Jag tycker inte om mina bonusbarn: Vad ska jag göra?

Efter reklamen: Motherhoods expertpanel – din guide genom mammalivet

Den här veckans läsarfråga handlar om den ofta komplicerade relationen till bonusbarn och de tabubelagda känslorna när man inte tycker om dem. Psykologen Hanna Fischer från Motherhoods expertpanel svarar och ger sin syn på det hela.

Psykologen svarar: Du måste behandla dem respektfullt och vänligt, men du måste inte älska dem

Tack för din viktiga fråga! Det är många som kämpar med liknande känslor. Uppskattningsvis har idag cirka 10 % av alla barn i Sverige växelvis boende och detta är såklart förenat med både berikande och utmanande upplevelser. Nu vet jag inte varför det i ditt unika fall är svårt att tycka om bonusbarnen; om du upplever att de ignorerar dig, på olika sätt visar att de inte respekterar dig, jämför dig med eller talar illa om dig eller om det finns ytterligare saker som gör det svårt att tycka om dem? Jag vet inte heller vilken ålder det är på barnen eller hur relationen och kommunikationen mellan barnens biologiska föräldrar ser ut. Allt detta påverkar såklart er situation och hur jag skulle råda. Mitt svar blir därför på ett generellt plan.

När barnen märker att du inte "snor" deras förälder och att du gör deras mamma/pappa lycklig kan deras inställning förändras.

Hanna Fischer, psykolog

Först och främst; det är ingen lätt position du har och det krävs mycket tålamod och nyfikenhet, både riktad mot bonusbarnen och dina egna reaktioner inför dem. Jag vill säga till dig precis som jag brukar säga till nyförlösta mödrar som stressar över och skuldbelägger sig själva för att inte känna den himlastormande kärlek de förväntar av sig själva att känna efter en stressande och potentiellt traumatiserande förlossning: ”stressa inte, fortsätt att vara nyfiken och öppen mot barnet så brukar kärleken komma allt eftersom”. Så, släpp krav och förväntningar på att du måste älska bonusbarnen. Det måste du inte. Däremot måste du behandla dem på ett respektfullt och vänligt sätt. Det blir ofta lättare att göra om man tillåter sina ”otillåtna” känslor och samtidigt fokuserar på att vara nyfiken på sina bonusbarn. Visa intresse, men förvänta dig inget tillbaka förrän efter ett tag. Om de är kyliga, låt dem vara det och ta det inte personligt.

Försök att se ”bortom deras beteende”. Ofta är detta avståndstagande liksom jämförelser (till din nackdel) med deras biologiska mamma ett uttryck för den lojalitetskonflikt de upplever. Jag har i mitt jobb många gånger hört barn berätta att det kan kännas som ett slags svek mot den biologiska föräldern att tycka om/bjuda in den ”nya mamman eller pappan”. I synnerhet om den biologiska föräldern har svårt att acceptera den nya relationen och kanske t o m talar illa om denna/e. Barnen kan känna ett outtalat krav på att ”hålla på rätt lag” och gör det ibland genom att vara trogen den biologiska förälderns överlägsenhet i förhållande till dig. Ha överseende med detta. Att finnas kvar, vara tillgänglig trots avvisanden, att inte reagera starkt emotionellt eller vara långsint lönar sig oftast i längden. Att investera i relationskapitalet på detta sätt är ofta ett arbete som bär frukt allt eftersom. När barnen märker att du inte "snor" deras förälder och att du gör deras mamma/pappa lycklig kan deras inställning förändras. Påminn gärna dig själv i jobbiga stunder att barn förändras och att det som är utmanande idag inte betyder att det kommer vara det för evigt.

Foto: TT/Motherhood