Krönika: Föräldrar – kan vi prata lite om paketkalendrarna?

– Snart klar, hur ligger ni andra till? Undrar en övertänd sexbarnsmamma på Instagram när hon lägger ut en bild på 144 fint inslagna paket klockan 03:14 dagen innan första december.

För dig som inte vakade vid köksbordet samma tidpunkt, hög av lackdoft och lätt intrasslad i washitejp, stämpeldynor eller tvinnade bomullsband kan jag berätta att jag pratar om adventskalendrar.

Nej, inte den på TV eller i radio.

Och nej, inte en sån där vanlig i papper med fina julmotiv eller i bästa fall en chokladbit bakom luckan.

Och NEJ, inte en färdig från Barbie, LEGO eller BabyLips som kostar femhundra spänn och kan köpa dig fri från problemet.

Jag pratar givetvis den snart helt urspårade gör det själv-varianten, där allt från de 24 paketen (givetvis per barn) till valet av papper och inslagningsteknik snart når orimlighetens gränser.

För nu är det TÄVLING!

”Det kan gå att slå in en dunjacka i en ask”

December är en härlig månad, dock i regel en utmaning för plånboken. Men till tröst har handeln snappat upp kalendertrenden och har lägligt nog mängder av småkrafs som du kan slå in. Det gör väl inget att plastgubbarna tappar ögon och armar efter bara tre minuter i ett par smånävar. En liten torso av polyeten kan också roa ett tag. Det var ju ändå så billigt, det är ju bara att slänga det sen. Det här är helt fel tid på året att tänka på ledsna isbjörnar eller fabriker med tvivelaktiga arbetsförhållanden.

(Här skulle jag infoga en bild på miljön som tindrar med ögonen på självaste julafton, men jag hittade ingen.)

Du kan också gå åt motsatt håll och satsa och kvalitet och hållbarhet. Men det kostar givetvis. Ös på med riktiga, bara lite mindre, paket varje dag fram till jul. Det kan gå att slå in en dunjacka i en ask, om du bara pressar ur allt luft först. Det finns instruktionsvideos på youtube. Och du måste också lära barnet att uppskatta immateriella gåvor. Ge en upplevelse för tusan, det är nu eller aldrig. Släng in en kryssning till Tallinn – innan det är för sent!

(Här skulle jag infoga en bild på en plånbok när den tindrar med ögonen på självaste julafton, men jag hittade ingen.)

Att gå halva vägen är också en strategi. Mixa dyrt och billigt, högt och lågt. Ho ho ho. Konsumera, kom igen! Daglig paketöppning är en sund rutin. Alla dagar i december ska prassla av papper och snören. ALLA! Ingen kan bli mätt på paket. INGEN SKA KOMMA UNDAN!

(Här skulle jag infoga en bild på ett gäng ungar som tindrar med ögonen på självaste julafton, men jag hittade ingen.)

Jag är mamma till fyra barn (eller 96 paket) och har testkört alla ovanstående strategier. Förra året taggade vi ner och gjorde förvisso en kalender, men vi skippade paket helt. Varje familjemedlem fick i stället några luckor var där man skriver något som alla ska göra tillsammans under dagen. En dag var det sexåringen Bonnies tur, och när vi hämtat oss från hennes lilla gripande lapp ”inte stresa på moronen” kämpade vi järnet för att ha en lugn morgon. Vi klarade det. Nästan.

Hur blir det i år? Jag redan hittat washitejp fulla med dunderljuvliga små snöflingor på…