Baibas man dog – tvingades bli ensamstående till tre barn
– Än idag förstår jag inte hur jag fick ihop det, säger hon.
Det har gått 12 år sedan trebarnsmamman Baiba Åkerlind, 46, förlorade sin man och barnens pappa. Trots att sorgen alltid finns kvar ser hon idag ljust på livet – och mycket tack vare barnen.
– Jag känner mig stark, jag är frisk och barnen mår bra. Det är mycket jag är tacksam över, jag har inget att klaga på just nu, säger Baiba.
Baiba Åkerlind var höggravid när maken dog
Baiba, då 34 år, hittade sin man Anders framför datorn. Han andades konstigt och det visade sig senare att han hade drabbats av en hjärnblödning. En dag senare på sjukhuset konstaterade läkarna att Anders liv inte gick att rädda. Kvar blev Baiba, som var höggravid och de två sönerna Aaron och Edvard.
– Aaron och Edvard var med på sjukhuset när alla maskiner stängdes av. De förstod nog inte då att deras pappa inte skulle komma tillbaka.
Baiba Åkerlind
-
Ålder: 46.
Familj: Sambo med Johnny och tre söner, Aaron, 17, Edvard 14, Allan 12.
Bor: Västerås.
Gör: Jobbar som administratör på en skola
Fem veckor efter begravningen födde Baiba en till pojke och hon berättar att det var fruktansvärt att behöva gå igenom förlossningen ensam.
– En kompis var med som stöd, men det var ändå sorgligt att Anders inte var med. Han hade sett fram emot att få träffa barnet.
Tiden som följde var tung och Baiba, som knappt kunde någon svenska, stod plötsligt ensam med tre barn, stort hus och företag. Barnen var hennes största fokus, och det viktiga var att skulle ha det så bra och tryggt som möjligt.
De två äldsta barnen fick gå på förskolan medan hon var med bebisen och skötte allt det praktiska.
– Visst, jag hade vänner och Anders släktningar runt mig, men det var ändå jag som behövde fixa allt som han hade gjort. En motorcykelbutik som vi drev tillsammans behövde avvecklas, flera av hans bilar var jag tvungen att sälja samtidigt som jag ville skapa en ny, fungerande vardag tillsammans med barnen.
– Jag funderade också på att flytta tillbaka till min släkt och familj, men jag insåg att Sverige ändå var bättre just då. Här hade barnen sina vänner, sin pappas släkt och ett hem som de var trygga i.
Blev plötsligt ensamstående mamma till tre söner
Lite mer än tio år har gått sedan livet drastiskt förändrades för Baiba och hennes barn. Hon säger att de pratar mycket om det som hänt, det är viktigt för henne att barnen minns sin pappa.
– Anders är med oss varje dag. Jag upplever att Allan, som aldrig fick träffa honom, är den som kanske haft det svårast. Han har saknat sin pappa som han aldrig fått träffa.
– De två äldre har ifrågasatt det som hände, de har haft svårt att acceptera varför deras pappa lämnade oss.
Och på det har Baiba inget svar. Livet är orättvist ibland och även om det varit riktigt tufft har alla fyra behövt acceptera att det blev så här.
– Jag vet att det inte är Anders fel, men i perioder har jag ändå känt mig lurad. Jag hade ju flyttat från mitt hemland Lettland, lämnat jobb, familj och vänner för hans skull.
Den största oron Baiba haft under alla år är att hon som ensam mamma varit tvungen att uppfostra tre söner. Hon menar att pojkar behöver manliga förebilder – av flera anledningar.
Men för fyra år sedan kom Johnny in i familjen och Baiba säger att en bättre bonuspappa kunde hennes barn inte få. Han och killarna har gemensamma intressen och han lär dem praktiska saker.
– Han är trygg, hjälper till så gott han kan och finns här för mina barn. Jag tycker det känns skönt att ha någon att bolla med, men ansvaret och de sista avgörande besluten över barnen ligger ändå hos mig.
Hur skulle du beskriva er vardag idag?
– Det är full fart med skola och aktiviteter. Men jag är en väldigt närvarande mamma som finns innan eventuella problem dyker upp. Jag tycker att vi har en bra dialog, och att vi kan prata om allt.
– Dock är jag medveten om att de behöver utforska och jag är beredd på att saker och ting kan förändras med tiden.
Du tvingades bli ensamstående. Vad har varit svårast?
– Det har varit jobbigt att behöva fatta alla beslut som rör barnen på egen hand. Jag kan diskutera barnuppfostran med Johnny, men det är jag som är vårdnadshavare och som måste ta kontakt med alla myndigheter – exempelvis skolor, försäkringskassan och läkare.
Och vad skulle du säga att den här erfarenheten gett dig?
– Än idag förstår jag inte hur jag fick ihop det. Jag var ensam med tre små barn och var tvungen att lära mig allt som Anders alltid tagit hand om. Det har gjort att jag vuxit som person
Vad vill du säga till den som går igenom en liknande händelse?
– Ensam är inte stark, men det blir bättre. Våga be om hjälp och försök umgås med de människor som du känner dig trygg med. Försök ta vara på din egentid och använd den till något som ger energi och positiva känslor. I mitt fall är det min stora hobby med retro, bilar och möten med likasinnade bilentusiaster.
Foto: Privat, Pia Nordlander