Malin älskar sitt barn men ångrar att hon blev förälder – saknar friheten

Malin och sambon har bosatt sig i södra halvan av Sverige och lever ett helt vanligt familjeliv tillsammans med sitt barn.

Men om Malin, som egentligen heter något annat, hade kunnat åka tillbaka i tiden skulle hon välja att förbli barnlös.

– Jag älskar min son, och jag skulle göra allt för honom. Vi leker, går på upptäcktsfärd och pysslar precis som vilken familj som helst. Kärleken är ovillkorlig, säger hon och fortsätter:

– Han är min ögonsten, och jag vill såklart inte göra honom ogjord. Det jag menar är att om jag hade åkt tillbaka i tiden så hade jag ju inte känt honom, på samma sätt som jag inte känner de ägg jag har i äggstockarna. Därför hade jag inte saknat honom.

– Det är lite rörigt att tänka på ibland, och jag förstår fullständigt att det kan låta förbjudet för de som vill ha barn och vill vara föräldrar.

Efter reklamen: 6 tecken på att du är en övertänkare

Redan som tonåring var Malin inställd på att förbli barnfri. Hon trivdes med tanken och var bekväm med att ha husdjur istället.

Sen hon blev mamma beskriver hon en känsla av att föräldraskapet helt enkelt inte passar henne alls.

– Jag tror inte att jag är gjord för att vara förälder, inte för att det är svårt eller att jag saknar instinkter, de finns där, men jag är inte redo att släppa min frihet. Man blir ju väldigt bunden och behöver ha konstant uppmärksamhet på barnet oavsett vad som händer.

”Panikgrät”

Efter oskyddat sex i nio år och en stabil relation med sambon, trodde Malin inte att hon kunde få biologiska barn. Men så började ett foster växa.

– Jag blev otroligt chockad när det dök upp två streck på testet. Jag panikgrät för jag stod vid ett vägskäl.

– Min sambo har alltid velat ha stor familj, men han offrade sin dröm för att få vara med mig. Han var helt okej med att inte bli pappa och hade bearbetat det färdigt. Så plötsligt behövde jag bestämma mig för om jag skulle rycka mattan under fötterna på honom och göra abort, eller om jag skulle ge honom den gåvan och själv riskera att inte må så bra.

Vid tidpunkten bodde paret stort och hade en ekonomi som Malin beskriver ”var på topp”. Med andra ord perfekta förutsättningar för att bygga ett familjeliv.

– Någonstans intalade jag mig själv att ”alla andra skaffar ju barn och säger att det är magiskt… och jag vet ju inte förrän jag provat”. Till slut sa jag ”Vi kör”.

”Jag finns inte längre som människa”

Dagarna under graviditeten kom med olika känslor – inte bara positiva. Malin tänkte att det berodde på hormonerna.

Så, efter nio skakiga månader föddes sonen.

– När han väl kom fick jag problem med anknytningen, vilket förvandlades till skuld. Jag kände mest skuld mot folk som är ofrivilligt barnlösa, och jag kände mig verkligen värdelös.

Idag är anknytningen trygg, säger Malin. Hon och sonen är bästisar och hon älskar honom lika mycket när han kletar snorkråkor på henne, som när han klappar henne på kinden och säger att middagen var god.

Ändå står hon fast vid att hon hade gjort ett annat val om hon haft chansen att vrida tillbaka klockan och stå med det blanka pappret.

Så vad är det som funkar dåligt med föräldraskapet?

– Rent krasst så tycker jag inte alls om att ha ansvar för någon annan än mig själv. Det är skitjobbigt, och det känns som att jag som person inte får plats längre, för att min roll som mamma behöver ta kommandot. Jag slutade inte att tycka om konsertbesök, sena gamingnätter eller vin bara för att jag har en unge, men den karaktären måste tryckas bort för att ”mamma” ska få plats. Och det är ju så det har blivit.

– Jag finns inte längre, för jag är en mamma, och det är så samhället ser mig också. Min enda plikt är att hålla liv i barnet, och göra honom till en bra medborgare. Vem jag är som person är det ingen som bryr sig om.

I ett universum där det aldrig blev något barn hade Malin spelat musik, målat och skrivit. Vardagen hade bestått av tid som hon och sambon kunnat lägga på varandra.

– Vi kanske hade spontanrest mer, orkat ta oss an renoveringsobjekt eller ge oss in i någon kreativ utbildning.

Sambon har räddat situationen

Att sambon är stöttande och nävarande har gjort att det enklare att ta sig igenom perioder som känts tuffa, säger Malin.

Vad gör de för att göra föräldraskapet ska funka så bra som möjligt för Malin?

– Till att börja med är jag helt öppen och ärlig med min sambo. Är vi två som vet om mina känslor inför föräldraskapet, blir vi också två som kan hjälpas åt att komma på lösningar.

– Sen har jag väl blivit näst intill religiös med egentid. Ibland är det en natt på hotell, ibland är det att ta en fika själv, och ibland är det gamingkväll. Det laddar upp batterierna rejält.

Ibland åker sambon och sonen bort och träffar släkt och familj ett par dagar.

– De dagarna är otroligt nyttiga eftersom jag får vila upp mig och samtidigt faktiskt sakna sonen. Att få känna saknad är viktigt för att påminna sig själv om hur otroligt viktig den här lilla krabaten är i ens liv.

Malin heter egentligen något annat.