Caroline Bagge ville skaffa barn själv – fick hjälp av kollegan

Efter reklamen: Välkommen till Motherhood

Systrarna Alexandra och Josefina springer under förtjusta skratt runt på lekplatsen. Trots att vi befinner oss mitt i centrala Stockholm är det grönt och lummigt och trafikbullret är inte allt för påträngande.

På en parkbänk sitter tjejernas föräldrar Caroline Bagge, 47, och Jonas Linnander-Manfred, 45, och förmanar kärleksfullt sina barn att vara försiktiga.

Skaffade barn som singel – med arbetskamrat

För en utomstående ser det ut som vilken lycklig tvåbarnsfamilj som helst, men skillnaden är att Caroline och Jonas aldrig har varit ett par.

– Jag fick aldrig den kärnfamilj som jag drömde om, men det blev bra ändå. Jag fick två underbara barn och Jonas är den bästa pappa till dem som man kan tänka sig, säger hon.

Caroline är nämligen kvinnan som skaffade barn med hjälp av sin kollega och arbetskamrat Jonas. Han är mannen som sedan många år lever i ett förhållande med en annan man och som i många år levt med drömmen om att få bli pappa.

– Visst blev jag överraskad när Caroline frågade mig, men jag tvekade aldrig. Jag är redan bonuspappa eftersom mannen jag lever med har en 13-årig son.

Fick barn genom provrörsbefruktning och äggdonation

Nu har de två döttrar tillsammans. Alexandra som kom till världen genom provrörsbefruktning och Josefina som Caroline och Jonas fick genom äggdonation.

– I början var jag orolig för att jag skulle ha svårare att knyta an till Josefina eftersom hon inte har mina gener, men det var absolut inga problem. Jag älskade dem från första stunden lika mycket och ser ingen skillnad mellan dem, säger Caroline.

Carolines långa resa för att uppnå drömmen om att bli mamma började när hon var 27 år. Fast egentligen kan man säga att den började långt, långt tidigare.

– Jag har drömt om att bli mamma sedan jag var liten. Jag drömde om en riktig kärnfamilj med mamma, pappa och barn, berättar hon.

Som skilsmässobarn kände hon ofta en ensamhet när hon var liten och var lite avundsjuk på kamraterna som levde med båda sina föräldrar.

– Redan när jag var tio år skrev jag i min dagbok att jag skulle bli mamma. Jag var nog lite lillgammal, säger Caroline med ett skratt.

Senare fick hon två halvsystrar som hon ofta passade och det spädde bara på hennes egen längtan att få bli mamma.

– För mig har det alltid varit naturligt att ta upp och hålla i barn. Alla barn jag träffade ville jag hålla i famnen, säger Caroline och tillägger att män nog aldrig varit lika viktiga i hennes liv. De har mer varit ett medel för att kunna uppnå målet.

Blev gravid i 20-årsåldern – gjorde abort

Därför skulle man kunna tro att hennes lycka var fullständig när hon själv blev gravid när hon var i 20-årsåldern. Ändå valde hon att göra abort.

– Det var helt fel kille som gjorde mig gravid och jag kände mig inte alls beredd att bli mamma just då. Jag ville göra karriär och ut och resa innan jag skaffade barn.

Men efter aborten kände Caroline sig helt tom. Det kändes som hon hade ett stort svart hål inom sig och hon kämpade med känslor av ångest.

– Det blev ännu en bekräftelse på att min längtan efter barn var något fysiskt. Att inte bara min hjärna utan hela min kropp ville ha barn.

Trodde hon hade hittat pappan till sina barn

Istället kastade hon sig med liv och lust in i karriären inom media. Först sju år senare träffade hon drömprinsen som hon var övertygad om skulle bli pappa till hennes barn.

– Jag pratade tidigt i vårt förhållande om att jag ville att vi skulle skaffa barn. Det var han positiv till, men han ville först gå en utbildning som skulle ta fem år. När han var klar med utbildningen ville han vänta med barn eftersom han själv skulle göra karriär först. Det innebar slutet på deras sexåriga förhållande.

