Hannah Bergroth: 5 saker jag gjorde annorlunda med mitt andra barn
Det här är en krönika. Eventuella åsikter eller tankar är skribentens egna
När jag väntade mitt första barn hade jag under nio månader haft tid att fundera på hur livet med en bebis skulle bli. Jag tänkte att det inte skulle förändras så mycket, bebisen skulle ju kunna hänga med på det mesta och anpassa sig till det liv jag och pappan levde.
Men med andra barnet hade jag helt andra tankar. Då kunde jag, med facit i hand, se att dagarna (och veckorna och månaderna...) går snabbt och att det gällde att ta vara på tiden jag hade.
Vissa saker som var så självklara för mig hade plötsligt blivit mindre viktiga. Dels för att jag insåg ganska snabbt att det var en annan slags bebis med egen vilja och personlighet (okej, det tog ett tag innan jag förstod och accepterade det), dels för att jag ville maxa tiden jag hade med min minimänniska. Att jag fick möjligheten att ändra mig ser jag i dag som något fint.
Så, vad exakt var det jag gjorde med mitt första barn – men inte med mitt andra?
5 saker jag gjorde annorlunda med mitt andra barn
1. Jag ville inte resa
Mitt första barn, min son, var fyra månader när vi åkte på semester för första gången. Jag hade önskat mig en resa i ”push present”, och där och då kändes det som en bra idé. Mitt i stekheta juli var vi i Barcelona och det jag minns mest av resan är den ständiga oron över att min bebis skulle få värmeslag. Jag ammade så mycket jag bara kunde, baddade hans skalliga huvud med kallt vatten och sökte febrilt efter skuggiga platser. Jag har inga minnen av dopp i poolen som låg på hotellets tak, restaurangbesök eller sevärdheter.
När jag fick mitt andra barn, min dotter, önskade jag mig ingen resa. Det enda jag önskade var att få vara hemma och bebisgosa, gärna i ett rum där det var svalt och skönt.
2. Jag tackade nej till festliga tillfällen
Mingel, jobbfester och kompismiddagar – ja, listan kan göras lång på festligheter som jag släpade sonen till. Så här i efterhand kan jag undra vad jag riktigt höll på med. Varför i hela friden tog jag med honom på ett kvällsmingel när han bara var tre veckor gammal?
Som nybliven tvåbarnsmamma valde jag att ta det mycket lugnare. Jag och dottern hängde mest med föräldralediga vänner, andra tillställningar fick vänta.
3. Jag sov tillsammans med bebisen
Oj, vilka sovrutiner jag hade med det första barnet. Redan från start lärde jag honom sova i sin spjälsäng. Och det jag tyckte var viktigast: Att han kunde somna själv.
Självklart försökte jag sätta samma rutiner med barn nummer två, men det var svårare. Hon behövde närhet och blev ledsen så fort jag lade ner henne. Efter några veckors kämpande från mitt håll gav jag upp och gjorde som hon ville. Från den stunden sov vi bredvid varandra hela natten. Ja, ibland kan faktiskt den enkla vägen vara den bästa.
4. Jag skrev ingen dagbok
Att tiden går snabbt med barn är något alla föräldrar säkert kan känna igen sig i. För att inte glömma hur jag upplevde min tid som förstagångsförälder valde jag att skriva dagbok. Varje dag gjorde jag anteckningar som jag planerade att läsa för sonen när han blivit äldre.
Med andra barnet fanns det varken tid eller inspiration till att skriva dagbok. Istället skaffade jag en låda där jag samlade alla minnen från hennes liv. Den lägger jag saker i även idag, en minneslåda fungerar precis lika bra.
5. Jag skippade alla aktiviteter
Öppna förskolan, yoga, babyrytmik. Jag och sonen testade det mesta, även babysim fast jag inte ens trivs i vatten. Men ja, jag hade väl fått för mig att det är bra om han fick vattenvana så tidigt som möjligt.
Min dotter gick aldrig i babysim, och hon älskar att bada ändå. Det är hon som springer rakt ut i vattnet när vi är på stranden. Jag tänker att det där babysimmet inte kanske hade så stor betydelse ändå.
Foto: TT