Annah, 42, har postcovid – så påverkas hennes vardag
– Från att jag varit den där aktiva och energifyllda mamman, är jag nu en som ofta knappt orkar ta mig upp ur sängen, säger Annah, som är aktuell med boken Jag är inte här, det här händer inte.
För två år sedan levde tvåbarnsmamman Annah Björk, 42, ett rätt så vanligt liv. Hon hade sina två barn hos sig varannan vecka och bollade lätt aktiviteter, jobb och läxläsning.
– Jag var en ambitiös och aktiv mamma som älskade att göra saker med barnen. Vi sportade, reste och gjorde roliga saker tillsammans.
De dagar som barnen inte var hos henne passade hon ofta på att jobba längre arbetsdagar, inte sällan på andra platser i världen.
Annah Björk insjuknar i covid-19
Det hade precis blivit december. Annah och hennes familj började förbereda sig för julafton och ledighet enligt alla corona-regler som fanns då. Mitt i alla bestyr börjar Annah känna sig krasslig.
– Det var nästan som att jag hade gått omkring och väntat på att bli smittad av covid-19, men jag trodde inte att jag skulle bli så sjuk. Jag föreställde mig nog att det skulle vara som en svårare förkylning, säger hon.
Annah Björk
-
Ålder: 42 år.
Familj: Pojkvän, två barn och ett bonusbarn.
Bor: Stockholm.
Gör: Journalist, författare.
Aktuell: Med boken Jag är inte här, det här händer inte som ges ut av Albert Bonniers Förlag och släpps den 6 mars 2023.
Men det nya viruset som tagit över hennes kropp skulle visa sig vara mycket värre än vad hon trott. Vissa symtom kände hon igen, medan några var nya. Annah försöker förklara:
– Det jag reagerade på var att mina lungor kändes annorlunda. Jag blev andfådd när jag pratade och ibland var det så illa att jag behövde kippa efter luft.
– Det var en konstig känsla i hela kroppen och den ville inte försvinna.
Med tiden fick hon många fler symptom och besvär, såväl fysiska och mentala som kognitiva. I slutet av februari 2021 blev det bekräftat att Annah drabbats av den nya sjukdomen postcovid.
Hur vardagen påverkas av postcovid
Nu har det gått drygt två år och Annah är fortfarande sjuk. Hennes liv har förändrats radikalt och det är omöjligt för henne att leva som förut.
– Från att jag varit den där energifyllda mamman som älskat att ordna barnkalas, hänga med barnen på deras aktiviteter, är jag nu en som ibland knappt orkar ta mig upp ur sängen.
Det är med stor sorg som hon säger att hon idag inte klarar av att vara den mamma hon alltid varit.
– Veckorna jag har barnen är ganska svåra. Jag kan inte längre hjälpa till med läxläsning eller vara med på deras aktiviteter i den omfattning jag önskar. Bara att svara på alla frågor som de har under en hel dag är ansträngande för mig, säger hon och fortsätter:
– Jag är en mycket tröttare mamma, som har svårt att lyckas göra de saker som jag behöver göra för att vårt vanliga vardagsliv ska fungera.
Vad kan det vara?
– Ett exempel är maten. Jag har under barnens uppväxt alltid varit noggrann med att ge dem mat som jag gjort från grunden. I dag letar jag genvägar. För bara att laga göra en favoriträtt som spagetti och köttfärssås tar tid eftersom jag är tvungen att göra det i väldigt många steg – och ta många pauser.
Annah säger att det är tur att barnen är stora och klarar det mesta själva. Men de har ändå varit tvungna att hitta sätt som fungerar för henne och dem.
– Jag gör tyvärr minsta möjliga, så att det tar minimalt med kraft från mig. Barnen får hjälpa till mycket mer nu, säger hon och fortsätter:
– Vi har lärt oss att ta så många genvägar som möjligt så jag kan lägga all min kraft och energi på att hjälpa och finnas där för dem.
”Vill inte att de ska se tillbaka på sin barndom med en sjuk mamma”
Nu har Annah varit sjuk i mer än en två år och hon berättar att i början var hon så pass dålig att hon inte ens kunde gå i trappan upp till övervåningen.
– Jag minns att barnen stod och tittade på när jag kröp upp längs trappstegen, de tyckte nog att det var obehagligt.
