Jag har separerat – här är 5 saker jag vill att du ska veta
39-åriga Elisabeth Lindroth bor i Burträsk i Västerbotten tillsammans med barnen Åke, sex år och Gry, fyra år. Hon är en omtyckt bloggare på Motherhood där hon skriver om sin vardag.
Se också: 5 tips på hur du går vidare efter ett uppbrott
För två år sedan tog hon och dåvarande maken det gemensamma beslutet att separera efter en 13 år lång relation.
– När beslutet väl var taget kändes det på många sätt tomt men ändå, eftersom vi levt som två kompisar så länge, inte så stor skillnad i vår relation. Och så klart sorgligt eftersom man ju vill "lyckas", säger Elisabeth.
Här är 5 saker Elisabeth Lindroth vill att andra ska känna till om en separation.
1. Att separera är inte synonymt med ”den enkla vägen”
Så många gånger man fått höra av den äldre generationen att ”alla ungdomar separerar alldeles för snabbt och lätt, förr i tiden bet man minsann ihop och kämpade”. I takt med att vi separerar oftare blir också separationerna bättre. Förhållandet hinner inte börja drypa av bitterhet, vi hinner inte såra varandra för mycket och vi kan ha en fin relation för våra barns skull i framtiden.
2. Det är inte lätt att veta vad som är rätt
Fastän vi separerar mer ”lätt” nu för tiden är det svårt att hundra procent veta vilket beslut som är det rätta. Ska man hålla ihop för barnen och kan det vara så att allt kommer bli lättare i relationen när barnen blir större? I regel har vi kvinnor tänkt igenom förhållandets för- och nackdelar en miljon gånger fler än våra män (om man lever i en heterorelation) och när nackdelarna börjar kännas dominerande kan det vara rätt tid att ta upp problemet. Känner du dig ensam fastän ni är två? Då är något inte rätt.
3. Det blir lättare!
Om man är den som tagit initiativet till en separation kan man ibland lura sig själv och tänka att allt ska bli bättre när den är genomförd. Oftast är så inte fallet. Det ÄR svårt, det blir problem och nya rutiner ska hittas. För både den som vill lämna och den som blir lämnad – det blir lättare. Med tiden löser saker sig, antingen kan man hitta tillbaka till varandra eller hitta ett eget liv som man får försöka forma precis som man vill.
4. Håll ihop för barnen fastän ni gått isär
Håll ihop fastän ni gått isär. Red ut det som går, prata om svåra saker när barnen inte hör och tänk ur deras perspektiv i stället för ert. Att ha en fin relation med sin medförälder är lika viktigt vare sig man är ihop eller inte. Att kunna hoppa in och hjälpa varandra, planera förskolescheman och köpa vinterkläder blir så mycket enklare om man är två. Trots allt har man valt att få barn ihop och det ansvaret bär ni tillsammans resten av livet.
5. Njut av båda veckorna
Det ÄR jobbigt och tufft att vara ifrån sina barn varannan vecka. Samtidigt spenderar jag SÅ mycket mer tid med dem under de veckorna jag har dem än jag gjorde totalt innan separationen. Man får och måste vara där för allt, sjukdomar, lämningar, de små såren som behöver plåster och framför allt de mysiga kramarna som de vill ge. Veckan utan barn var till en början för mig skamligt njutig, efter att ha levt småbarnsliv drygt fem år var jag SÅ TRÖTT. Första tiden sov jag mycket, kollade på serier mitt på dagen, åt chips till middag. Nu efter några år har jag börjat forma ett eget liv, passa på att göra saker som jag annars inte hinner när jag har barnen och på många sätt ladda upp inför barnveckorna. MYCKET färre utbrott från mig, mycket mer lugn i att om en natt varit dålig VET jag att nästa vecka får jag sova. Barnen får dubbelt så mycket kärlek nu.
Foto: Privat och TT