Jenny ”Jennyspyssel” Larsson om livet som tvåbarnsmamma

Då och då tar vi ett snack med en härlig mamma som bjussar på sina tankar om mammalivet och hur hon ser på föräldraskapet. Den här gången träffar vi Jenny Larsson, som ligger bakom det omtyckta Instagram-kontot Jennyspyssel. Häng med!

Se också: Att vara mamma med en CP-diagnos – möt småbarnsmamman Jenny

Efter reklamen: Att vara mamma med en CP-diagnos: Möt tvåbarnsmamman Jenny

Jenny Larsson, 29, är småbarnsmamman som lever med Cerebral pares. För att sprida kunskap om hur det är att leva med en CP-skada och ta död på fördomar startade hon Instagram-kontot Jennyspyssel, som snabbt vuxit och har idag över 35 000 följare. Motherhood har tidigare intervjuat Jenny där hon fick berätta hur det är att vara mamma och ha en CP-diagnos.

Nyligen blev hon mamma för andra gången och självklart ville vi knacka på i bebisbubblan.

Här delar Jenny med sig av sin förlossning, hur familjens vardag har förändrats och hur hon upplevt första tiden som tvåbarnsmamma.

Jenny Larsson om att bli tvåbarnsmamma

Hallå Jenny! Först och främst – stort grattis till lilla bebisen! Sist vi pratade var du sjukskriven på grund av foglossning. Hur mår du idag?

– Jag mår mycket bättre nu och har fått tillbaka energi, vilket jag är SÅ glad över.

Åh!

– Ja! Jag tror att mina amningshormoner bidrar till att jag känner mig piggare trots att jag sover mindre och blir väckt flera gånger per natt. Men jag mår bättre för varje dag som går.

Jenny Larsson
-

Ålder: 29.

Familj: Sambo Robert, dotter Astrid, 2, och ”Lillebror” som föddes i juni 2022.

Bor: Karlskoga.

Gör: Är utbildad arbetsterapeut och jobbar på barn- och ungdomshabilitering.

Följ: @jennyspyssel där Jenny sprider kunskap om hur det är att leva med CP.

Vad härligt att höra! Vi på Motherhood älskar att höra om förlossningar. Berätta, hur var din?

– Han föddes med planerat kejsarsnitt, nio dagar innan BF, och allt gick som planerat utan komplikationer. Vi stannade två nätter på BB och som tur kunde min sambo Robert var med hela tiden.

Blev den som du tänkte?

– Ja, den var precis som jag förväntade mig i och med att det var ett planerat kejsarsnitt, och jag hade gjort det en gång tidigare. Jag var helt förberedd på vad som skulle hända och hur jag skulle må efteråt. Jag var inställd på att ha väldigt ont efteråt eftersom jag hade det gången innan. Det bidrog nog till att jag upplevde smärtan som lindrigare den har gången.

Skönt att höra. Hur skulle du beskriva första tiden som tvåbarnsmorsa?

– Kaos och stressig. Jag har upplevt stress fast vi inte ens har haft några tider att passa eller aktiviteter som vi behöver göra. Det har varit en stor omställning för hela familjen.

Är det så som du ungefär förväntade dig?

– Jag trodde att det jobbigaste skulle vara sömnbristen på grund av alla vaknätter. Så var det när Astrid föddes. Men nu är det mest uttröttande att ta hand om Astrids humör, vilja och behov av att bli sedd.

Mmm... Alla behöver ju vänja sig med det nya.

– Ja! Jag var inställd på att det skulle vara tufft och att jag inte skulle klara mig själv så därför planerade vi att Robert skulle vara hemma och föräldraledig tillsammans med mig i fyra månader.

Men du, hur skulle du säga att Astrid reagerat på att bli storasyster?

– Åh, hon var så fin mot honom från första stund. Hon är verkligen jättestolt över att vara storasyster. Däremot är det en väldig omställning för henne att inte få all uppmärksamhet från oss vuxna hela tiden. Så hennes humör har inte varit det bästa och hon kräver väldigt mycket mer uppmärksamhet än hon gjort tidigare.

På vilket sätt?

