8 kvinnor berättar: Så blev vi diskriminerade när vi väntade barn

Efter reklamen: Camilla Läckberg – om mammarollen och relationerna

Chefer och kollegor hyllade Louise Lind under provanställningen. Hon var perfekt för jobbet och på medarbetarsamtalet satte de mål för framtiden. Men när Louise berättade att hon var gravid ändrades planen – och plötsligt hade företaget inte råd att ha kvar henne.

Louise är tyvärr inte ensam. Varje år begår arbetsgivare lagbrott när de på ett eller annat sätt missgynnar gravida kvinnor. Ett 40-tal personer anmäler årligen till Diskrimineringsombudsmannen – men mörkertalet är enormt.

Vi har pratat med åtta drabbade kvinnor som här får berätta sina historier med egna ord. Flera av kvinnorna som vi har varit i kontakt med har valt att inte gå ut med namn, bild eller något av det. Många av dem känner rädsla att avslöja för nuvarande eller framtida arbetsgivare vem de är.

Louise Lind:

Jag fick nytt jobb som chefsassistent i maj förra året. Alla var nöjda med mig. I september hade jag medarbetarsamtal och min chef skrev ned allt vi pratade om. Det var INGA klagomål och vi satte mål för de kommande åren. Jag var då gravid i vecka 12 och berättade för min chef eftersom samtalet gick så bra.

Snart bokade jag också möte med vd:n. Han sa grattis, vad kul, och ”om du inte får fortsätta är det på grund av ekonomiska problem”. Ett par veckor senare kallade vd:n och min chef mig på ett möte. De sa att de inte hade råd att behålla mig. Detta var två veckor innan min sex-månaders provanställning gick ut.

Jag fick hjälp av facket att ändå fortsätta några månader till, till dess att sonen föddes. Men under de sista månaderna var det sjukt jobbigt att kliva upp på morgonen och gå och jobba för det företaget. Värst av allt – ingen annan blev varslad.

Anonym:

Jag började ett nytt jobb och blev gravid under provanställningen. Snabbt kommer jag in i allt det nya och får mycket uppskattning. Chefen säger att hon tittat på mitt CV, ser hur bra jag är och att jag inte behöver oroa mig för att bli anställd sen.

Jag får mer och mer ansvar och föreläser för chefer om vår verksamhet redan efter två månader. Folk säger att jag passar perfekt för tjänsten. Min chef står bredvid och nickar och ler.

Det har börjat synas att jag är gravid, vilket min chef frågat om. Jag kunde inte svara annat än ja. På avstämningsmötet två veckor innan provanställningen ska ta slut är chefen inte glad. Min puls ökar. Hon säger att den inte kommer förlängas. Jag börjar gråta och frågar varför. Hon svarar luddigt i stil med att hon inte kan ta in ett problem på sin avdelning – det kunde jag nog förstå, sa hon.

Dagen efter fick jag anmäla mig på Arbetsförmedlingen, men vem anställer en gravid? Ens för kortare uppdrag? Ingen. Arbetsgivare hörde av sig och ville boka intervju men när det framkom att jag skulle få barn om ett halvår så avbokade ALLA.

Linnea Sandqvist Halén:

Jag hade fått ett missfall månaden innan jag blev gravid, så den här gången bestämde jag mig för att verkligen vänta med att berätta för någon. Men såklart blev jag extremt illamående så i vecka 7 bestämde mig ändå för att berätta på jobbet. Jag hade trots allt två kvinnor som högsta chefer, som båda har barn själva.

Jag berättade på måndagen. På onsdag lunch ber de mig komma in på ett möte. Det var nog det värsta mötet jag haft i mitt liv. De sa ungefär ”Grattis, vad kul, stressa inte… Du har förresten fått sparken”. De skyllde på min attityd och tvingade mig att ge dem en kram medan jag grät hysteriskt.

Med fackets hjälp fick jag jobba kvar tills jag gick på mammaledigt. Som tur var blev jag sen sjukskriven på 50 procent och behövde inte träffade dem inte så mycket.

Liseloth Wiklund:

Ett par dagar efter att jag gått hem sjukskriven under graviditeten fick jag ett mejl om att min arbetsbeskrivning förändrats. Jag är chef över två större avdelningar på ett hotell men nu var en av dessa borttagen från mig.

Under föräldraledigheten fick sen en manlig restaurangchef permanent ta över ansvaret för avdelningen, helt utan kunskap om hur den funkar. När jag kopplade in facket valde ägarna att låtsas som att jag aldrig haft den här tjänsten, trots att det finns bevis i form av anställningsavtal, arbetsbeskrivning och rekryteringsmaterial.