– Jag var då 33 år och började få panik. Det var som om jag hade en stark kraft inom mig som sa att jag var tvungen att agera om jag någonsin skulle bli mamma. Samtidigt kände jag i kroppen att det nog inte skulle bli så lätt som jag trodde.

Väninnor försökte lugna Caroline och sa att det inte var någon brådska.

– Jag fick ofta höra att det skulle ordna sig och att jag hade massor av tid, att snittåldern för förstföderskor i Stockholm låg på 39 år. Men det pratet gör mig arg. Det blir svårare och svårare för kvinnor att bli gravida ju äldre de blir.

Berättade tidigt för dejter att hon ville ha barn

Efter separationen inledde Caroline en, som hon beskriver, vild jakt på en lämplig pappa till hennes barn. Hon började dejta en stor mängd killar som hon fick kontakt med på dejtingsidor på nätet.

– Men jag skrämde bort dem, säger hon med ett klingande skratt. Redan vid andra dejten frågade jag om de kunde tänka sig att skaffa barn med mig. Ibland hände det att jag ställde frågan redan första gången vi träffades.

Efter ett års intensivt dejtande gav hon upp och började förverkliga plan B som hon delvis redan börjat förbereda under dejtingperioden. Den innebar att hon skulle åka till Danmark för insemination.

– Jag hade gett upp drömmen om en kärnfamilj och trodde att det var det enda sättet för mig att bli mamma.

Men än en gång hände saker som förändrade hennes planer. Hon träffade kärleken på nytt. Han var på samma våglängd och ville liksom Caroline bilda familj.

– Vi gifte oss snabbt och vi försökte genast att skaffa barn, berättar Caroline. Men inget hände och efter ett halvår visade en fertilitetsutredning att hennes ägg var så dåliga att de var tvungna att ta till IVF (provrörsbefruktning) för att kunna bli föräldrar.

– Då ville inte han vara med längre och jag insåg att jag var tvungen att skilja mig från honom. Jag väljer hellre att vara ensamstående med barn än ett barnlöst äktenskap.

Planerade IVF-resa till Danmark

Efter skilsmässan var Caroline tilltufsad och kände sig sliten. Kampen för att få barn hade tärt på henne. Men återigen började hon planera för att resa till Danmark för IVF.

– Ungefär samtidigt började jag ett nytt jobb på ett produktionsbolag och hamnade vid samma skrivbord som Jonas som jag jobbat tillsammans med tidigare. När jag bröt ihop och berättade om min längtan efter barn tröstade han mig.

Hon visste att Jonas levde i ett homosexuellt förhållande med sin man Oliver och hon såg honom bara som en mycket god vän. Hon tyckte samtidigt han var en bra man och säkert skulle bli en fin pappa.

– När jag fick idén bjöd jag ut Jonas en kväll på en koreansk restaurang och under middagen ställde jag frågan rakt ut om han kunde tänka sig att bli pappa.

Drömmen om att bli mamma skulle bli sann

När han till hennes glädje svarade ja föll en sten från hennes bröst. Kanske hon ändå skulle få bli mamma. Även om det aldrig skulle bli den kärnfamilj hon drömt om. Men det var bråttom. Caroline hade då fyllt 38 år.

Hon var orolig för hon var för gammal för att landstinget skulle bekosta IVF, eller att hon riskerade att bli det på grund av den långa kön. Istället fick de köpa tre försök på en privatklinik. De första två försöken misslyckades, men vid tredje försöket sattes två ägg in och båda fäste.

– Ett tag trodde jag att jag skulle få tvillingar eftersom man hörde två hjärtan slå, men vecka tolv hade det ena hjärtat tystnat. Jag var jättenervös och orolig under hela graviditeten för att även det andra barnet skulle dö. Men allt gick bra och den 20 maj 2013 föddes Alexandra med kejsarsnitt.

– När hon föddes blev jag väldigt lugn och för första gången på många år kände jag mig inte ensam. Det var en helt fantastisk känsla.

