Ann Söderlund om sex i coronans tid: ”Måste vara glad, kåt och tacksam”

En av mina nära vänner och jag konstaterar (över telefonen så klart) att coronan inte gav den vulkanliknande effekt på sexlivet som den faktiskt (på pappret) ger både tid och utrymme för. I stället känns det mer som att vi ägnar oss åt tröst under täcket – i bästa fall.

Men man måste vara glad, kåt och tacksam även i mörkare tider, det är jag helt på det klara med. Och enligt det hedonistiska synsättet behöver människan bara maximera positiva känslor genom att till exempel följa begär, önskningar och njutningar! Att göra positiva tolkningar och definitioner av situationer ökar alltså en persons lycka.

En positiv tolkning av vårt sexliv under corona är att den ligger "på is". Eller kanske bredvid en sandhög i öknen. Utrrycket "under en koblaja", är också en bra liknelse!

Ingen av oss minns när vi hade sex sist

Nu minns ju ingen av oss just när vi hade sex sist, men vi vet ju att vi har haft det. Överallt och hela tiden. Till och med under en eka, bredvid en barnfamilj på en öde strand på Gotland! Herregud vad våra libidos brann.

Men sparlåga är också bra. Istället för att burn out...Och vi är ju inte ensamma. Hela världen har gått in i en gemensam sexuell istid i väntan på vaccin och knoppar som brister. Tur att man inte är singel i alla fall (tänker positivt igen, jiha!).

Kärlek i coronans tid är ju en utmaning. Framförallt för singlar. I Storbritannien är det inte tillåtet att ha sex med en person från något annat hushåll. I USA hejar hälsomyndigheten i New York på singlar med uppmuntra onani: "Du är din nästa sexpartner" – bara man tvättar händerna minst 20 sekunder före och efter. I Danmark vilar inga ledsamheter, myndighetschefen Sören Broström gör tummen upp med orden: "Sex är bra, sex är hälsosamt."

Forskare vid Harvarduniversitetet tipsar om att singlar ska använda munskydd och undvika kyssar. Ingen har hitintills sagt att man ska hålla "två meters avstånd" vid intimt umgänge. För att lyckas att inte bryta den regeln skulle krävas en kärl med Guiness rekordboks-lång schlongidong. Och de växer ju som bekant inte som bananer i i palmträd.

”Vem onanerar när barnen är hemma?”

Men nu försvann jag nästan helt från ämnet: det universalt skrumpnande sexlivet i kärnfamiljens kokonger. Måste, trots min positiva inställning, erkänna att det enda vi lyckas göra utan att börja tjafsa just nu, är att tyst ligga bredvid varandra och glo på ännu en Netflix-serie. Kärlek & Anarki lyckades vi bara se två avsnitt av innan M avfärdade seriens trovädighet: "Vem onanerar på jobbet. Eller när barnen är hemma?" (känsligt ämne).

Den enda serien vi lyckas titta på utan att bli påminda om vår småputtrande libido är The Crown – en serie i stort sett befriad från sex, nakenhet och julröda stayups. Igår låg vi, hand i hand, i vår nybäddade säng och log gott åt drottning Elizabeth och prins Philips puritanska, men genomsyrat varma, kärlekssaga. Likt dom flesta i den engelska överklassen har de skilda sovrum. Att man delar säng betyder inte att man inte har sex. En dörr på glänt betyder att... Ja, ni vet. Eller jag har ingen aning om vad som händer därinne. Däremot hör jag mig själv säga, mellan ostbågesmattret, att "Det där kanske är en bra idé just nu. Att vi har skilda sovrum. Vi tar ett barn var och så får vi sova."

En episod senare inser jag att Margaret Thatchers hår hade ett hetare sexliv än oss när hon säger till sin Dennis att "those who sleep together, stay together". Precis där och då fryser mitt hjärta till is. Det blir plötsligt väldigt tydligt att det är två vuxna människor som går runt här hemma, lite lönnfeta och i rumpnissefrisyrer, utan att ta ansvar för kvaliteten på...någonting.

Det är ju i tider som dessa som Bolibompasex framstår som hårdporr. Det är ju i tider som dessa vi kan fylla en väldigt liten trojansk häst och ändå bli kungligt överraskade. I krig och corona är allt tillåtet.

När prinsessan Diana flimrar förbi på dansgolvet i sin osande, turkosa chiffongklänning tar jag mod till mig:

– Jag är så trött på att vi inte har någon spänning och romantik längre, förklarar jag och visar raggsockan.

M tittar på mig och klappar mig på handen (vi har blivit Lilli-Bet och Philip!):

– Var det inte prins Charles som sa till Camilla att han ville vara en "tampon in your vagina"? Så känner jag för dig!”

Kanske inte riktigt den romantiska akten jag hade "in mind". Men jag känner mig försiktigt positiv inför vad framtiden har i sitt sköte.