Savita Norgren om att vara ensamstående mamma under julen

Vad julen betyder är personligt. Vissa tycker att det är maten och traditionerna som ger den rätta julstämningen medan andra menar att det är gemenskapen och vem man firar med som är det viktigaste.

Se också: Fem tips för att få ihop ekonomin i januari

Efter reklamen: Fem tips för att få ihop ekonomin i januari

Savita Norgren är ensamstående till tre barn. Trots att det bara är hon och barnen på julafton försöker hon ändå se det som en möjlighet att skapa egna traditioner, som barnen ska kunna titta tillbaka på med glädje.

– Julen är barnens högtid och för mig är det viktigt att den blir varm och glad för dem, säger Savita till Motherhood.

Trebarnsmamman om att vara ensamstående

För Savita handlar vardagen om att få familjens dagar att funka. Hon arbetar heltid och så är det många vanliga vardagssysslor som tar mycket av hennes tid. Handling, matlagning, tvätt och skjutsa barnen till olika aktiviteter.

Ibland tycker hon att det är tungt att dra hela lasset själv, men hon ser också sin situation från den ljusa sidan.

– Det är fantastiskt på många sätt! Jag har fått gåvan att dela mycket av livet med mina älskade barn. Jag njuter av den familj vi har tillsammans.

Savita Norgren
-

Ålder: 50 år.

Familj: Tre barn i åldrarna 12, 17 och 19 år.

Bor: Borlänge.

Gör: Verksamhetsutvecklare.

En separation är sällan enkel, speciellt när det är barn med i bilden. Det är många känslor inblandade trots att det endast är två personer som tagit ett svårt beslut.

Under separationen försökte Savita stötta barnen så gott hon kunde. Det dök även upp andra saker som hon behövde hantera, bland annat oroade hon sig över hur det skulle bli att klara av hus, bil och allt det ekonomiska själv.

– Nu, med facit i hand, har jag lärt mig att jag klarar mer än vad jag tror, säger hon.

Så är familjens jul efter separationen

I och med en separation kommer det även andra saker som behöver planeras och skötas. Hur barnens tid mellan föräldrarna är antagligen det första, men även hur viktiga dagar och högtider ska fördelas. Hur ska kommande födelsedagar firas? Vilken förälder ska ha barnen över nyårsafton?

För Savita och hennes barn föll det sig naturligt att julafton blev deras gemensamma högtid. Första året efter separationen valde hon och barnens pappa ändå att fira tillsammans, på det sättet skulle det inte vara för dramatiskt för barnen. Sedan dess har det varit hon och de tre.

– Jag tycker att julen känns ganska ensam. Vad jag menar med det, är att jag känner mig ensam med att få ihop allting för oss. Pynta, baka, handla mat och planera julklappar – allting hänger på mig och det känns skört. Tänk om något skulle hända mig, hur blir det då för mina barn?

Savita menar att även traditionerna har förändrats. Från att ha firat som en familj på fyra, med far- och morföräldrar som var på besök ibland, är det nu bara hon och barnen. Hon berättar att de inte har något nätverk av annan släkt eller familj runt jul, vilket hon ser på med en stor sorg.

– Ett av barnen har också uttryckt att hen känner sig ensam vid jul, eftersom hen ser att vi inte firar i större sällskap som andra oftast gör.

Som förälder vill man göra allt för sina barn. Det enda man önskar och hoppas på är att de ska kunna titta tillbaka på sin uppväxt och prata om fina minnen.

– För mig har det varit viktigt att skapa en ny familjekärna, jag vill att vi ska känna oss som en komplett familj. Jag har varit mån om att vi ska ha nya jultraditioner som blir våra och att vi ska värna om umgänge, värme och glädje. Barnen ska också få känna sig delaktiga, så att de upplever att det här är något vi gör tillsammans, berättar Savita.

Ser högtiden på nytt sätt

För de flesta kan det ta ett tag innan man landar i allt det nya som en exempelvis en separation för med sig. Och ju mer tiden går, desto fler pusselbitar hittar sin naturliga plats. Savita är ett praktiskt exempel på det.

Varje år, när julen närmar sig, är det många känslor som dyker upp hos henne. Hon berättar att det är en mix av glädje och värme, men också tacksamhet och stolthet över det som hon och barnen har. Trots all lycka om att det blivit bra finns det också en sorg, som ibland gör sig extra påmind.

– Jag känner att jag inte kan ge barnen något annat. Jag kan inte ge dem fler relationer och mer umgänge. Jag är rädd att barnen lider av vår ”ensamhet”, säger hon och fortsätter:

– Men jag vill att de ska kunna se på sina barndsoms jular med glädje, värme och kärlek. Att de alltid ska känna att vi gjorde det bästa av den.

Vad tycker du är den största utmaningen med att fira jul som ensamstående mamma?

– Den största utmaningen är nog att julen känns lång, långsam och stilla, speciellt för oss som inte har en stor släkt att exempelvis kunna umgås med, avslutar Savita.

Foto: TT