Skrev kontrakt innan IVF-försöken

Före IVF-försöken hade Caroline och Jonas skrivit ett kontrakt med varandra om hur de ville ha det. Hur de skulle fördela föräldraledigheten, ekonomin, barnets uppfostran och regler.

– Vi satte båda rubriken att det är barnets bästa som alltid ska sättas i främsta rummet, säger Caroline.

Ett villkor från Jonas sida var också att hon träffade hans man Oliver och att han godkände henne som mamma till Jonas barn.

– Vi fick en fin kontakt med varandra.

Den första tiden efter att Alexandra fötts kunde Caroline inte koppla av en sekund. Hon sov inte på nätterna och tittade hela tiden regelbundet till sin dotter för att försäkra sig om att hon mådde bra. Men samspelet med Jonas som pappa till dottern fungerade alldeles utmärkt och redan efter ett år började hon planera för att skaffa ytterligare ett barn tillsammans med honom.

– Jag har alltid velat ha flera barn. Det låter kanske lite rubbat, men det är också en egoistisk tanke bakom det. Om ett av mina barn dör så har jag i alla fall ett kvar. Om jag inte skulle ha några barn har jag inget att leva för. Men nu var hennes ägg i så dåligt skick att chansen att få egna barn var obefintliga.

– Vi gjorde först två försök med IVF innan vi fick beskedet att det inte gick.

Äggdonation var enda utvägen

Enda chansen var äggdonation och att Jonas lämnade sperma. För att det skulle vara möjligt var man tvungen att försätta Caroline i klimakteriet. Dessutom måste äggdonationen ske utomlands eftersom det då inte var tillåtet i Sverige.

– Det var tufft. Jag mådde jättedåligt av hormonerna.

Efter två försök och ett missfall i vecka elva blev Caroline till slut gravid vid tredje äggdonationen, med Josefina. Hon förlöstes omkring fem veckor för tidigt med kejsarsnitt efter att hon drabbats av en störtblödning hemma i lägenheten.

Efter förlossningen höll hon på att förblöda och fördes till en intensivvårdsavdelning där hon opererades akut. Hela tiden undrade hon var hennes barn var, om hon levde eller om hon var död vid födseln.

– Klockan två på natten kom Jonas in på avdelningen med Josefina i famnen. Han hade övertalat en nattsköterska att släppa in dem.

Har delad vårdnad om döttrarna

I dag är Caroline glad för att hon inte skaffade barn ensam. Hennes och Jonas relation fungerar perfekt och de har delad vårdnad om döttrarna – de är halva tiden hos sin mamma och halva hos sin pappa och hans man.

– Jag vill berätta om hur jag har gjort eftersom det finns många olika sätt att bli förälder på. Det är också viktigt att kvinnor tänker efter hur de vill ha det och inte väntar för länge med att skaffa barn.

Både hon och Jonas är övertygade om att det faktum att de aldrig haft ett kärleksförhållande bara stärker deras föräldraroll. Det finns inga starka känslor eller oavslutade tvister mellan dem som kan gå ut över barnen.

– Vi vill visa ett gott exempel och att det finns saker i vår berättelse om hur vi blev föräldrar som kan inspirera andra. En viktig aspekt är också att vi vill bryta stigma och tabun, säger Jonas.

Ville veta längd, hår- och ögonfärg på donatorn

De har redan börjat berätta för döttrarna om hur de har kommit till världen och det tänker de fortsätta med mer och mer ingående efterhand som flickorna blir äldre och vill veta.

– Det är absolut inget vi skäms för eller kommer att hymla om. Vi är mycket stolta över våra fina flickor och även om Josefina inte har något genetiskt från mig är hon min dotter som jag har fött och jag älskar henne lika mycket som Alexandra.

Men nu i efterhand undrar jag varför jag la energi på det. Det är inte det minsta viktigt.

För Caroline var det viktigt i samband med äggdonationen att få reda på vilken längd, hårfärg och ögonfärg som donatorn hade.

– Det var allt jag kunde få veta. Men nu i efterhand undrar jag varför jag la energi på det. Det är inte det minsta viktigt. Jonas är den bästa pappa som man kan tänka sig.