Ida Persson Labba om tvåbarnslivet och dotterns hjärtsjukdom

”Jag har ledsen bebis och sjuka renar, så sitter lite knivigt till just nu. Har du möjlighet att ringa i eftermiddag?” svarar hon när Motherhood messar för att påminna om att vi hade en intervjutid inbokad. Det är inte bara en nyfödd bebis och sex-åringen Áile som kräver Idas uppmärksamhet. Som renägare behöver hon finnas där och se till att även de har det bra.

– Det har varit så lite mat i skogen så vi har varit tvungna att ta hem renarna för utfodring, säger Ida när Motherhood når henne.

Se också: Motherhood möter John och Johan

Efter reklamen: Motherhood möter: Papporna Johan och John

Om vi spolar tillbaka bandet lite… Ida Persson Labba blev känd för hela svenska folket när hon tillsammans med pappan till dottern Áile deltog i tv-programmet Unga föräldrar.

Ida Persson Labba om kändisskapet och att vara en ung mamma

Men att som 19-åring bli känd, hur har det påverkat henne?

– Jag har fått kontakt med jättemånga människor efter programmet, både yrkesmässigt och privat. Det har påverkat mig positivt och gett mig många nya erfarenheter och möjligheter. Men jag skulle inte kalla mig känd, men eftersom jag bor i en liten stad blir jag väl lätt igenkänd, säger Ida.

Ida Persson Labba
x

Ålder: 26 år.

Familj: Stor med släkt, syskon och barnens pappor.

Bor: I en by utanför Kiruna.

Gör: Renägare, journalist.

Känd från: Unga föräldrar och Vårt stora samiska bröllop.

Följ: @labbapersson

Medan vi pratar hörs ett härligt, gurglande bebisljud. Dottern Alise som föddes i november 2021, ligger i Idas famn under hela intervjun. Att Ida blivit tvåbarnsmamma i en ålder av 26 stör henne inte det minsta. När vi frågar henne vad det bästa med att vara en ung mamma är, svarar hon snabbt:

– Det bästa är att jag inte vet något annat, att jag är öppen för allting. Det finns ingenting som kan hindra mig. Det där med att man skulle vara piggare och orka mer är nog en klyscha, för jag är mycket tröttare nu den här gången. Men också mycket lugnare, vill jag tillägga. Jag prioriterar helt annorlunda nu, säger hon och lägger till:

– När jag var gravid med Áile var mitt fokus att inte vara en tråkig mamma. Jag ville vara med på allt och åkte runt på fester för att träffa mina kompisar. Jag ville göra samma saker som mina vänner, barnet skulle inte hindra mig. Den här gången är det annorlunda. Nu struntar jag hur jag ser ut och det enda jag vill är att mysa med min bebis, i bebisbubblan.

Det är sex år mellan hennes döttrar, vilket Ida inte alls ser som något negativt.

– Fördelen med att ha flera år mellan barnen är att jag nu har en barnvakt och någon som kan hjälpa till. Áile är en fantastisk storasyster och hon hjälper till med det hon kan. För mig har åldern ingen betydelse. Det är sex år mellan mig och min bror och vi är jättetajta. Herregud, vad vi gjort och gör saker tillsammans, det är som att vi alltid har suttit ihop. Jag blir nästan lite stött när någon påpekar att det är sex år mellan oss. Åldern ska inte spela roll, det blir vad man gör det till, säger hon.

”Att vara tvåbarnsmamma är jättehäftigt, nu vill jag typ ha 200 barn till”

När en familj ska växa är det självklart längtan efter att bli fler som väger tyngst, men mitt i all förväntan kan även en osäkerhet och oro dyka upp. Hur kommer det att bli? Pallar vi vardagen med fler barn? Och tvåbarnschocken – hur känns den? Ida berättar.

– Att vara tvåbarnsmamma är jättehäftigt, nu vill jag typ ha 200 barn till. Det är så fint att se kärleken mellan två syskon från ett annat perspektiv än sitt eget. Jag tycker att föräldraskapet är bland det mest ärofyllda som finns. Att jag har fått bli mamma till två döttrar som ska föra vidare mitt och mina förfäders arv, som vi kämpat för i flera århundraden, känns fantastiskt. Jag känner mig bara så himla rik, säger Ida.

