Dottern Lisa fick barnreumatism – mitt under mammans cancersjukdom
I familjen Odemyr var småbarnsåren allt annat än vad en förälder kan önska.
Förutom barnens allergier – som kunde leda till döden – kantades början på familjelivet av cancer, narkos och ett oändligt antal sjukhusbesök. Så vad gör man när livet vänds upp och ner redan från start?
– Jag satte upp en Bucket List med saker jag ville uppnå och göra. Och jag insåg att man har bara ett liv, säger Mikaela Odemyr, 51.
Det är 00-tal, Mikaela Odemyr är 35 år och mitt uppe i småbarnslivet hemma i Örnsköldsvik.
Hennes tre barn Pontus, Lisa och Hanna har olika typer av allergier, och sen de var små har Mikaela och pappa Thomas haft stenkoll på varenda tugga mat de tagit. Mikaela har lärt sig baka och laga mat helt utan ägg, mjölk, nötter, fisk och skaldjur. Minsta intag kan betyda en allergichock – och döden – för barnen.
Men två saker ska göra att familjens vardag vänds upp och ner ännu mer.
Det första är att Mikaela får hudcancer.
– Den hade gått ganska långt, jag var i det näst sista stadiet och läkarna trodde inte att jag skulle bli 40, berättar hon.
Hon och maken bestämmer sig för att inte använda ordet cancer när de berättar för barnen om det som drabbat henne. Det är bara är två, sex och åtta år gamla.
– Vi pratade aldrig med dem i termer av cancer eftersom det är så laddat med döden. När de blev äldre förstod de det. Vi försökte att hela tiden vara öppna men just det ordet var för mycket.
Familjen Odemyr
Mikaela, 51 och Thomas, 52
Hanna, 18, Lisa, 22 och Pontus, 24
Bor: Örnsköldsvik och Wien
"Bodde på sjukhuset"
Bara några månader innan det att Mikaela fick beskedet om cancern, hade sonen precis avslutat en avancerad behandling för sin pollen- och pälsdjursallergi på sjukhuset i Umeå, som pågått under fyra år.
Men väldigt många fler timmar i sjukhussängar och undersökningsrum skulle det bli för familjen Odemyr nu.
En del av mig vill hålla dem inom hemmets fyra väggar
– Jag tänkte att nu skulle det vara slut med de här tjugo-mils-resorna dit, men så blev det min tur istället. Det kändes mer eller mindre som vi bodde på sjukhuset ett tag, säger Mikaela.
Läkarna började med att operera bort tumören på hennes ben – och även om allt kändes otroligt mörk försökte Mikaela att inte tappa hoppet.
– Jag satte upp en Bucket List med saker jag ville uppnå och göra. Och jag insåg att man har bara ett liv och det är viktigt med de val man gör, att man tar vara på det.
Lisa blir sjuk
Snart inträffade dock nästa sak som inte fick hända. Mellandottern Lisa fick ont i kroppen och läkarna gav henne diagnosen barnreumatism. Senare samma år blev hon ännu sjukare, och de upptäckte att hon dessutom hade struma – allvarliga problem med sköldkörteln.
– Lisa blev jättesjuk. Hon fick sluta med sin gymnastik, och när det var som värst fick hon åka in var tredje månad till sjukhuset och sövas med narkos över dagen, för att få injektioner i höft- och knäleder. Det var mitt under mina cancerkontroller.
En naturlig fråga att ställa sig nu hade varit "Av vilken anledning händer allt detta oss", säger Mikaela.
– Men jag kom fram till att det inte fanns något svar på det. Jag tänkte att alla måste göra det bästa av sitt. Och även om det var tuffa tider och jag var ledsen för det, så tänkte jag också på hur vi skulle hitta en lösning och hur vi skulle gå vidare från detta.
Mikaelas ärr läkte och tiden började gå. Under de nio år som kom gick hon på täta kontroller – och överlevde läkarnas dom. Hela tiden fortsatte Mikaela att hålla sig så positiv hon kunde.
– När jag var på återbesök bestämde jag mig för att jag aldrig skulle sitta i väntrummet med patienterna, utan tog ut två stolar i korridoren till mig och Thomas. Sen tog jag också beslutet snabbt att inte googla eller läsa på något om sjukdomen, utan bara lyssna på min läkare.
Mikaela fick fylla både 40 och 50, och idag när det gått 16 år sedan hon fick cancerbeskedet. 2013 blev hon friskförklarad och kontroll behöver hon bara gå på en gång om året.
Mamma och dottern skrev kokbok
Barnen har blivit stora, Hanna är 18 år och bor fortfarande hemma. Lisa är 22 år pluggar i Wien och Pontus som är 24 år och jobbar i en livsmedelsbutik och med träning.
Allergierna finns kvar, liksom Lisas andra sjukdomar och Mikaelas oro att få cancern tillbaka. Men om det är något som familjens historia lärt dem är det att man också måste våga, säger Mikaela.
– Vi har blivit väldigt sammansvetsade och gör mycket tillsammans, men ändå uppmuntrar jag dem att stå på egna ben. Även om en del av mig vill hålla dem inom hemmets fyra väggar för att skydda dem, måste de ta vara på sina liv.
Mikaela och Lisa har precis checkat av en stor punkt på hennes Bucket List: I receptboken Fika med Mikaela släppte de nyligen alla bakrecept som Mikaela tog fram när barnen var små. Själv har hon bakat – och Lisa som pluggar till journalist har tagit bilderna.
– När det var tufft ställde jag mig alltid och bakade. Jag gjorde det för att mina barn skulle kunna få en precis lika god tårta som andra barn när de fyllde år, trots matallergierna.
Dessutom engagerar sig Mikaela i flera organisationer och föreningar som jobbar med allergifrågan. Nyligen blev hon ordförande i EFA (European Federation of Allergie and Airway diseases Patient Association) som är en paraplyorganisation till allergi-, astma- och KOL-föreningar i hela Europa.
– När jag blev vald sa Lisa till mig, "Bra mamma, nu förbereder du Europa på att jag kommer", säger Mikaela och skrattar.
Foto: Privat