Hyperemesis gravidarum (HG) – så behandlade fyra kvinnor sina symtom

Att spy så mycket så att du inte kan göra något annat än att ligga i sängen med en ögonbindel. Doften av mat får dig att kräkas. En klunk vatten får dig att kräkas. Du kissar på dig och har så lite kraft att du inte kan sköta din egen hygien.

Se också: Därför tappar många håret efter förlossningen

Efter reklamen: Därför tappar många håret efter förlossningen

Åtta av tio kvinnor upplever illamående under graviditeten. Men för vissa handlar det inte om en övergående känsla som man får göra sitt bästa för att hantera i vardagen. För vissa kvinnor slår gravidillamåendet så hårt att man hamnar i ett svart hål. När symtomen blir så kraftiga kallas det att man drabbats av hyperemesis gravidarum, eller HG som det kallas. Ibland benämner man tillståndet också bara som Hyperemesis.

Det är gyperemesis gravidarum

Symptomen vid HG kan variera från fall till fall men några vanliga kännetecken på att man drabbats är:

• Illamåendet som börjar tidigt, under graviditeten, oftast i graviditetsvecka 4-6.
• Kräkningar upp till tiotals gånger om dagen.
• Illamåendet som fortsätter under delar eller hela graviditeten.
• På grund av det akuta tillståndet får man exempelvis brist på näringsämnen, sår i matstrupen och magsår.
• Viktnedgång, uttorkning, och svårigheter att klara av sitt dagliga liv är också andra effekter.
• Man behöver sjukhusvård, drop och medicinering.

(Källa: Hyperemeesi.fi)

Michelle, Viktoria, Elisabeth och Sibel har alla haft HG och berättar i den här artikeln om sina upplevelser, vilken hjälp de fick i vården och vilka mediciner eller knep som i bästa fall lindrade symtomen.

Michelle Ekeberg: ”Enda som fanns i mig var hat och sorg”

Hej Michelle, nu har du varit mamma till lilla Livia i tre år. Berätta...

Hur mådde du av din hyperemesis gravidarum?

– Jag mådde väldigt dåligt under min graviditet med dottern, både fysiskt och psykiskt. Jag kände mig som en fånge i min egen kropp. Allt började i vecka 8 ungefär. Det kom så fort, bara på en kväll blev jag kraftigt sjuk utan några som helst förvarningar. Det blev ett förlamande illamående och sen fick jag inte behålla någon mat eller vätska under större del av graviditeten. Jag kräktes flera gånger I timman, varje dag, dygnet runt, till slut bara galla och ibland stänk av blod.

Hur klarade du det?

– Jag låg mestadels i sängen till en början med ögonbindel. Tålde varken dofter, ljud, ljus eller hastiga rörelser. Jag minns att jag inte klarade av sambons doft, så han fick hålla sig på avstånd och äta mycket utemat utanför hemmet. Jag kissade på mig, kunde inte duscha utan hjälp av min sambo, inte heller borsta mina tänder. Det var jättejobbigt med tanke på alla kräkningar i samband med hög salivproduktion. Jag klarade helt enkelt inte av att ta hand om min egen hygien.

Hur mådde du psykiskt?

– Jag orkade inte med någon social kontakt. Kände mig väldigt ensam och ledsen och kände framförallt oförståelse. Det var svårt för min omgivning att förstå att jag inte hade ett vanligt gravidillamående – jag var sjuk. Det kändes som att jag var tvungen att kämpa för förståelsen. Jag hatade mig själv för vad min kropp gjorde mot mig. Jag kunde inte glädjas åt det barn som växte i mig. Det enda som fanns i mitt huvud var hat och sorg. Det fanns såklart stunder då jag längtade efter mitt barn. Men för det mesta så längtade jag mest efter att bli frisk igen.

Vad fick du för behandling mot hyperemesis inom vården?

– Till en början fick jag åksjukearmband, sedan åksjuktabletter postafen och lergigan mot mitt illamående men inget hjälpte. Jag fick starkare mediciner, primperan och ondansetron, det hjälpte inte heller. Jag blev inlagd på gynavdelningen på grund av vätske- och näringsbrist. Jag fick även järnbrist och blodbrist i samband med graviditeten.

