Malin gjorde IVF för att få barn nummer tre: ”Drömde om stor familj”

Får man längta så att man går sönder efter ett till barn när man redan har två glada ungar på planeten?

Malin och Martin Karlberg ville verkligen ha ett syskon till dottern Vienna och sonen Francis. När Malin hunnit bli 37 år och stickorna månad efter månad visade negativt bestämde de sig för att göra en fertilitetsutredning – och senare IVF.

Det är artikelserien Slutskammat:

Efter reklamen: Mammaskam – en manet som bränner till

Men känslorna inför beslutet var blandade, berättar Malin. Det kändes inte helt självklart att man fick ”begära så mycket”, beskriver hon:

– Jag var rädd att andra skulle ifrågasätta vårt beslut, att personer omkring oss eller de på kliniken skulle tycka det var konstigt. Jag kände mig nästan som lite girig som ville ha ett tredje barn, eftersom det finns någon slags tvåbarnsnorm, säger hon.

Drömde om trebarnsfamilj

När hon och Martin bestämde sig för att börja med behandlingen kände sig Malin uppgiven efter deras försök att få ett syskon. Tankarna gnagde på om de kanske ändå borde ge upp.

– Jag njöt självklart jättemycket av de två barn vi redan hade men man blir nästan lite besatt när man är inne i att försöka bli med barn. Då är det mycket som börjar kretsa kring det. Man håller på med provstickor och räknar dagar, säger Malin och fortsätter:

– Det är väldigt jobbigt att leva i det i längden så då kände jag att jag orkar inte hålla på så i flera år. Finns något man kan göra för att öka chanserna ville vi ändå göra det.

Drömmen om trebarnsfamiljen kommer från att Malin själv är en av tre syskon. Familjekaos var inget som skrämde henne.

– Jag är själv från en stor familj och har tyckt det varit roligt. Jag gillar att ha liv och rörelse runt omkring mig och är inte så känslig för att det är lite stökigt. Det är bara mysigt att ha många människor omkring sig tycker jag.

– Sen är ju att få barn det mest fantastiska jag fått uppleva i livet och kände mig inte klar med det.

Orolig för reaktionerna

Rädslorna för hur omgivningen skulle reagera var inte helt obefogade, berättar Malin. Flera gånger hände det att personer mer eller mindre subtilt frågade om hon verkligen skulle genomgå en IVF-behandling när hon redan hade en familj.

– En läkare sa att jag verkligen skulle fundera på om jag tyckte att det var värt det när ”jag hade två barn redan”. Hon ville antagligen bara försöka informera om att det kunde vara en jobbig process men det fick mig att känna den där känslan av girighet som jag var rädd för.

När Malin och Martin väl satte igång med IVF-behandlingen på en privat klinik blev dock känslan en helt annan beskriver Malin.

Nu kände hon sig istället omhändertagen och sedd.

– För mig kändes det fantastiskt att gå från att vara väldigt ensam i processen att försöka få barm till att ha ett professionellt team som backade och peppade en. Folk reagerar ofta med "vad kämpigt att ni går igenom IVF". Men nej det var fantastiskt. Nu fick jag mycket mer hopp.

Malin mådde bra under hormonbehandlingen och äggplocket resulterade i fyra embryon. På den andra insättningen tog sig graviditeten.

– Vi hade nog verkligen börjat tänka att det kanske inte blir något och då får vi förlika oss med att det kortet inte fanns för oss, det är två barn vi ska ha. Så det kändes fantastiskt att det jag drömde om en stor familj kunde besannas efter flera år av att ha tänkt på detta barnet dagligen.

Fick tredje barnet med IVF

Idag är Malin hemma och mammaledig med familjens senaste tillskott – lilla Juliette, 3 månader, föddes i somras mitt under pandemin.

– Jag är så otroligt glad att vi fick det här efterlängtade barnet. Det känns bara helt rätt nu.

Dottern har precis kommit ur den mest nyfödda fasen. Nu vill hon titta, greppa och ligga i babygymmet. Famnen är bättre än vagnen, säger Malin och skrattar.

– Det är ju absolut massa sömnlösa nätter och allt sådant också. Men nu försöker jag bara att njuta av varje ny fas.

Foto: Privat, Lina Hartman
Källa video: Malin Sundler, fertilitetsläkare på Livio.

Efter reklamen: TV: Det här är "mom shaming"