Trots att sjukdomen visar sig så tydligt är den inte något de pratar om jättemycket. Självklart frågar barnen varför hon är sjuk, vad det var som hände och när hon kommer bli frisk, men Annah vill inte att hennes sjukdom diagnos ska ta för stor plats i barnens vardag.
– De ska inte behöva se tillbaka på sin barndom med en sjuk mamma som bara låg och sov. Rätt eller fel, men jag gör allt för att det inte ska vara så.
För Annah är trött. Konstant. Efter några vakna timmar är kroppen som förlamad och skriker efter vila. De gånger hon anstränger sig – fysiskt eller kognitivt – och försöker leva på som vanligt får hon bakslag och har hög feber flera dagar i sträck. Hur går det ihop med barn och familjeliv?
I början av var det svårt, varje dag var en kamp. Hon har varit tvungen att anpassa sig.
Annah berättar att hon alltid går och lägger sig en stund efter att barnen gått till skolan. Sedan försöker hon få till fler vilopauser under dagen – även när barnen är hemma.
– På kvällarna vill jag lägga mig tidigt och det tycker mina barn är ganska tråkigt. Därför brukar jag vila en stund utan att de vet om det. Jag ställer klockan och stiger upp, förhoppningsvis då märker de inte att jag sovit, säger hon.
Under flera år har Annah klarat sig själv med barnen, hon är van att bolla varannan vecka-liv med ett krävande jobb. Men nu hon har insett att hon näst intill är beroende av avlastning.
– Det är har varit otroligt svårt för mig att be om hjälp, men när jag tänker på att det handlar om barnen så blir det lättare. men jag vet att det är något jag behöver göra för barnens skull. De är ju barnen som kommer i kläm och jag vill inte att de ska lida.
Annahs föräldrar bor i Göteborg och de kommer ungefär en gång i månaden upp till Stockholm för att hjälpa till med praktiska saker. Hennes pojkvän som tidigare var särbo har flyttat in i huset och Annah menar att det är stor skillnad att vara två vuxna.
”Jag tycker att jag är en bättre mamma på flera sätt”
Som förälder känner man ofta sig otillräcklig och har ofta dåligt samvete för vad man gör – och inte gör. Annah säger att hon nu är en mer närvarande mamma, som alltid är hemma.
– Jag har allt tid i världen att ligga i soffan och titta på tv tillsammans med barnen. Jag märker att det är egenskaper som mina barn uppskattar. Jag tycker jag att jag är en bättre mamma på flera sätt.
I vilka situationer känner du dåligt samvete över att du inte kan vara den mamma du önskar?
– Jag får lätt dåligt samvete över just maten. Jag vet att det inte är någon fara att äta halvfabrikat ibland, men man kan inte äta pizza varje dag i två år.
– En annan sak som tynger mig är att min äldsta son just nu ska välja gymnasium och jag kan inte vara så närvarande och stöttande som jag vill i den processen. Jag önskar att jag kunde hjälpa och guida honom till att göra rätt val.
– Jag önskar också att jag orkade vara mer aktiv med dem, och mer stöttande i skolarbetet. Men jag gör så gott jag kan.
Hur tacklar du det dåliga samvetet?
– Jag försöker alltid vända mig mot solen. Det har blivit mitt trick. Jag försöker tänka på det som är bra och fokusera på det och trösta mig med att barnen har en mamma som finns där för dem hela tiden.
Vi har pratat länge nu och det märks att Annah är trött. Hon behöver pausa mellan meningarna, leta efter ord och det verkar vara tungt att andas. Lungorna börjar säga ifrån. Annah förklarar att det är så här en hennes postcovid-drabbade kropp beter sig.
För utomstående som inte träffar henne regelbundet kan det vara svårt att förstå de symtom hon har, men för familjen är de konstant närvarande.
Hur tror du att sjukdom påverkat barnens bild av dig som mamma?
– Dessa två år är rent procentuellt en väldigt stor del av deras liv. Jag tror framför allt mitt yngsta barn har den bilden av mig, så som jag är idag. Säkert minns han saker vi gjort och att jag varit på ett annat sätt, men nu är postcovid som en del av min personlighet som mamma, säger hon och fortsätter:
– Även om jag kan längta tillbaka till den som jag egentligen är, så måste jag ju vara den mamman som jag är för dem nu, avslutar hon.
Foto: Mira Wickman/Albert Bonniers Förlag, Privat