Barn med NPF-diagnos påverkas av hemmiljön – så enkelt anpassar du

Femåringen kommer hem från förskolan och kastar sina saker ifrån sig i vrede. Vid matbordet haglar konflikterna och ingenstans i hemmet verkar det finnas någon yta där känslorna avtar. Förutom den egna lilla vrån femåringen skapat, bakom en skåpsdörr hon ställer upp för att få ett hörn i vardagsrummet, fritt från både insyn och utsyn.

Efter reklamen: Det här är NPF-diagnoser

Hemmiljön kan vara utmanande

Shelly Rosenberg är inredningsdesigner och älskar som så många andra inom branschen vackra miljöer. Men hon menar att det inte får vara på bekostnad av en trygg och hälsosam miljö. 2019 startade hon därför företaget Acorn & Oak, med målet att hjälpa föräldrar skapa inkluderande miljöer för barn med olika funktionsnedsättningar. Hon är själv mamma till tre barn med speciella behov – adhd, autism och Downs syndrom.

– De flesta människor som har en diagnos inom autismspektrumtillståndet har utmaningar med känsloreglering och självkontroll. Barn som stänger av helt när det blir för mycket eller får aggressionsutbrott kan vara hjälpta av att man anpassar hemmiljön, säger hon till Motherhood.

Shelly Rosenberg påpekar att många gånger kan en så enkel sak som ett visst ljus eller ljud vara det som irriterar nervsystemet. Vissa människor är också väldigt känsliga för dofter.

– När vi kommer hem efter en lång dag och möts av olika dofter från köket, skramlande kastruller, kanske en tvättmaskin och TV-apparat som står på i bakgrunden blir vi belamrade med sinnesintryck. Många av oss mår inte bra av det och behöver hjälp med hur man kan sinnesintrycksanera.

Begränsa intryck

En annan person som jobbat mycket med miljöer för barn med speciella behöv är Bo Hejlskov Elvén, psykolog och författare. Under många år har han arbetat med problembeteende hos bland andra barn, unga och vuxna med olika funktionsnedsättningar. Metoderna han använder tar utgångspunkt i hur vi hanterar beteendeproblem i vardagen, snarare än beteendet i sig.

Han menar att alla påverkas av de fysiska ramarna, men graden av påverkan ökar med funktionsnedsättningen. Ju större svårigheter en person har desto bättre fysisk miljö måste vi kunna erbjuda.

– Vi har något som kallas för perceptuellt filter, som är ett system som hela tiden håller utkik efter det som kan vara viktigt, men ser till att det andra inte kommer fram. Men små barn och många med npf-diagnoser har inte det filtret, utan all information måste bearbetas, och det tröttar ut.

Att begränsa information i form av intryck är därför enligt Bo Hejlskov Elvén väsentligt för att kunna skapa ett hem för återhämtning.

Avgränsa och anpassa ytor

I skolan blir man bättre och bättre på att anpassa miljön efter elevers olika behov och sätt att lära. Barn med koncentrationssvårigheter har gummiband fästa på stolsbenen för att de ska kunna hålla benen sysselsatta under lektionen och på så sätt lättare kunna ta in vad som sägs. Det finns skärmar, öronkåpor och olika stressleksaker för händer i behov av att göra något.

– Det har hänt väldigt mycket kring den fysiska miljön idag, jämfört med för bara tio år sedan, framförallt i lågstadiet där många idag har anpassat inlärningsmiljön utifrån barns olika sätt att lära, säger Bo Hejlskov Elvén.

Men hur bra är vi föräldrar på att anpassa våra hem till barnens behov?

Bo Hejlskov Elvén menar att det finns för lite kunskap hos de flesta om varför barn agerar som de gör i vissa miljöer men att det finns saker som varje familj skulle kunna göra anpassningar kring hemma.

– Matplatsen är överlag dålig för känsliga barn då det är en slamrig miljö med kraftigt ljus, som många är känsliga för. Vi har en tradition av att äta i köket i Sverige och det är inte någon trygg, varm miljö för barn med särskilda behov. Så att skapa en avgränsad matplats med dämpade färger och möjlighet att dämpa ljus och ljud skulle göra matsituationen mycket bättre, säger han.

