Ensamstående mamma om svårigheterna med att be om hjälp
– Jag vill kunna klara mig själv, jag vill inte känna att jag är en belastning för andra, säger hon.
Redan när Frida, 44, var gravid med sitt andra barn insåg hon att drömmen om en kärnfamilj inte kommer hända. Det var fler omständigheter som gjorde att hon snabbt tog beslutet att livet som ensamstående skulle vara bättre för henne och barnen – och så här med det i backspegeln är hon nöjd över sitt beslut.
– Det är det bästa jag någonsin gjort, säger Frida.
Frida är ensamstående till två barn
Snart har det gått tio år sedan Frida bestämde sig för att ensam ta hand om barnen. Under årens lopp har de tillsammans hittat sätt som gör att vardagen rullar på smidigt som möjligt.
– Mycket är tack vare att jag kan arbeta hemifrån och på vis kan sköta lämning och hämtning själv. Dock ställer det till rejält när jag ska vara på plats på jobbet, som ligger två och en halvtimme hemifrån.
Frida säger att under dessa dagar är det nära och kära som får hjälpa till med vardagsbestyren.
– Det är på grund av det som jag inte vill fråga om hjälp eller avlastning när det gäller något annat jag behöver göra.
Frida berättar att hon alltid gjort det mesta själv, redan från när barnen var små. Hon kände ofta att det var en stor belastning att ha med barnen i hushållssysslor, att det krävde en så stor insats av henne själv för att involvera barnen att hjälpa till.
I dag är barnen större och kan ta mer ansvar, men Frida menar att det krävs energi att be om deras hjälp och att få dem att hjälpa till.
– Det leder till att jag hellre lagar maten själv. Jag vet att det är galet fel, men det blir så ändå. De fixar sin tvätt, städar sina rum och hjälper till om jag ber dem, men det är ju klart att de kunde göra mer.
– I teorin vore det ju bra om dom tog mer ansvar men i praktiken är det just nu för mycket begärt av mig.
Och visst finns det stunder när hon känner att det skulle vara extra bra om det fanns två vuxna i familjen.
– Jag skulle vilja att barnen kunde delta i någon aktivitet eller spela något instrument efter skolan, men det kräver att de båda gör samma sak eller på samma tid. Annars blir hämta- och lämnasituationen omöjlig för mig.
Upplever det jobbigt att be om hjälp
De gånger Frida ber om hjälp är det i princip alltid på grund av jobbrelaterade sysslor, att ha barnvakt för att få egentid eller göra saker för sig själv händer aldrig.
– Begreppet egentid får mig att bli fullständigt vansinnig, speciellt när det pratas om att det är så viktigt. I bästa fall har jag en halvtimme själv på kvällen, säger hon och fortsätter:
– Men lyckan nu är att barnen är lite större och klarar sig själva, så jag till exempel kan gå en promenad med hunden själv. Så visst, idag är friheten mycket större än för några år sedan.
Orsaken till att Frida inte vill be om hjälp för ofta är att hon känner att hon inte vill lägga sina problem på andra. Hon menar att det ju är hon som skaffat barn, därför är det hon som får ”ro båten i land”.
Dock är Frida tydlig med att hon aldrig fått höra att hon och barnen är till problem. Det är snarare tvärtom, de som ställer upp gör det med glädje.
– Det svåra är hur jag ska tacka dem. Hur får jag dem att förstå hur mycket det betyder för mig och hur visar jag min tacksamhet? Jag tycker inte att det räcker att bara säga ”tack”.
Känner du någon skam i att be om hjälp?
– Ja, till en viss del. För jag vill ju kunna klara mig själv, jag vill inte känna att jag är en belastning för andra, avslutar Frida.
Foto: Privat/TT