Ja, det går inte att ta miste på den tacksamhet och glädje hon känner över sina barn. Hon berättar att hon inte upplevt någon tvåbarnschock, däremot var det några andra känslor hon inte var beredd på.

– Jag har varit livrädd över att jag skulle känna att jag inte kunde älska en till. Förlossningen med Alise var långdragen, från att jag blev igångsatt till att hon kom ut tog det nästan en vecka. Det var inte omedelbar kärlek när hon kom, jag var tvungen att smälta det lite först.

Ida beskriver tvåbarnslivet som tufft och att det ofta dyker upp ett dåligt samvete som gör att hon blir ledsen.

– Jag har väldigt ofta dåligt samvete för Áile. Förut hade hon 100 procent av min tid och mitt fokus, nu behöver jag ge det till bebisen. Under den här första tiden har jag haft jättesvåra och tunga känslor som jag har behövt att hantera.

Alla har sitt sätt att hantera svåra känslor, Ida har hittat sitt.

– När det här händer gråter jag och tillåter mig vara ledsen. Och så äter jag en massa choklad. Jag försöker acceptera att livet har förändrats. Jag och Áile brukar prata om det och ibland försöker vi få till en stund, bara hon och jag. I dessa stunder är jag så innerligt tacksam över att hon har världens bästa pappa som är så duktig på att ge henne sin tid.

Om nyfödda dotterns hjärtsjukdom

För de flesta är förlossningen det häftigaste man kan vara med om. Att få hålla i det där nyfödda, lilla miraklet…Ja, känslan går knappt att beskriva. För Ida var förlossningen ”jättefin”, trots att man i slutet av graviditeten upptäckte något som gjorde att hela hennes värld försvann under hennes fötter.

– Några veckor innan jag födde åkte jag in till förlossningen på grund av täta sammandragningar. Läkarna upptäckte att Alise hade lägre hjärtfrekvens än normalt, men att den nog skulle klara av en vanlig förlossning ändå. Under flera veckor hade de koll på pulsen, tillväxten och fostervattnet. Till slut landade de i att hon med störst sannolikhet hade ärvt min hjärtsjukdom, långt QT-syndrom. När hon var född tog läkarna många prover och efter ytterligare ett par veckor fick vi det bekräftat. Hon har samma sjukdom som jag har och hon kommer att behöva äta medicin under hela sitt liv, säger Ida och fortsätter:

– När jag fick beskedet kändes det som att hela min värld försvann under mina fötter. Hon är så liten, så oskyldig och nu har jag gett henne något som hon kan dö av. Om hon känner stress, får problem med magen, kräks eller blir skrämd får hon hjärtklappning vilket gör att hennes hjärta har svårt att ladda om. Hon kan svimma eller i värsta fall dö i plötslig spädbarnsdöd. Det har varit en enorm oro.

Status just nu är att försöka hitta rätt medicin, vilket är svårt med så små barn – och så är biverkningarna rätt jobbiga. Alise har väldigt kalla händer och fötter, drömmer mardrömmar, har fått utslag som kliar och så kräks hon.

– Men det är en liten kämpe vi fått för hon är en väldigt nöjd och lättsam bebis ändå, vilket vi är enormt tacksamma för, säger Ida.

Att ens barn blir sjuk är en förälders värsta mardröm. Hur tackar Ida det här?

– Visst, jag känner en psykisk stress och funderar mycket på hur hon mår. Sover hon djupt eller har hon svimmat? Får hon i sig rätt mängd medicin trots att hon kräks? När det kommer till mina barn skulle jag nog beskriva mig som en lejonmamma, jag är på min vakt hela tiden. Jag tror på fysisk beröring och att lära känna sina barn. Jag är väldigt nära Alise och har lärt känna hennes andetag, temperatur och värme. Det ger en lugn känsla inför natten som i sin tur gör att jag vaknar lugn på morgonen. Jag kan inte påverka det som är, utan i stället lita på vården och finnas där för mitt barn. Vi vet ingenting om framtiden, även om jag mått bra så kan Alise ha andra symtom som inte märks just nu, säger Ida.

Foto: Privat