Hur är det att ha ett syskon med NPF-diagnos?

Efter reklamen: Motherhoods expertpanel – din guide genom mammalivet

Att vara syskon till barn med diagnoser eller allvarliga sjukdomar väcker motstridiga känslor. I veckans läsarfråga undrar en förälder hur hon ska hantera sin situation: ett barn med diagnos – och ett barn utan. Motherhoods expert, psykologen Hanna Fischer levererar som alltid med ett välformulerat svar.

Psykologen: Ge ditt andra barn egentid – varje dag

NPF står för neuropsykiatrisk funktionsnedsättning och i familjer där ett av barnen har en autism eller ADHD-diagnos kämpar man ofta med att balansera uppmärksamheten mellan barnen. Man kan brottas med en gnagande känsla av otillräcklighet och skuldkänslor gentemot det andra syskonet och en oro för att hen ska känna sig åsidosatt eller påverkas negativt av sin tillvaro. Barn med en NPF-diagnos har många gånger ett större behov av uppmärksamhet än sina syskon utan diagnos. Inga syskonrelationer är friktionsfria och att känna hat och kärlek om vartannat är normalt, men kanske förstärks det när man begränsas av och får stå tillbaka till förmån för ett syskon med NPF-diagnos. Min erfarenhet är att syskon till barn med NPF-diagnos ofta beskriver stark kärlek och beskyddarinstinkt, men också kan berätta om starka, motstridiga känslor. Mitt första råd är att som förälder validera och normalisera dessa känslor. Att bli bekräftad i att vissa saker som syskonet gör kan vara jobbigt att hantera liksom att det är naturligt att ha dubbla känslor kan göra det lättare att leva med och acceptera detta faktum.

Mitt andra råd är som alltid att skaffa sig så mycket information och kunskap om funktionsnedsättningen som möjligt. Habiliteringen anordnar på många orter inte bara föreläsningar och samtalsgrupper för föräldrar utan även till barn som har ett syskon med NPF-diagnos. Kolla upp vad som gäller där du bor. Att få barnanpassad kunskap om diagnosen gör det ofta lättare att förstå och acceptera beteenden och orättvisor som uppstår mellan syskonen. Att förstå att man inte är ensam om sin upplevelse och att få dela råd med andra i samma situation, få redskap att hantera omgivningens reaktioner kan vara mycket stärkande och bidra till ökad förståelse inför syskonets beteende.

Min erfarenhet är att syskon till barn med NPF-diagnos ofta beskriver stark kärlek och beskyddarinstinkt, men också kan berätta om starka, motstridiga känslor.

Hanna Fischer, psykolog

Mitt tredje råd är att försöka skapa egentid för det syskon som inte har NPF-diagnos. Om man bara kan ge syskonet 10 minuters egen uppmärksamhet per dag kan det göra stor skillnad. Vad skulle kunna passa er? Och när? Finns det en stund på dagen då syskonet med NPF är uppslukad av något och du kan ge ditt andra barn eget fokus utan att bli avbruten eller störd? Det behöver inte vara mer avancerat än att se på en serie ihop, ta en promenad eller läsa. Om barnet med NPF-diagnos inte klarar av vissa saker kan ni dela upp familjen för att kunna ta hänsyn till allas önskemål? Om ni har rätt att få avlösarservice eller kortidsvistelse enligt lagen om särskilt stöd (LSS) så är det ett sätt att frigöra egentid med ditt andra barn. För att ta reda på vilken rätt till avlastning ni har bör ni kontakta LSS-handläggare på kommunen.

Mitt fjärde råd är att se till att ni har bra struktur och förutsägbarhet i vardagen. Enligt min erfarenhet fungerar familjens vardag bäst när den följer invanda rutiner och mönster. Har man bra rutiner så kan man undvika många konflikter och alla vet vad som gäller. Vid ökad förutsägbarhet minskar risken för konflikter betydligt.

Som alltid vill jag slå ett slag för att söka stöd och tipsa om ”Barn i Behov” som är en grupp på Facebook som har startats av andra NPF-föräldrar. Vill även nämna intresseorganisationen Attention och Autism- och Aspergerförbundet som också har många aktiviteter som riktar sig till NPF-familjer. Ta hand om er!

Foto: TT/Motherhood