– Hon har velat leka tillsammans med en vuxen hela tiden. Och så har hon börjat leka mycket rollekar, plus att hon skaffat sig en låtsaskompis.

Gulligt!

– Haha, ja! Mitt i allt detta har hon pottränat och behövt stöd kring det – samtidigt som vi varit trötta och delat på uppmärksamheten till ett till barn. Så ja, lite kaosig start har det nog varit, kan jag säga.

Det låter bekant. Kan du berätta lite om hur er vardag ser ut?

– Vi är mest hemma om dagarna för att det är smidigast. En av oss leker med Astrid och den andra byter mest blöja på ”Lillebror”. Det känns som det är det enda vi gör, haha! Mestadels blir det jag som är med bebisen eftersom jag ammar och inte kan göra allt ännu efter kejsarsnittet, som fortfarande läker. Om vi har tur kan Astrid leka själv en stund och då hinner vi vuxna pyssla med hushållsysslor och greja med huset. Att få rensa en garderob kan kännas mycket roligare efter några timmars intensiv lek, haha!

Haha, ja! Så sant. Hur skulle du säga att era dagar förändrats sedan ni blev tvåbarnsföräldrar?

– Vi har börjat se Astrids behov av rutiner, vi jobbar aktivt för att få till det nu.

Hur då?

– Ja, att vi till exempel går upp samma tid på morgonen och alltid borstar tänderna direkt efter frukost. Förut kunde vi skjuta på tandborstningen.

På Instagram har du valt att visa mycket av dig och familjens vardag, hur kommer det sig?

– Jag vill att människor inte ska behöva undra kring min funktionsnedsättning när de ser mig i affären eller på öppna förskolan. Jag vill slippa stöta på fördomar och människor som blir osäkra när de möter mig tillsammans med mina barn. Jag hoppas att de redan ska ha sett mitt Instagram-konto och vet vem jag är och varför jag avviker från normen.

Vad fint. I vår tidigare intervju berättade du var i behov av hjälp i din vardag.

– Ja, och så är det nog fortfarande. Jag kan inte plocka fram mat till Astrid eller hjälpa henne med pottan samtidigt som jag behöver bara ”Lillebror” när han är ledsen. En bebis kräver ju bara närhet ibland för att vara nöjd. Många tipsar om bärsele, men jag får inte på mig en sådan på egen hand eftersom jag måste stötta upp bebisen samtidigt som jag knäpper spännena. Det känns som om jag skulle behöva minst tre händer för att få till det.

Du nämnde att din sambo Robert är hemma nu. Känner du dig orolig över hur det blir när han börjar jobba igen?

– Ja! Hur tusan ska jag klara av att vara hemma själv med två småbarn? Båda kräver ständig uppmärksamhet konstant känns det som och så länge ”Lillebror” ammar känner jag mig så låst till att passa upp på honom. Nu har jag bara varit själv hemma med barnen en timme men jag vågar inte testa en längre stund, trots att den timmen gått bra.

Men du, till sist... Hur tycker du det är att vara tvåbarnsmamma?

– Oj, jag vet inte om jag hunnit identifiera mig som det än. Jag är i alla fall inte van vid det ännu, haha! Det känns helt rätt att ha två barn, men allt är fortfarande så nytt. Jag ser framför mig att det kommer bli helt fantastiskt när ”Lillebror” är lite större och kan vara med vid matbordet och i vissa lekar.

Stöter du på några nya utmaningar, jämfört med när du endast hade ett barn?

– Alla saker jag gör tar längre tid än för andra, som exempelvis att klä på barnen och byta blöja. Det var helt okej och gick bra när jag bara hade ett barn, men nu när jag hjälper det ena barnet med något så vill det andra barnet ha min uppmärksamhet eller min hjälp. Även om de inte vill det exakt den stunden, vet jag att behovet kan uppstå precis när som helst – och det stressar mig. När jag är stressad blir det ännu svårare med finmotoriken och då tar det ännu längre tid. Även om barnen är nöjda för stunden så kommer de inte vara det hela tiden. Jag vill därför alltid vara redo och ha händerna fria för att göra de skrikande stunderna så korta som möjligt!

I skrivande stund har Jennys son inte fått något namn, utan kallas för ”Lillebror.”

Foto: Privat