– Jag fick åka in regelbundet för att få dropp intravenöst. Vätskedropp, näringsdropp, järn och blod. Min upplevelse av vården var mycket oförståelse, det var normalt att må såhär. Det skulle gå över sa de flera gånger. Runt vecka 12 orkade jag inte mer och funderade på att avbryta graviditeten, inga mediciner hjälpte och jag var helt slut. Men då fick jag träffa en läkare som gav mig kortison. Det var en kur på två veckor. Denna kur gjorde att jag klarade av att ta mig från sängen till soffan. Jag kunde ha lite ljud på tv:n. Jag fick en energi som jag inte haft tidigare. Illamåendet fanns kvar men dämpades för stunden. Kortisonkuren lyfte mig så mycket att jag klarade av att kämpa vidare, jag skulle ha mitt barn. Det kraftiga Illamåendet kom tillbaka efter kortisonkuren, jag kräktes fortfarande dygnet runt fram tills dagen min dotter kom. Jag fortsatte äta ondansetron kombinerat med b-vitamin graviditeten ut.

Fanns det något som lindrade dina symptom på HG, isåfall vad?

– Det som hjälpte mig att få min dotter var kortisonet. Utan det hade hon inte varit här idag. Den energin jag fick de veckorna gav mig styrka att fortsätta.

Vad vill du säga till kvinnor som går igenom det här just nu?

– Ni som går igenom HG just nu. Till er vill jag säga att ni är riktiga kämpar. Ni gör just nu allt för att få ert barn till världen, ingen ska begära mer utav er. Be om all stöttning och hjälp ni kan få av vården, nära och kära. Var inte rädda för att ta emot hjälp. Om det så är städning, handling eller barnpassning. Kära HG kvinna. Få inte dåligt samvete för att inte känna dig tillräcklig just nu. Du är mer än tillräcklig. Kram från en annan HG kvinna.

Viktoria Ringström: ”I gruppen hjälpte de mig att inte ge upp”

Även Viktoria Ringström, mamma till Alfred, 3 månader, led av hyperemesis under graviditeten.

Hej Viktoria, hur mådde du under din hyperemesis?

– Jag mådde extremt illa, spydde hela tiden, det var ingen idé att jag försökte få i mig någon mat eller vätska för de kom upp lika fort igen. Jag var väldigt svag och yr och kunde därför inte göra annat än att ligga i sängen. Jag kunde till exempel inte sköta min hygien.

Vad fick du för hjälp med din HG hemma och inom vården?

– Jag fick hjälp av sambon varje gång jag skulle gå någonstans, tillexempel på toaletten. Hjälp att duscha. Hjälp med allt. Jag hade inte hört talas om hyperemesis gravidarum så i början trodde jag att det bara var det där illamåendet som vissa pratar om, som är vanligt. Men det visade sig vara mer än så. Jag tänkte att såhär är inte normalt att må, man kan inte må såhär för att man gravid. Det är något som inte stämmer. Jag googlade mycket och de få saker jag hittade om det stämde in precis på mitt mående. Sen hittade jag en Facebookgrupp enbart för dom med HG, som det förkortas. Den gruppen hjälpte mig så mycket! I gruppen hjälpte de mig att inte ge upp, att jag skulle stå på mig när det kommer till vården.

Vad hjälpte mot din hyperemesis gravidarum?

– Det krävdes många samtal och besök på gynakuten för att dom ens skulle lyssna på mig. Till slut hade jag ett besök hos en läkare, läkaren trodde inte på mig trots att jag var helt likblek, fick ligga i en säng och vänta på mitt besök istället för att sitta i väntrummet. Jag spydde inne på besöket och orkade knappt prata. Han sa att detta mående var normalt. Då brast det för mig. Jag bröt ihop totalt och höll samtidigt på att svimma. Jag skrek att jag måste få hjälp, jag kan inte må såhär.

– Han sa inte så mycket mer än att jag skulle följa med honom. Han tog mig till avdelningen där jag blev inlagd. Jag fick dropp och tabletter mot illamåendet. Där låg jag några dagar tills dom skickade hem mig. Måendet fortsatte och jag fick åka in igen. Denna gång direkt till avdelningen. Där fick jag gå igenom samma sak igen. Men de la till en tablett, ondansetron, vilket räddade mig. Denna tablett ges bland annat till patienter som behandlas med strålning. Hade det inte varit för den så hade jag aldrig klarat av det och jag hade avbrutit graviditeten. Idag har vi en frisk liten pojke på tre månader. Jag är så otroligt glad att jag valde att kämpa på trots de helvete jag hade. Jag är så stolt över mig själv som klarade det!

