Doulan hjälpte Filippa att få sin drömförlossning

När Filippa Risbecker skulle föda sitt första barn såg hon fram emot en naturlig och häftig upplevelse som kvinnor varit med om i alla tider.

– Jag kände mig inte alls orolig eller rädd utan mest peppad på att föda, säger Filippa Risbecker, 34.

Hon ville genomföra förlossning så långt det gick utan medicinsk intervention – närvarande och utan bedövning. Men var öppen för att testa naturliga former av smärtstillande.

– Jag läste en bok innan som handlade om naturliga födslar och positiva förlossningshistorier, säger hon.

Men upplevelsen blev något helt annat än det hon föreställt sig.

– När det väl var dags blev jag helt överrumplad av smärtan och kände att jag var tvungen att testa det som fanns för att lindra värkarna. Det började med TENS och gick över till bad, akupunktur, lustgas och tillsist epidural, som jag verkligen inte ville ta från början.

Filippa Risbecker sitter hemma i köket med röda skåpsluckor i södra Stockholm. Det var snart tre år sedan första dottern föddes och Elli, som hon heter, sitter på och vardagsrumsgolvet. Gång på gång vill hon spela spela Pippi-sången från sångboken med inbyggd högtalare.

”Man skulle helst föda på rullande band”

Det tog 17 timmar från det att Filippa och sambon Leon kom in på Södersjukhuset, tills dess att Elli var född.

– Jag kräktes av lustgasen och under flera timmar kunde Leon knappt få kontakt med mig på grund av gasen och smärtan. När det väl var dags att krysta hade jag fått epidural strax innan i ren desperation. Det gjorde att jag inte kände av krystvärkarna och hade svårt att känna när och hur jag skulle trycka på.

Sjukhusmiljön blev också lite av en chock, berättar hon.

– Jag blev undersökt på ett väldigt bryskt sätt och skulle sen få en bedömning för om jag ens skulle få stanna eller bli tvungen att åka hem. Vi fick som tur var stanna.

– Jag minns att det också kändes väldigt ovärdigt att behöva gå ut ur förlossningsrummet, ner längs en lång och starkt upplyst korridor för att gå på toaletten under värkarbetet.

Filippa tyckte också att stämningen var stressande. Hon gick igenom tre skiftbyten med barnmorskor och fick känslan av att hon inte födde tillräckligt snabbt.

– Barnmorskorna gör såklart allt de kan men det märktes att man helst skulle in och föda som på ett rullande band, att förlossningen hela tiden behövde skyndas på.

Hemma i köket har hon tagit upp dotter nummer två i famnen, Lowa som bara är fem veckor gammal. På kylskåpet sitter bilder från ultraljudet.

Anlitade doula inför förlossningen

Vid köksbordet sitter också Tove Lundlycke, doulan som Filippa och sambon anlitade när Lowa låg i magen.

En doula är en slags förlossningskonsult som är tränad i att ge stöd och verktyg till kvinnan och partnern både under graviditeten, vid förlossningen och den första tiden med barnet.

– Vår viktigaste uppgift är att skydda den upplevelse som den födande själv vill ha under förlossningen, förklarar Tove Lundlycke och fortsätter:

– Om klienten till exempel tycker det är viktigt att vara närvarande under födelseprocessen kan vi prata innan om vilka olika val och verktyg som kan stöjda den upplevelsen. Till exempel: för någon kan det innebära att helt utan interventionern men för någon annan att föda med Epiduralbedövning, eftersom vi inte på förhand kan veta vad som kommer att behövas just där och då.

Doulor har på sätt och vis funnits i alla tider förklarar hon. I Sverige förr i tiden fick en gravid kvinna ofta besök både innan, under och efter förlossningen av andra kvinnor som kunde komma med stöd, kunskap och råd.

Doulan har inget medicinskt ansvar

Idag är många av doulorna i Sveriger med i Organisationen för doulor och förlossningspedagoger (ODIS), där Tove Lundlycke är vice ordförande. Doulan har inget medicinskt ansvar och ska inte ta över sjukhuspersonalens roll, utan snarare finnas som ett kontinuerligt stöd. Doula är ingen skyddad yrkestitel men hos ODIS får man lista sig som doula efter att ha gått en kurs som vanligtvis är två veckor lång. För att få organisationens fullständiga doula-certifikat behöver man också ha deltagit vid minst tre förlossningar och klarat ett skriftligt prov baserat på facklitteratur.

För Filippa Risbecker var det både kunskapen och det mentala stödet hon sökte i en doula.

– Även om allt gick bra i slutändan, iallafall på pappret, så var jag besviken och ledsen att upplevelsen inte blev som jag önskat. Det var då vi bestämde oss för att anlita en doula, som då blev Tove, berättar Filippa Risbecker.

Trygg och närvarande under förlossningen

Filippa ville helst ha en hemförlossning andra gången men efter en regeländring i Stockholms län krävdes att man då betalade ur egen ficka – och det blev för dyrt.

– Vi hade inte råd med både det och en doula så då bestämde vi att vi kör på doula och försökte hitta ett sjukhus med så bra hemmakänsla som möjligt, säger Filippa.

