"Hur blir männen så?"– Motherhoods profiler om mäns våld mot kvinnor
"Jag finner inga ord" skriver Motherhoodprofilen Nina Campioni i sitt blogginlägg om det eskalerade kvinnovåldet. Och hon är inte ensam. Louise Edlund Winberg från bloggen Hej hej vardag funderar över nyhetsrapporteringen: "Varför skriver media Kvinna våldtagen istället för Man våldtog ...? "
Så här sammanfattar våra profiler den aktuella debatten. Tankar och känslor som många av oss känner igen efter den senaste veckan.
Louise Edlund Winblad: "Hur blir männen så?"
Hur blir männen så? Hur göds kvinnohatet i dem med sådan kraft? Hur kan detta ske om och om igen? Vad händer från att den lilla pojken föds till han bestämmer sig för att döda någon för att hon lämnat honom?
Och varför gör media mannen ständigt passiv och osynlig i sin rapportering? ”Kvinnor mördas. Kvinnor våldtas.” Istället för ”Män mördar. Män våldtar.”
Jag har tänkt mycket på det de senaste dagarna. Något måste göras. Män dödar kvinnor. Och det är samhället som formar dessa män.
Elisabeth Lindroth: "Jag är så trött på att kvinnor fan aldrig får slappna av".
TRE VECKOR. FEM KVINNOR. Det är fan inte okej. Det är så fruktansvärt och jag klarar knappt av att tänka på alla stackars barn som förlorat sina mammor och i vissa fall också tvingats se när de mördats. Och hur detta bara pågår, hela tiden, varje dag, varje månad, varje år.
Jag är så trött på att kvinnor fan aldrig får slappna av. Att vi ska behöva vara rädda, oroliga och riskera livet.
Ur min egna synpunkt är jag också så trött på att hela tiden leva efter män. Styras av män. Känna in män, hur deras humör är för dagen och utifrån det veta hur jag ska bete mig omkring dem. Nu handlar det så klart inte att jag riskerar livet beroende på hur jag beter mig dagligen men jag är bara så jävla less på att det är så långt kvar. SÅ LÅNGT KVAR.
Nina Campioni: "Gör ert jobba och rädda våra liv!"
Jag finner inga ord…ändå måste jag skriva något. Jag är så jävla arg och ledsen och helt ärligt uppgiven. Hur kan vi fortfarande inte ha politiker som helt skiter i om halva befolkningen (plus alla barn) blir ihjälslagna på öppen gata eller i sina hem. För fram till och med idag har man faktiskt skitit blankt i det. Även om man har gjort en del saker, lagt en del av budgeten på lite åtgärder här och där så har man inte tagit tag i det här på RIKTIGT. Det kan fan ingen säga att man har. Nu, när vi kvinnor fått nog och protesterar (Kvinnostrejk på fredag hörrni) – NU börjar politikerna höja rösten om att kvinnors liv kanske faktiskt kan vara värda att rädda. Och absolut, bättre sent än aldrig – men fortfarande, varför så trögstartade? Ni är politiker – ni är valda av oss för att GÖRA saker – så gör ert jobb och rädda våra liv!