hade varit idag tror jag inte att man hade låtit mig ta hand om ett så pass stort barn, men det var andra tider då. Jag vet inte hur jag tänkte, men efter ett tufft första år blev det väldigt bra. I dag är det här barnet en av de viktigaste personerna i mitt liv.
”På grund av det sätt jag förlorade Esmeralda växte det en enorm drivkraft hos mig”
Genom artiklar, intervjuer och andra medier har vi fått se att Melinda är människan på rätt plats. Hennes starka låga för att kämpa för alla utsatta barn slocknar inte trots att hon stöter på utmaningar. Var kommer hennes starka driv ifrån?
– Jag tror att det sitter i min personlighet, men på grund av det sätt jag förlorade Esmeralda och all kärlek för henne – i kombination med allt hat som jag kände mot samhället – växte det en enorm drivkraft hos mig.
Det går inte att göra en intervju med Melinda utan att nämna Esmeralda, flickan som hon förlorade på ett brutalt sätt. Melinda blir märkbart berörd när vi pratar om den lilla flickan, som inte fick fira sin fyraårsdag.
– De första två veckorna efter att det hade hänt låg jag bara på soffan i någon slags chock. Men i takt med att alla känslor växte bestämde jag mig för att jag måste göra något åt det här. Den kraft som kommer ur hat och kärlek är enorm, det kändes som jag kunde bestiga vilket berg som helst.
Det har nu gått drygt tre år sedan händelsen och Melinda menar att hennes driv fortfarande är lika stark och styrs av kärleken hon känner till Esmeralda.
Viljan att förändra finns kvar, även om det har hänt mycket under de här åren. Melinda är en omtyckt föreläsare, utbildare och hon har sett till att det har skett lagändringar som ska förhindra det som hände Esmeralda. Men den största vinsten är att hela svenska folket fått se hur villkoren för barnen och familjehemmen sett ut.
– Idag är man mer medveten om hur systemet fungerar. Man reagerar och tänker annorlunda och socialtjänsten arbetar på ett helt annat sätt. Men trots dessa förändringar finns det fortfarande mycket kvar att göra, säger Melinda och fortsätter:
– Vi vuxna klarar oss alltid, vi har de förutsättningarna. Barnen har inte det. De är helt beroende att vi vuxna tar hand om dem. De är försvarslösa och hjälplösa utan oss. Att det fortfarande finns så många barn i Sverige som far så illa är fruktansvärt.
Fördomarna om Melinda och att vara fosterhemsförälder
Från att ha varit som vilken mamma som helst är Melinda nu en stark röst för det bästa vi har – barnen. Hon har lyckats med så mycket, men allt har tydligen ett pris.
– Folk har förutfattade meningar om just familjehemsvården, att man blir rik på att vara familjehem. Jag tycker att det är så sorgligt att de termerna används tillsammans. Man får ersättning som ska täcka omkostnader och ett litet arvode, men det är inget man gör för att tjäna pengar.
Men att vara den som syns – har fördomarna nått henne?
– Givetvis finns det även fördomar mot mig som person, som exempelvis att jag tjänar pengar på mitt döda barn. Jag har skrivit en bok om henne, men det gjorde jag för att hennes historia behövde berättas. Det handlade inte om pengar.
– Jag tycker jag är duktig på att inte ta åt mig av allas åsikter och jag har blivit mer hårdhudad. Jag har helt enkelt behövt lära mig att vissa kommentarer bara måste rinna av mig.
I vilka situationer kommer de åt dig?
– När människor ger sig på mina barn. Det påverkar mig på ett annat sätt. Barnen är det absolut käraste jag har, och när det gäller dem har jag inget skydd mot elaka kommenterar.
– Det finns även de som ifrågasätter mig, att jag borde gjort mer för Esmeralda. Än idag finns det så många frågetecken kring händelsen, så när det kommer frågor eller kommentarer om henne kan jag bli riktigt ledsen och sårad. För jag gjorde allt jag kunde, jag kunde inte ha gjort något annorlunda, avslutar hon.
Vill du bli familjehem? Melinda ger 5 tips
1. Om du tänker att du vill bli familjehem – ta tag i det. Det är en process som tar lång tid innan man är i mål och därför kan det vara bra att påbörja den så snart som möjligt.
2. Ring socialtjänsten i en närliggande kommun, inte den du bor i. Det kan vara känsligt att träffa barnets biologiska nätverk i vardagen, så bättre om de bor på 5–10 mils avstånd.
3. Tänk på att det är ”skadade” barn som flyttar till ett familjehem. De är vana att bli svikna så de kan testa dig och se var gränserna går, och att du finns kvar. Min erfarenhet säger att det lugnar ner sig efter drygt ett år, och då brukar det bli riktigt fint.
4. Var samarbetsvillig. Man brukar säga att det är tredelat föräldraskap, det vill säga du, de biologiska föräldrarna och socialtjänsten som finns där för barnet. Därför är det bra att vara så samarbetsvillig som det bara går.
5. Var ödmjuk. Du kanske aldrig får det där tacket du önskar, men under tiden du har barnen och gör ett bra jobb samt visar att du tycker om hen på riktigt, så kommer det någon gång.
Se också: Melinda Jacobs och E-types kärlekshistoria
Foto: Privat, My Sandqvist, Bonnierförlagen