Att anlita Tove kostade dem 12 000 kronor men Filippa och Leon tycker att hjälpen de fått var värd pengarna. I utgiften ingick då också att hon fick träffa både Tove och doulan Sophie Varenius som jobbar i team med Tove.

Tanken med att ha två doulor är att de kan ha jour så att man är säker på att någon av dem kan närvara vid förlossningen. Och i Filippas fall blev det inte Tove, utan teamdoulan Sophie som faktiskt var med vid själva förlossningen i slutändan.

– Eftersom jag gjort så bra förberedelser med båda doulorna och träffat dem lika mycket så var det tryggt att ha Sophie vid min sida, säger Filippa.

Filippa och Leon fick träffa doulorna några gånger under graviditeten. De fick hjälp att titta på förlossningsbrevet och prata igenom hur paret ville ha det. Dessutom fick göra övningar från konceptet FUR (Föda utan rädsla) för att bättre kunna vara närvarande och hantera värkarna under förlossningen.

– Jag fick bland annat öva på andas ljudlöst, känna en tyngd och avslappning i käke och kropp, och att sätta en intention med förlossningen. I mitt fall var att känna mig stärkt och närvarande, berättar Filippa.

Leon, som kände sig ganska hjälplös under första förlossningen fick också träna på hur han kunde vara ett stöd och hela tiden påminna Filippa om de här sakerna. Och när det blev dags för förlossningen hjälpte förberedelserna. Lowa skruvar sig i famnen när hon berättar:

– Förlossningarna blev två helt skilda upplevelser. Andra gången fick jag föda fram min dotter själv precis så som jag ville, utan smärtstillande och bedövning i en förlossningspool. Jag kände mig mycket tryggare av förberedelserna och lugnare med en doula på plats. Smärtan var ju densamma men sättet att hantera den helt annorlunda.

Lowa var ute bara efter ett par timmar och i slutskedet använde Filippa det positiva tänkandet hon övat på.

– I slutskedet minns jag att jag bara ljudade "Jaa, jaa, jaa" med låg röst.

Doulahjälpen gjorde första tiden lugnare

Även efter förlossningen har Filippa mått mycket bättre om hon jämför med tiden efter första barnet.

– Allt har läkt snabbare efteråt, jag känner mig lugn och har inte känt av hormonerna på samma sätt. Jag kan tänka tillbaka på den här förlossningen med ett leende, något jag tycker alla kvinnor borde få möjlighet till.

Beslutet att anlita doula gjorde att hon själv också fick vara i fokus under hela processen, berättar hon, och det har hjälpt henne att må bra. Även om vården självklart måste ha i uppgift att veta hur barnet mår glömmer man bort mamman lite i processen mer än till det rent medicinska, menar Filippa.

Och vården borde ta mer hjälp från doulorna, tycker hon.

– Även om en doula har vissa andra kvaliteter som man inte kan erbjuda inom ramen för vården, tycker jag att MVC-mötena till exempel kunde vara mer som för-samtalen man har med en doula. Det ger sån trygghet att ha med sig samma person på förlossningen som varit med under hela processen och förberedelserna, som känner dig och vet vad du vill.

Alla har ju kanske inte råd med en doula. Vad tänker du om att det behövdes i ditt fall för att känna dig trygg i den vanliga förlossningsvården?

– Det är sorgligt att det ska vara så, speciellt med tanke på alla trauman kvinnor bär med sig från tidigare förlossningar eller rädsla inför nya. Den här tjänsten borde vara subventionerad på något sätt, säger Filippa och forsätter:

– Jag tror att otryggheten som kvinnor känner är en produkt av hur förlossningsvården ser ut och hur den prioriteras av politikerna. Barnmorskorna gör som sagt vad de kan men det borde finnas mer resurser och fler valmöjligheter så att alla kvinnor kan få föda på det sätt de känner sig trygga med, säger Filippa.

Med doula sätter man fokus på kvinnan

Lowa sover fortfarande i sin mammas famn. Hon håller igång hela kvällarna så då kan man behöva sova på dagen, berättar Filippa. Elli har slutat lyssna på Pippi-sången och tittar på film i soffan.

Det sista som Filippa och Tove gjorde tillsammans som klient och doula var en ceremoni som kallas "Closing of the bones". Den är till för att hjälpa kvinnan att hitta tillbaka till sig själv efter graviditet och förlossning, förklarar Tove.

– När man väntar barn så öppnar man sig både fysiskt och energimässigt för att ge plats åt barnet och den här behandlingen är en traditionell slags energimassage och ceremoni för att stänga kroppen och energin efter det som man varit med om. Det blir också som en slags hyllning till kvinnan som genomfört det här, säger hon.

I Sverige ligger stort socialt fokus på att man kommer och hälsar på det nyfödda barnet. Men i många kulturer är det snarare mamman som man hyllar mest, berättar Tove.

Och att Tove hjälpt till att rikta fokus mot Filippa som egen person, och inte bara som mamma, tycker Filippa känns fint.

– En förlossning är en upplevelse man har med sig hela livet. Jag är övertygad om att en lugn och trygg födsel kräver färre interventioner, minskad risk för förlossningsskador och trauman. Det ger också en bättre chans till att läka och knyta an till det nyfödda barnet snabbare, säger Filippa.