På telefon meddelade den manliga ägaren mig att så länge han äger stället kommer inte mina underskrifter på papper spela någon roll.

Anonym:

Jag hade jobbat som lärare på en skola i sju år när jag blev gravid – och alltid känt mig uppskattad för det jag gör. När jag var föräldraledig ringer min chef och säger att jag inte ska få fortsätta med samma klass nästa läsår. Istället föreslog hon konstiga upplägg som vi inte alls diskuterat.

Jag hade varit tydlig med att jag ville fortsätta jobba med klassen som jag lämnade. Men nu sa hon att det skulle bli svårt att få min vikarie att stanna tills jag kom tillbaka, om inte vikarien fick ha klassen hela året ut.

När jag själv pratar med vikarien har hon inga problem med den ursprungliga planen. Jag var chockad, efter år av lojalitet och en arbetsinsats där jag tagit på mig långt fler uppdrag än vad som krävts i min arbetsbeskrivning.

Vikarien berättar dessutom att chefen sagt till henne att det blir bäst om eleverna behåller henne "eftersom man aldrig vet när jag blir gravid nästa gång – och då måste de byta lärare en gång till”.

Jessica:

Jag jobbar för en av de svenska storbankerna, via en provanställning hos ett konsultföretag. Idén var att banken skulle ta över mig efter provanställningen, eller så kunde konsultbolaget anställa mig. De erbjöd till och med att ge mig lön även om de inte skulle ha några uppdrag med rätt tajming.

Både banken och konsultfirman har lovordat mig hittills. Alla är nöjda med mig. Några månader in i provanställningen fick jag veta att jag är gravid och berättade det för båda parterna.

Banken tog det först bra och sa att det inte skulle påverka om jag fick vara kvar hos dem eller inte. Men plötsligt meddelade de att de inte tänker förlänga mig, eftersom jag inte håller måttet. De sa att de försökt ge mig fler chanser till att förbättras men samtidigt inte gett mig den utvecklingsplan som jag själv bett om.

Konsultbolaget sa också upp provanställningen med motiveringen att de behöver folk som kan jobba – inte vara föräldralediga. Efter lite letande på Arbetsförmedlingen hittade jag nyligen en jobbannons från bolaget – med exakt min rollbeskrivning. Den var publicerad i samma veva jag berättade om graviditeten.

Anonym:

För fyra år sedan sökte jag jobb på ett stort svenskt företag. Det var en spännande tjänst och väldigt många sökande, fick jag veta. Det gick väldigt bra på första intervjun och testerna. Jag blir kallad till intervju nummer två där jag fick veta att det stod mellan mig och en kandidat. Jag var så glad och taggad!

Några dagar senare ringer chefen. Han lät hoppfull och glad så jag tänkte att han hade ett positivt besked. ”Vi tycker att du är en otrolig förmåga men ser ett problem med att du är mamma och ska resa så mycket i jobbet. Din familjebild stämmer inte överens med det vi vill ha”.

Jag trodde inte mina öron! Familjebild? Va? Hade de sagt så till en man? Jag var chockad och visste inte vad jag skulle säga. Jag ringde facket det var ett solklart fall av diskriminering men det saknades bevis.

Eftersom jag behövde lägga energi på att hitta ett annat jobb la jag ned det.

Linda:

Efter en lång anställningsprocess blev jag erbjuden ett jobb på ett it-företag. Även om jag inte var skyldig att göra det ringde jag upp delägaren och berättade att jag var gravid. Ett halvår in i tjänsten skulle jag behöva gå på föräldraledighet.

Reaktionen var positiv: ”Grattis, vad roligt för dig” sa han och försäkrade mig att det här inte skulle påverka anställningen. Tre dagar senare skulle vi skriva kontrakt men då ringer rekryteraren upp mig med hälsningen att företaget vill avboka mötet och att de inte längre hade någon tjänst till mig. Hon sa att de tyckte att det skulle bli för kostsamt att lära upp mig för att sedan behöva ta in en vikarie under föräldraledigheten.

Jag blev chockad över deras plötsliga vändning och anmälde företaget till Diskrimineringsombudsmannen (DO). Några dagar senare kom plötsligt en till helvändning när företaget utan anledning mailar ett anställningskontrakt som de ber mig skriva på. Det kändes uppenbart som ett knep för dem att rädda sig själva efter DO-anmälan. Därefter körde de verkligen sitt eget race och blånekade att något skulle gått fel till tidigare.

Eftersom jag aldrig fick någon förklaring till deras beteende kände jag mig inte välkommen. I slutändan skrev jag inte på kontraktet.