Ann Söderlund: "Nu jädrar i min låda ska det bli ordning på kärlekstorpet"

Ni vet hur det är. Man ändrar inställning till livet när någonting oförutsägbart händer, när det blir skarpt läge. Som när någon periferi bekants tragiska sjukdom swishar förbi på Facebook och inventerar ångestens innersta rum. Eller när någon, även om ålderdomens höst nalkas, rycks bort med samma tysta intensitet som kraften i en Tesla. Med ens är livet en så jävla supermegakärtmåstetavarapåvarendadyrbarsekund. Inte ens "carpe diem" framstår som ett kletigt mantra. Inte nog med att det blir himla bråttom att leva, man förbannar sig själv för att det inte är självklart HUR. Vilken strategi är bäst lämpad för att ta tillvara på detta myrkorta livssteg?

Ska man köra en Ferdinand och tillbringa dagarna med att brygga svart kaffe och titta på blommorna under korkeken? Ska man lämna gråskägget och ragga upp poolkillen med badtangas. Problem: jag älskar fortfarande gråskägget (inte mellan 08.10-12.19 i dag), jag klarar inte av att sitta under träd i mer än 20 sekunder utan att (förlåt) trilla av pinn. Och någon pool har jag inte råd med och poolkillar känns såååå -89 (skulle han se ut som Justin Bieber OCH ha små små kalsonger med rosa flamingos på, så kanske jag vacklar).

Nu jädrar i min låda ska det bli ordning på kärlekstorpet

Gah! Precis när jag funderar på att trycka upp tröjor med texten, "Var är Björn Natthiko när man behöver honom" "plingar" det till i luren. Det är gråskägget som har ha ätit någon sorts psykadelisk kärlekssvamp alternativt ramlat ner för kökspallen (ja, vi bråkade lite om el och lampor som behöver bytas ut i morse...).

Nu jädrar i min låda ska det bli ordning på kärlekstorpet! I den medföljande strategiplanen rent hisnande förslag, "Date night en gång i veckan", "kärlekskurser", "mer tid för oss själva", "hotellnatt på mysigt hotell" osv osv.

När jag kommer hem från löplufset (man måste ju vara lite tajt nu när man ska synas i stay-upsömmarna!)

– Men, vad har du gjort? Ditt ansikte är som en tomat!

Det hade ju kunnat vara orsak till att gå in i klinch om, "hur peppande man ska vara som partner", om det inte vore för rosorna på bordet, det välfyllda vinstället, "dyra viner ska det vara" och fjäsksalladen (vem river zucchini i salladen med osthyvel???) och tungrullaren som ringlar sig nerför min löpartorra hals.

Från puttrande vardag till att leva med Olof i Frost

Som tur är märker gråskägget inte min njugga inställning eftersom han har fullt upp med att riva en enkilos parmesan över fiskgrytan (fan trodde inte ens han visste att mat även kan hämtas från havet).

Medan min halvsovande Törnrosa-relation över en natt förvandlats från puttrande vardag till känslan av att leva med Olof i "Frost", för vem vet när man kan smälta bort, typ.

Känner mig mycket rädd över vart detta carpe diem-liv kommer att leda till eftersom jag redan efter några dagar med Olof är infernaliskt utmattad (och irriterad) över hur inrutat mitt liv är på väg att bli – utan minsta inblandning från mig...

Jag mjukas upp av klunkarna med överklassvinet och den nybäddade sängen där det ska "hända grejer" (nu minns jag en av punkterna i sms:et, "schemalagd sex") och kryper ner i min sidenpyjamas (man måste ju bjuda till) och känner mig plötsligt mer välvilligt inställd till Olofs kärleksbygge.

– Älskling! Jag sticker på tennisen nu! Kommer vid halv elva. Förresten har jag bokat rum på Ellery Beach House på fredag, Ossian tar killarna! Älskar dig!

– Ok! Puss

Nu är det något som är på gång i min kropp och det är inte känslan av fånga dagen, mer av en antågande panikångestattack. Kan man verkligen göra så här mot någon som är så...oförberedd...ortodox...? Jag har bara fyra dagar på mig att transformeras från rosslande trollemor till till... ja vad? Modern mogen maffig älskarinna på hotell?

VAR ÄR FÅRKLIPPAREN NÄR MAN BÄST BEHÖVER HONOM?

I något sorts panikartat tillstånd river jag ut alla underkläder och hittar lika delar "mormors bak ska ha sitt på det torra" och "små spetshistorier som inte längre döljer mammas ena skinka". Och tänk om gråskägget bestämt sig för att uppfylla erotiska drömmar nu när livet är honom så kärt. Ser framför mig hur han med Piccolo-hållning rotar fram en sån där sjuksköterskeporris-dräkt och står där med Sir-väs-psykadeliska ögon och förväntar sig något... annat.

När förväntningar trissar upp förväntningarna mer

För jag vet hur det blir alltid när vi ska åka någonstans på rom-comhelg och alla ungar ramlar som trasdockor i hallen och missförstånden ringlar sig genom telefonen rätt ner i swishhelvetet och sen börjar vi tjafsa om, ja ni vet hur det är när man äntligen får en minut för sig själva och ska (hyper)veeeennttiiileeera sin KÄNSLOR!

Och sen när vi druckit lite vin och känner KVITTERSÅNGEN FRÅN SKILSMÄSSOFRÅGLARNA SOM BYGGT BO I SÄNGEN, "den som inte ligger på hotell är inte längre kära".

Så då måste jag gå in på toaletten och kränga på mig den lilla rödvita frimärkesstora dräkten i plast och sen ska jag snabbraka benen och då blir det Stockholms blodbad... och och...

På grund av hans övertändhet har han sugits in någon tennisbruttas intensiva backhand och lämnat mig i tiebreak.

Jag vaknar av att solen skiner in genom fönstret. 1, 2...tomtar i sängen. Men var är Olof????? Går ut i lägenheten. Alla lampor är tända. Telefonen? Ah, den är urladdad. Måste ladda. Ingen man någonstans att uppbringa. Jag visste det! På grund av hans övertändhet har han sugits in någon tennisbruttas intensiva backhand och lämnat mig i tiebreak.

Nu har telefonen kommit igång. 16 missade samtal. Det sista 02.10.

"Ni sover visst skönt. Har nu ringt på dörren i tvåtimmar och kastat snöboll på fönstret men ingen öppnar. Orkar inte sitta med svettiga träningskläder i trappen. Fick ta in på Elite hotel 200 meter bort. Ingen succékväll för min del efter tennisen. Har bara 8% av batteriet och ingen laddare. Mina linser kommer sitta som en smäck i morgon bitti. Har bett om väckning 07.30 då min telefon snart laddas ut. God natt och älskar dig även om jag varit ganska irriterad dom sista timmarna."

Där ser ni själva! Hörde ni någonsin Askungen klaga innan mössen började tråckla och lägga över sina drömmar på henne? Tänk om det är så att jag tillbringat halva mitt liv med att klaga på olika skägg som redan var/är perfekta? Tänk om jag har mitt carpe diem precis här och nu, utan några större åthävor?

Hotellhelgen? Nä, det blir inget. Det är ju liksom redan avklarat...