Han menar att det finns ett samband mellan att barn söker sig allt mer till sina egna rum, sedan vi skapat allt öppnare planlösningar. Stöket får många att dra sig undan till en plats de tycker om att vara på.

– Det vi kan göra är att se till att stället de trivs på blir så bekvämt som möjligt. Inom specialpedagogiken används exempelvis ofta saccosäckar som barnen kan flytta runt för att få det bekvämt där de väljer att vara. Det finns även tysta fåtöljer, som är höga i både rygg och sidor och stänger ute ljud. Vissa har till och med kikhål, så man kan sitta i fåtöljen och titta ut, men folk kan däremot inte riktigt se in. Dessa skulle fungera bra i många hem också, säger han.

Ljuset kan göra stor skillnad

Bo Hejlskov Elvén berättar att många med utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar är väldigt ljuskänsliga och att de ofta vill ha gardinerna fördragna och dämpad belysning. Men han menar att då är det betydligt bättre att reglera ljuset genom att exempelvis ha många små ljuskällor och att kunna ändra färgen på belysningen.

– När du lagar mat vill du ha vitt ljus och när du äter mat vill du ha ett gult och mer dämpat ljus. Ljuset får olika funktioner för olika tillfällen och det är lätt att få till med ett smart hem-system, som idag enkelt installeras med exempelvis pluggar mellan lamporna och uttagen, som sedan styrs från en app i telefonen, säger han.

Shelly Rosenberg håller med om att ljuset har stor påverkan på våra hjärnor och att olika ljus undermedvetet talar om för våra hjärnor vad som förväntas.

– Ett starkt blått ljus varnar exempelvis vårt nervsystem att vakna medan ett varmt rött ljus stimulerar melatonin och hjälper oss slappna av. Genom att exempelvis använda en dimmer i barnens rum går det att guida deras beteende utifrån olika behov under dagen, säger hon.

Mönster och färger kan också trigga olika reaktioner.

– För ett oroligt barn kan vilda mönster och starka färger få en negativ effekt på en miljö där de egentligen skulle behöva få hjälp att gå ner i varv. Då är det bättre att använda den typen av färg och form i en miljö där man vill uppmuntra barnets höga energi, säger hon.

Olika sensoriska behov

Hon förklarar att medan vissa barn är ”sensoriska undvikare” så är andra ”sensoriska sökare”, vilket också kan stöttas med hjälp av miljön.

– Mitt mellanbarn var sensoriskt undvikande och kom hem från skolan och behövde så lite stimulans som möjligt. Hon satte på sig hörlurar, släckte alla lampor och vilade innan hon kunde hantera läxor eller en badrutin. Hennes rum behövde vara lugnt och väldigt sparsamt inrett. Mina andra två barn är sensoriskt sökande och kom båda hem med massa energi efter att ha hållit sig tillbaka hela dagen, stillasittande i ett klassrum. De behövde snarare ett livligt rum som var färgglatt och engagerande, berättar hon.

Även om hemmet är litet och man har begränsat med ytor kan man hjälpa sitt barn få utlopp för olika sensoriska behov. Hon tipsar exempelvis om att många gungor kommer med en spännstång för att passa i dörröppningar och det finns även mjuka hängmattsgungor, som med hjälp av en diskret takkrok enkelt kan hängas upp och läggas undan dagligen. Ett pop up-tält eller en tipi kan vara bra för barn som behöver komprimera intryck.

– En så enkel sak som en rolig leksakslåda fylld med sensoriska leksaker kan göra stor skillnad, säger hon och menar att ibland gör vi det lite för enkelt för oss när vi skyller barnets beteende på att det är hungrigt eller trött.

– Om vi är medvetna om hur våra sinnen påverkas av olika saker i hemmet blir det lättare att skapa en vilsam miljö, som kan ge oss den fristad vi behöver när vi kommer hem.