Svårt att bli gravid – hur ska jag orka fortsätta kämpa?

Efter reklamen: Motherhoods expertpanel – din guide genom mammalivet

Veckans läsarfråga handlar om den känslomässiga aspekten av att försöka bli gravid. Veronica Calembe, barnmorska och Hanna Fischer, leg. psykolog och psykoterapeut på Moment psykologi ger sina svar på frågan utifrån sina expertiser och infallsvinklar.

Barnmorskans svar: Försök att minimera stress och krav

Att längta och vilja bli gravid månad för månad kan vara känslomässigt påfrestande.

I genomsnitt är det inte ovanligt att det kan ta 6-7 månader av försök innan en kvinna eller ett par blir gravida. Har det gått ett år eller längre kan det vara rimligt att påbörja en fertilitetsutredning. Är du kvinna äldre än 35 år, har oregelbunden menscykel eller av någon annan anledning vet att det finns svårigheter kan vissa fertilitetsmottagningar påbörja en utredning tidigare.

Under tiden du eller ni försöker bli gravida kan det vara skönt att omge sig med personer man känner sig trygg att prata med. Använd dom personerna som en ventil för dina tankar och känslor under resan till att bli gravid. Va extra omsorgsfull mot dig själv, försök minimera annan stress och krav från yttre omgivning under den tiden.

Har det gått ett år eller längre kan det vara rimligt att påbörja en fertilitetsutredning.

Veronica Calembe, barnmorska

Psykologens svar: Acceptera din känslor och fyll livet med det du mår bra av

Det är psykologiskt utmanande att plötsligt befinna sig i en situation där det känns som att man inte kan påverka någonting. Det kan slita på relationen och påverka ens självkänsla och självbild. Att vilja bli gravid och inte veta om och när det ska hända är både psykiskt och fysiskt påfrestande och ibland svårt att prata om. Något som kan vara ännu svårare att prata om men som är mycket mycket vanligt är svårigheten att glädjas åt andra (ibland bästa kompisen) som blir gravida under tiden man själv försöker. Försök att acceptera dina känslor och ha tålamod med dig själv. Det är fullt naturligt att reagera så på denna situation.

Det är även vanligt att tiden man försöker bli med barn blir som ett slags ”limbotillstånd”, då man ändrar sina vanor för att öka chansen att bli gravid. Man kanske avstår helt från att dricka alkohol, vilket kanske också gör att man inte deltar lika mycket i sociala sammanhang. Det är också vanligt att man drar sig undan när man inte mår bra.

Något som kan vara ännu svårare att prata om är svårigheten att glädjas åt andra som blir gravida under tiden man själv försöker.

Hanna Fischer, psykolog

Tyvärr kan allt detta sammanlagt leda till att livet töms på det som fyller det med mening och att nedstämdhet och oro ökar. Om det är så för dig uppmanar jag dig att ändå försöka ta kontroll över det du kan ta kontroll över. Vi människor har behov av att känna att vi styr våra liv så försök att inte ”lägga alla ägg i en korg” och bara fokusera på om det ska bli ett plus eller inte. Försök att se till att engagera dig i livet i stort och fördela det du baserar din självkänsla och livsmening på. Fyll på med det du mår bra av och med sådant du har makt att styra över. Att bli gravid är inget vi bestämmer över, men annat såsom vem du tänker träffa, hur du och ev partner spenderar helgerna eller hur mycket du vill jobba: det kan du styra mer över själv.

Om du lever i en parrelation, hur är det mellan dig och din partner? Hur mår hen? Hur pratar och stöttar ni varandra i detta? Påverkas sexlivet? Den som kan ha en öppen och förtroendefull kommunikation med sin partner mår oftast bättre liksom de som har en förstående omgivning. Det kan vara så att den ena parten vill vara mer öppen utåt än den andre och då är det såklart att hitta en gemensam lösning som funkar för båda. Om ni behöver hjälp att prata med varandra kan ni söka er till familjerådgivningen på kommunen eller i privat regi. Ibland är omgivningen oförstående och vet inte hur de ska närma sig frågan och drar sig undan av rädsla för att göra något fel. Säg gärna hur du känner och vill bli bemött så att inte tystnad och undvikande ökar på risk för isolering, utanförskap och nedstämdhet.

Foto: Motherhood/TT