Vad vill du säga till kvinnor som går igenom det här just nu?

– Till kvinnor som går igenom samma sak nu. Jag vet att det är tufft, helt obeskrivligt jobbigt. Stå på er till vården, för det finns faktiskt hjälp att få. Trots att vägen dit kan vara extremt påfrestande! I slutet av dagen är det värt det!

Elisabeth Granseth: ”Lyssna på din egen kropp”

Elisabeth är mamma till Viola, 9, och William, 3, och har haft illamåendet under båda sina graviditeter.

Hej Elisabeth, hur mådde du när du hade HG?

– Jag mådde väldigt illa och jag kräktes varje dag. I början av graviditeterna var det som värst, men det satt i hela graviditeterna.

Vad fick du för behandling mot hyperemesis?

– Jag blev sjukskriven, min fantastiska barnmorska på MVC såg till att jag fick kontakt med läkare som skrev intyg. En period när jag mådde som sämst fick jag åka in till sjukhuset och få vätskedropp. Det gjorde att jag mådde bättre, men illamåendet gick inte över.

Fanns det någon medicin eller knep som hjälpte mot symptomen?

– Världens tråkigaste svar – men nej. Vätskedropp hjälpte en del och att ta det lugnt när jag åt. Bröd tyckte jag var det lättaste att äta.

Vad vill du säga till kvinnor som går igenom det här just nu?

– Att det är jättejobbigt men att det kommer att gå över när bebisen är född. Tveka inte att prata med din barnmorska på MVC om du behöver hjälp och lyssna på din egen kropp!

Sibel Senol: ”Du är inte ensam!”

Sibel är gravid just nu men har också sonen Devin, 2,5 år.

Hur var din upplevelse av hyperemesis gravidarum?

– Jag mådde fruktansvärt dåligt. Så dåligt att man ibland fick tankar om att jag vill inte det här mer jag ger upp. Att man inte ens kan dricka vatten utan att kräkas upp det efter några sekunder. Dagarna gick ut på att ligga helt stil i sängen, kräkas och gråta. Varken mat eller vatten kunde jag få i mig. Jag blev så svag att jag inte ens kunde stå på mina ben utan att ramla ihop och hade svårt att andas. Då förstod jag att det är allvarligt att jag måste få akut hjälp. Att känna sig så sjukt svag, speciellt eftersom jag har ett till barn att ta hand om. Det var nog det som gjorde mest ont i mig. Man kände sig inte tillräcklig.

Vad fick du för behandling?

– Jag blev inlagd på Sahlgrenska universitetssjukhuset. Där fick jag olika drop , medicin, spruta och det togs kontroller hela tiden. Jag har även öppen retur så jag snabbt får komma in igen om jag blir dålig. Jag känner en enorm tacksamhet för alla sjuksköterskor och undersköterskor som tog hand om mig. Jag hade aldrig klarat mig om jag bodde i ett fattigt land utan tillgång till sjukhus och vård. Tänker på alla kvinnor som inte har den möjligheten att få hjälp, som förlorar sina liv på grund av det.

Fanns det något som hjälpt dig mot symtomen?

– Jag tycker inte att nånting hjälpte faktiskt förutom att åka in och få drop. Då mådde jag alltid lite bättre än vad man gjorde hemma. Dessutom kunde jag kissa då också tack varje droppet.

Vad vill du säga till kvinnor som går igenom det här just nu?

– Till alla kvinnor som går igenom detta vill jag bara säga, du är inte ensam! Vi är så många som förstår precis vad du går igenom och det finns grupper man kan gå med i för att prata med andra som är i samma sits. Även om det känns som att man bara vill gräva ner sig, även om det känns som att man vill ge upp, så kommer man sakta men säkert se ljuset i tunneln. Det kommer bli bättre, du kommer få något bra av det i slutändan. Sluta aldrig kämpa. Ge inte upp. Man får även vara hård mot vården ibland om man inte alltid blir tagen på allvar. Min man fick ryta till ordentligt en gång för att de inte skulle skicka hem mig från akuten. Det var efter det jag blev inlagd. Jag har lärt mig att uppskatta livet på ett helt annat sätt nu. Bara en sådan grej kan hjälpa för att kunna ta sig upp ur sängen varje morgon.

Foto: Privat